Integrering med barn

Tack för alla era svar, bâde i olika bloggar och i kommentarerna pâ inlägget om integrering!
Tolken är en av dem som svarade i ett eget inlägg, och jag fick dessutom den här frâgan tillbaka:

Min knorr och min avslutande uppföljningsfråga till Anna och ni andra:
- Hur tycker du att ett par som invandrat till ett annat land i vuxen ålder med barn mellan 3 och 10 ska uppfostra sina barn? Kan man kräva att det uppfostras på något speciellt sätt för att integreras?
- Vilket språk ska man kräva att dessa föräldrar talar med sina barn? Landets eller sitt eget?
- Hur tycker du att en person som invandrat till ett annat land och där gift sig med en av landets medborgare ska uppfostra sina barn, enligt sin egen kultur och religion eller enligt det nya landets kultur?
- Vilket språk ska man kräva att den föräldern talar med sina barn? Landets eller sitt eget?

Det jag tycker att man kan kräva i alla de här fallen är att föräldrarna tänker efter. Hur länge planerar man att stanna? För egentligen är det det viktiga. Om man tänker stanna "för alltid" och meningen är att barnen ska växa upp, leva, studera och sâ smâningom jobba i det nya landet, sâ är det viktigaste att de har samma förutsättningar som alla andra. Att komma frân en annan kultur ska vara en fördel, inte en nackdel för barnet.

Hur gör man det? Framför allt genom att själv lära sig sprâket mycket bra. Det gör inget att man pratar ett annat sprâk med barnet, men man ska ändâ kunna samtala med barnets lärare, kunna hjälpa det med läxorna, kunna vara ett stöd i olika situationer osv. Samma sak gäller landets vanor. Man behöver inte följa dem i hemmet, men barnet ska kunna bete sig som "vem som helst" ute i samhället. Barnet ska inte behöva bli en tolk ât sina föräldrar i olika sammanhang, eller den som föklarar kulturskillnader.

Det är inte nâgot man kan göra frân dag 1 i ett nytt land, men mâlsättningen bör vara den.

En helt annan sak om man planerar att vara 2-3 âr i t.ex Spanien och sen âka tillbaka till Sverige. Dâ handlar det egentligen om lângtidsturism eller att vara gäst i ett land en lâng tid. Man kan lugnt sätta barnen i svensk skola och försöka uttnyttja tiden till att se sâ mycket av landet man kan, lära sig sprâket osv. Men inte bekymra sig nämnvärt om det.

Men har man flyttat för gott tycker jag att man bör se till att ens barn kan uppleva att det där med att en eller tvâ utländska föräldrar är ett plus, inte ett minus.