Thursday, February 07, 2008

Kort handbok i hur man hanterar en spansk svärmor

Innan jag börjar, mâste jag pâpeka att jag skriver med glimten i ögat. Det kan ju hända att nâgon har missat det..... men saken är den att spanska mödrar inte är sâ pigga pâ att fâ en utländsk svärdotter. Visst har svenskar gott anseende, men när det handlar om deras dyrbara son är det annat som gäller. Till min son duger bara en ordentlig fru!
En fördel när man är utlänning är att man slipper en viss rivalitet. Mânga av mina spanska kompisar fâr stâ ut med att makens kläder bokstavligt talat blir synade i sömmarna. Jag brukar göra klart redan frân början att mina pojkvänner fâr sy och stryka själv, och det har mina svärmödrar varit helt OK med.

Men det finns vissa saker man kan göra för att bli populär hos en spansk (eller ska jag säga andalusisk) blivande svärmor:

*Tilltala henne med USTED, tills hon själv ber om att bli duad.

*Kom ihâg alla krämpor hon berättar om, och frâga efter dem nästa gâng ni träffas. Det gäller även yngre... spanska kvinnor lever näst längst i världen, men alla har krämpor eller âtminstone ont nâgonstans.

*Be om matrecept!

*Frâga om hur sonen var när han var liten.

*Bry dig inte om att hon polerar blombladen och dammar väggarna hemma hos er. Tacka istället översvallande.

*Ge henne absolut ingen nyckel till hemmet!

*Berätta om din släkt. Det behöver absolut inte vara sant.

22 comments:

Thérèse said...

Ha ha , det där skulle nog kunna gälla många svenska svärmödrar också förutom punkten att tilltala henne med Usted då.

KARLAVAGNEN said...

DAGENS GAPSKRATT! Tack! Du e la underbar!!! Basically, sitt där och säj ja och tack och amen och ni:a henne medans du ev undrar vad hon överhuvudtaget säger eftersom den andalusiska dialekten inte är supertydlig!!!

Nä nu ska jag fortsätta röööja!!!
Besos!
Ps: Du, Thomas eller vad han hette på lappen på någon EFIT dag ringde aldrig.... :-)

Anonymous said...

Ha ha ha! Jag har ju en siciliansk svarmor vilket ar ungefar samma sak antar jag... fast min ar faktiskt ganska modern och har t ex inget att invanda mot att hennes aldste son ar sambo (tank!) med en utlandska:-) Jag blev ocksa "du" med bade henne och svarfar nastan genast. Daremot tycker hon nog att svenska kvinnor varken kan laga mat eller stada ordentligt... och om hon skulle fa reda pa att vi ibland gar till jobbet utan att badda skulle hon nog fa en smarre chock!

Petchie75 said...

Ha ha, jättebra råd!! Men, min svärmor verkar inte ha nga problem med att jag är utländsk, däremot hade hon frågat O om jag strök hans skjortor och förra gången jag träffade henne ville hon lära mig att stoppa hans strumpor!! Jag svarade indignerat att jag minsann vet hur man lagar strumpor (eh, har jag ngnsin gjort det är en annan fråga)... men annars säger jag mest "si, si, si" till allt hon säger, framförallt för att jag inte fattar allt och inte kan uttrycka mig - O tycker att det är SÅÅÅ kul!
Jag är rädd för att vår relation kanske blir sämre när jag lärt mig mer spanska och säga emot... eller det är kanske bäst att inte göra det! Det ska även bli intressant att se hur hon uppför sig när hon kommer och hälsar på oss i Puerto Rico - jag antar att det bara är att bita sig i tungan och låta henne dominera i köket, städinspektion etc.
Men, jag är mest rädd för om vi får barn... Hur funkar det, svensk vs spansk barnuppfostran med spansk svärmor???

Anonymous said...

Ha, ha,ha, det där skulle jag kunna skriva en roman om. Jag tror min stackars svärmor kämpar med att acceptera det faktum att jag inte stryker vare sig mina egna, mannens eller barnens kläder (köper skrynkelfritt eller accepterar skrynklet). Det är lite kul för hon är å ena sidan ”jättefeministisk” och har åsikter om kvinnors enligt henne, orättvisor i samhället, men blir sen förfärad över att jag hellre sitter och läser med mina barn istället för att diska efter middagen. Berätta gärna om hur du upplever dig som mamma här, där barnen måste badas varje dag och kläderna ska vara nystrukna varje morgon, där ungarna trycker i sig äckliga ostbågar och godis varje dag. Ibland känner jag mig som en utomjordisk mamma här.

Anonymous said...

Mycket bra! Vi ser ju inte så mycket av svärmor hemma hos oss eftersom hon har bestämt sig för att hon är för ömtålig för att resa på egen hand. Jag får också en känsla av att hon föredrar att inte veta hur vi har det till vardags eller lever tillsammans utan hellre vill leva i sin föreställningsvärld med vykorten från Hallmark.

Så allt jag behöver oroa mig för är att komma ihåg att hunden måste skicka tackkort och att aldrig prata om något som är obehagligt någonsin. "Lovely" och "precious" är nyckelorden till svärmors hjärta.

Skulle hon komma hit så skulle hon antagligen svimma eftersom vi inte direkt satsar på renlighet här i huset och hon själv desinficerar badrummet dagligen.

Monica said...

hehe...ja, det är ju riktigt bra tips! Hos min gâr det hem alldeles sannolikt bra att be om matrecept. Man behöver inte lyssna sà noga utan hmm:a och jaHa:a och kan funderar óver kommande blogginlägg samtidigt till exempel, fast dâ och dà kan man laga nât som hon har tipsat om sà länge det blir mindre gott än när hon gör det själv :-)))

Anna Malaga said...

Therese - ja, kanske det! Det var länge sedan jag hade nâgon.

karla - Frank? Jag ska prata med honom igen om tvà veckor. Han har skrivit en ny bok. Han har dessutom sex barn, är det en hake?

Karin - samma här. Jag var ocksâ sambo länge och det var Ok. Det vet vi ju hur utlänningar är...;-)

Petra - Si, si si är jättebra. ..Tienes toda la razón del mundo... sen gör du precis som du själv vill!
Att ha barn med en spansk svärmor fâr bli ett nytt inlägg, hehe...
Klart du stoppar strumpor!!

Amy - ja, det är just det!! Spanska kvinnor är ofta jätteduktiga yrkeskvinnor och jämlika i alla avseenden, men köket ska vara blankt och det är deras ansvar! (inte alltid deras jobb, man kan ju ha en hemhjälp...men i alla fall deras ansvar)De är drillade sen de är smâ - pâ gott och ont. En bra sak är att de lagar ordentlig mat.
En man kan slappna av och läsa tidningen även om det är hans tur att diska. Han vet att ingen kommer att kritisera honom om det kommer besök. De kommer att kritisera frun i stället...
Det fâr bli ett nytt inlägg om att ha barn här.

Be om matrecept är ett kanonbra sátt att bli populär. Eller: "Var har du köpt den här fina fisken? Hur fâr du sân fin konsistens pâ consommén? Man behöver ju inte laga det sen ;-)
Att säga hmmm och jaaa.. är ocksâ bra.

Anna Malaga said...

Annika - Det där var ju jättebra! Att känna sin egen svärmor är A och O. Min vill alltid veta att vi har det bra... hon oroar sig fór att hennes son är sjuk om han inte ringer (han är aldrig sjuk) eller att jag arbetar för mycket (det har aldrig hänt ;-))
Vi talar aldrig om att vi ger oss iväg pâ korta resor - lika bra det!

KARLAVAGNEN said...

DAGENS ANDRA GAPFLABB! Annika - kan vi anta att din svärmor är engelska? Det låter så!

Anna: Så länge Frank inte har sex barn med mig så är det lugnt. ;-)! Hur är hans föräldrar förresten - man kanske ska oroa sig mer över det och små detaljer som om, att han kanske är gift? Iså fall blir det kalla fötter.

Anna Malaga said...

Monica - Alltsâ, det där om fisken var till dig, jag glömde skriva namn ;-) du vet hur virrig jag är ibland...

Karla - Vet ej om han är gift, men han är definitivt 50+. Jag tycker att han är attraktiv (han har hâr pâ huvudet...)
Här fâr du ett citat: "the difference between being involved with a woman and being comitted is like bacon & egg. The hen is involved........................the pig is comitted!"
Kan vara en bra ide att vara singel, kanske....?

Pumita said...

Haha, tänkte precis som Thérèse: att mycket av det där funkar alldeles utmärkt på svenska svärmödrar också, iaf modell äldre.

Undrar om det går att muta dem med choklad eller så? ;)

Anonymous said...

Karlavagnen - svärmor är italiensk-amerikanska (sicilianska), tredje generationen och strängt katolsk. Hon samlar på dockor och glasfiguriner och har en egen hund, en mycket högljudd sheltie. Hon har levt ensam länge och är verkligen urtypen för en gammal viktoriansk mamsell - fast med ett italienskt temperament.

KARLAVAGNEN said...

oooh, femtio plus är litta för mycket! Hår eller inte hår!
haha, jag föredrar att vara höna då...
Inte committed... Jag är alla svärmödrars mardröm!

Anonymous said...

Jag kände igen min egen svärmor! Tyvärr fick hon inte uppleva våra barn, vilket jag är både ledsen och tacksam för. Jag tror nämligen inget hade varit gott nog åt dem! Hon var inte så städandes och strykandes, men däremot helt översvallande i kärlek till sin son - ringde mig (!) minst tre gånger om dagen, kunde sitta hemma när jag kom hem, (ja, jag gjorde nyckel misstaget!). Men jag får väl trösta mig med att allt var i yttersta väljvilja :-)
Min belgiska Mamou (mina barns plastmormor) däremot går inte av för hackor vad gäller tvätt, strykning och matlagning. När vi hälsar på ser hon det som sitt personliga kall att se till att mina barn faktiskt har strykta kläder, lära mig diverse bra att ha saker i hushållet och se till att jag lär mig laga ordentlig mat. När den älskade maken lyckats gå ner 5 kg under mycket möda och stort besvär granskade hon honom uppifrån och ner och tittade strängt på mig. "Han är så mager, vad ger du honom att äta!"
Men snart sitter vi där själva ;-)

Anna Malaga said...

Puman - Choklad är jättebra, och om de har högt blodsocker: specialchoklad. Det visar hur omtänksam man är ;-)

Annika - Om ni fâr barn ska du nog ge henne ett fiiiiint foto med fin ram! :-)

Tolken - Haha, där sa du nâgot! Snart sitter vi där och klagar pâ vàra svärdöttrar ;-)

Cattis said...

jag bara ler och ser min numera, tyvärr bortgångna danska svärmor framför mig :)
Kan det vara en allmängiltig och internationell handbok du skrivit ett kapitel på ;-)

Ha en riktigt trevlig helg :)
kram
Cattis

Anna Malaga said...

Cattis - hehe, svärmödrar är kanske ett särskilt släkte?
Ha en bra helg!

christel said...

Härligt skrivet!!! Jag tror också att det gäller för inte bara spanska svärmödrar :)

Anonymous said...

haha om det ändå bara vore så lätt. :D

Anonymous said...

Jättekul läsning! Jag vill gärna veta mer om era liv med spansk släkt!
Jag: Svenska, sambo med spansk pojkvän sedan 9 ar. Inte gift eller barn ännu trots att svärmor ber varje kväll...hi hi!

Anna i Madrid said...

Hahaha...hittade precis hit från Google, och fick mej ett gott skratt trots att jag ser att inlägget är ganska gammalt =) Jag kommer alrdig att glömma när jag precis skulle flytta ihop med min pojkvän för ca 5 år sen och svärmor gav oss en stekgryta som inflyttningspresent. När hoon hade räckt över den till honom så vände hon sig nämligen till mej och förklarade väldigt noga hur den skulle diskas. Jag svarade något i stil med; säg det till Dani, och fick en ond blick tillbaka, hahaha. Om sanningen sk afram så är ingen av os särskilt bra på att diska =)