Skulle ni vilja svara pâ nâgra frâgor? Det hade varit intressant att läsa vad ni tycker!
Om du är svensk och bor i Sverige:
*Hur integrerad tycker du att en ung invandrare, som har bott och jobbat i Sverige i tio âr borde vara?
*Och ett tyskt pensionärspar som bor 8 mânader per âr i Sverige (ocksâ sedan tio âr tillbaka), hur pass integrerade ska de vara, tycker du?
Om du själv är invandrare nâgonstans:
*Vad är integration för dig?
*Hur integrerad är du i ditt nya land? Är du nöjd med det?
*Vad har du gjort för att integrera dig och lära dig sprâket?
Tack pâ förhand!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
58 comments:
Jag är spanjor och bott i Sverige i 10 år. Skrämmande men kan kanske svara...
Integration för mig är att kunna "navigera" i landet i frågan i stort sett som någon som har bott där hela livet.
För att integrera sig och lära sig språket måste man vara tillsammans med någon från det landet. Det är nyckeln annars är det svårt att integrera sig & lära sig språket.
Man är aldrig 100% integrerad. Jag är ganska integrerad och har inga problem att jobba, träffa folk men jag känner mig inte svensk (och vill inte heller). Är jag nöjd? Ja, i stort sett. Jag har lyckats bättre än alla andra jag känner.
Jag tycker att båda ska vara integrerade, men har förstås större förståelse om assimileringen varit svårare för pensionärsparet och om de har sämre svenska.
Dock vet jag att det sällan är så. Eller det är i alla fall vad jag upplevt, då jag bland annat gått i en skola med 98% svenskar (dock såg det nog endast ut så i lågstadiet - i högstadiet fanns väl sju svenskar av tvåhundra eller något) Många av dem var födda här, men de pratade dålig svenska och hade absolut inte anpassat sig i Sverige.
Som den anonyma spanjoren sagt att man aldrig blir 100% integrerad och inte känner sig svensk.. tja, jag tycker inte att det sitter där riktigt. För helt integrerad, vad är det? Jag är säker på att massvis med invandrare är mer svenska än vad jag är, som är svensk. Vad är jag då?
Och man kan vara välintegrerad och ändå inte känna sig svensk. Då tycker jag att man är en person som tagit det bästa från sitt ursprung och det bästa ur Sverige, samt förenat det i sin vardag. Det verkar dock vara få som lyckats med det, men för mig är det en lyckad mix att blanda det bästa ur två världar.
Jag har svarat även fast inte frâgan ställdes till mig för jag tycker det borde bli intressant att jämföra svaren. http://blogbloggarebloggast.blogspot.com/
Tack för era svar! Dossis, klart det var till dig ocksâ, du är ju invandrare.
Anonym - Men kan man inte vara 100%integrerad även om man inte känner sig svensk? Man kan väl vara "som en svensk" utanpâ och spanjor inuti när man är i Sverige, kanske?
Jag återkommer med mer uttömmande svar senare (annars får jag inget praktiskt gjort idag). Skulle gärna vilja höra Anonymous tankar om att bo i Sverige ur just en spanjors synpunkt.
Men man ska vara snäll mot svärmor, det tror jag är viktigt om man ska integrera sig (hehehe...). Undrar om jag ska skaffa katt eller svärmor?
Som sagt återkommer!
Jag är själv invandrare, flydde från sverige för lite drygt fyra år sedan :)
Integration för mig är samhällets men likväl individens vilja, försök och resultat till att försöka beblanda sig med den nya kulturen. det vill säga; lära sig dess språk, dess levnadssätt, respektera det och därmed få ut mesta möjliga av själva invandringen, för den som invandrat likaväl som för de inhemska.
Själv skulle jag vilja påstå att jag efter relativt lång tid är väl integrerad i det spanska samhället. jag pratar språket utan problem, respekterar och uppskattar kulturen, umgås och konverserar med människor härifrån i vardag liksom skola och det är jag väldigt nöjd med. känns för mig viktigt då jag vill bo här och bygger min framtid här. skulle tycka det kändes fruktnsvärt nonchalant att inte försöka och intressera sig för det land man valt att flytta till. kram.
Jag håller med anonymous om att det är viktigt att kunna navigera i landet där man bor. Och språket är också viktigt. Jag har också svårt för getto-mentalitet - åtminstone i dom fallen där invandringen var frivillig, som för de flesta utlandssvenskar.
Å andra sidan så tycker jag inte att man måste ha en fullständig tillhörighet varken i det nya eller det gamla landet. Det är bara att inse att när man bott tillräckligt länge någon annanstans än där man var född så hör man inte riktigt till någonstans - man flyter lite över gränserna. Och det är inget fel med det, bara en annan erfarenhet - man blir mer av en nomad. Men ofta så skrämmer hemlösheten både dom som upplever den själva för första gången och andra i ens närhet.
Huruvida man lyckas med att integrera sig i sitt nya hemland, beror på flera olika faktorer, varav en av de viktigaste är VARFÖR man har kommit till det nya hemlandet. Var det av egen vilja? Pga flykt från den tidigare vistelseorten, har man kommit endast för jobbets eller kärlekens skull etc? Sedan beror det ju på hur länge man ska vistas i ett land, hur lik eller olika de kulturella skillnaderna är och vad man väljer att ta till sig. Kort sagt var man själv vill lägga ribban så att säga. Sedan beror det ju på om man får hjälp med att integrera sig, dvs lär känna vänner, grannar etc.
Spanien är det andra landet som jag bor i efter att ha blivit hitskickad av min arbetsgivare. Jag hade tur som redan kunde språket, hade spanska vänner och kände till och är intresserad av Spaniens rika kultur och spännande historia. Men jag lär mig varje dag...
Även jag har haft små aha-upplevelser som när man upptäckt att spanjorer som aldrig varit utanför sitt land är totalt olika de spanska vänner man lärt känna utomlands. Men det är ju bara att anspassa sig och vara tydlig. Jag korsar numera stora rondeller med dödsförakt, avbryter (fast det känns fortfarande oförskämt) tjatiga resebyråtjänstemän som maler om självklara grejer. Insisterar inte på att få betala eller dela på kostaden för en middag eller fika. Pallar inte riktigt att äta middag kl 22, men gärna runt 20. Somnar vid 1 eller 2 och går upp vid 7. Tycker det är trevligt att spanska familjer verkar ha bra sammanhållning (även om man ibland kan behöva slippa söndagslunch varje helg) och det är trevligt att se familjer (generationer) ute och gå i parkerna om söndagar. Samtidigt som jag tycker det är förfärligt när det händer att par skriker eller grälar på varandra på allmänna platser. Kan tycka att spanska mödrar lätt tenderar att kväva sina barn med sin moderskärlek. Jag är inte något större fan av tjurfäktning, men studerat katalanska och gått Sevillanas kurs en gång i tiden, osv osv osv...
Jag kommer alltid att svenska i grund och botten (även om jag inte längre är 100% svenska efter flera år utomlands),
Det viktiga är att man försöker att integrera sig och inte skapar sin egen mikro-existens bubbla där man inte ger omvärlden en chans.
Men som sagt, omständigheterna runt hur du kommit till ditt nya hemland och vilka förutsättningar du har för att integrera dig är klart avgörande.
Vad gäller det tyska pensionärsparet så är det på sätt och vis en helt annan situation. I min uppfatting är det turism. Vi kan ju lika gärna prata om det svenska pensionärsparet som bor i Spanien sen många år tillbaka (misstänker att det var det du siktade på fast du vände på situationen). Turism - även långtidsturism - verkar aldrig förutsätta att folk verkligen ska anpassa sig till värdlandet. Det är baserat på konsumtion och affärer. Jag har pengar så jag köper en stuga eller bungalow där jag vill sitta och drömma mig bort om sommaren eller på ålderdomen. Du bor i värdlandet och har en bungalow att sälja eller hyra ut och du behöver mina pengar. Det blir inte ett jämlikt förhållande och det förutsätter inte anpassning av "kunden." Sen kan det ju finnas fall där långtidsturisterna "are going native," där dom VILL bli del av landet, ha vänner där, lära sig språket. Men jag ser det inte så varken med tysk turism till Sverige eller svensk till Spanien. Jag misstänker att ju mer ojämlikt ekonomiskt förhållandet är (dvs. desto fattigare värdlandet och desto rikare turisten - pensionären), ju mindre kommer turisten anpassa sig till värdlandet och respektera det.
@Johanna
"Jag är säker på att massvis med invandrare är mer svenska än vad jag är, som är svensk"
Det tror jag inte. Du har den svenska kulturen/bagaget med dig som är något som jag inte har. Det är mest det jag menar när jag säger att integration till 100% är omöjlig (kanske inte önskevärd heller & absolut inget mål i sig tycker jag inte). Du kommer alltid att vara mer svensk än vad jag är, vare du vill det eller inte.
"Men ofta så skrämmer hemlösheten både dom som upplever den själva för första gången och andra i ens närhet"
+1 Så är det! Man blir språklös och hemlös. Alltid kul att hitta andra som delar de känslorna.
@Anna Malaga
Nej, det vore för tråkigt att vara svensk utanpå ;)
Nej , man kommer alltid att känna sig om alien. Man kan koderna, man kan navigera, kan språket men man ser allt som om man var en besökare, någon från en annan dimension. Man känner inte 100% tillhörighet? Iofs kände jag inte det heller i Spanien men lite mer kanske än i Sverige. Du måste också känna dig som en alien. Har ni sett "The man who fell to earth?"
Intergration är svårt från båda hållen:
* i uk var all sk svensk aktivitet ordnad av oss svenskar. Det låg i vårt intresse att bevara språket och traditionerna för våra barn.
* i Sverige får barnen hemspråksundervisning och via skolan ordnas det akriviteter för alla med engelskspråkig bakgrund.
Jag anser (baserad på min egen erfanhet) att intergrationen måste komma som en drivkraft från individen. Om man inte vill intergreras spelar det ingen roll vilka insatser som görs utifrån. Den enda kontroll som kan finnas är det språkliga, och det tycker jag att man har som ansvar som ny i ett land att lära sig.
Vilka svåra frågor du ställer. :-)
Vad kul med sâ mânga intressanta och välskrivna kommentarer - tack!!
Johanna - Jag tror ocksâ att man kan vara välintegrerad utan att "absorberas" av det nya landet. Att förena det bästa av tvâ kulturer, eller det man själv tycker är bäst hade väl varit idealet, som du säger.
Dossis - Tack, jag gâr in och tittar.
La linda - Ja, visst är det sâ, integration mâste komma frân bâda hâllen. Och det borde ligga i bâdas intresse att fâ ut det bästa av invandringen... bâde för samhället och individen.
kram tillbaka ;-)
Annika - Hmm, ja flyta över gränserna ja. Fast man kanske inte blir hemlös av det, utan har (nästan) tvâ hem? Om man vill?
Karlavagnen - Ja, visst màste det vara mycket jobbigare om man inte flyttar av egen fri vilja. Mânga gör ju inte det...de flesta, kanske? När man inte reser till, utan reser ifrân...
Kära vän - du mâste sova mer!! :-)
Annika - Du har rätt i att det var de svenska expatsen jag ville ât, hehe.... fast tyskarnas svenskkunskaper är ofta väldigt knappa, eller lika med noll. De har ju ursäkten att mânga svenskar kan engelska, men ofta använder de inte engelska heller, utan säger glatt "guten morgen" när man gâr förbi... lite nonchalant, tycker jag! Men visst är det en helt annan sak, och det handlar om pengar, livskvalitet och lângtidsturism, inte om att vilja integrera sig i samhället. Och det är väl OK - när man är 60 är det svârare att lära sig sprâk. Men inte sâ svârt att man bara borde hoppa över den lilla detaljen, tycker jag. Dessutom misstänker jag att äldre svenskar i t.ex. Florida är mycket villigare att ta till sig den amerikanska kulturen än vad svenskar i Sydspanien är av den spanska.
Anonym spanjor - Nej, jag känner mig inte som en alien. Däremot tror jag att om man har olika kulturer är det lättare att se saker med lite distans. Att vara svensk, eller spansk, kan bli lite som olika rockar man tar pâ sig. Som vinter- och sommarkläder ;-)
Jag är helt övertygad om att du har blivit "svensk utanpâ" och att du beter dig annorlunda nu, än när du kom till Sverige. Sen behöver man ju inte ändra HELA sitt sätt att tänka, bara om man tycker nâgot är bättre än i ursprungslandet. Eller blanda lite.
nej, jag har inte sett "the man who fel..." Förklara gärna!
LoX - hej du..;-) Det är sâ kul att ställa svâra frâgor.
Ja, jag tror att Sverige är bäst i världen pâ hemsprâksundervisning. Här fâr man ta hand om den biten bäst man vill...
Hâller med om att viljan mâste komma frân individen. Dessutom tror jag att mânga invandrare vill lära sig svenska, men däremot inte anamma mânga aspekter av den svenska kulturen, som de tycker är lite "chockerande" ;-). Har sett massor av sâdana fall.
svarar själv ocksâ:
*Vad är integration för dig?
Att fungera i samhället. Att leva i det, och inte utanför. När man inte râkar ut för hinder och svârigheter för att man är utlänning, för att man inte förstâr eller kan göra sig förstâdd.
Däremot tycker jag inte att det har att göra med vilka vänner man har, vilken musik man gillar, vilken religion man har osv. Det är ens egen personliga ensak. Om en grek har grekiska vänner i Sverige är det väl ganska naturligt.
*Hur integrerad är du i ditt nya land? Är du nöjd med det?
Jag tycker att jag är helt integrerad och nöjd.
*Vad har du gjort för att integrera dig och lära dig sprâket?
Började med att jobba med bara spanjorer.. i övrigt är jag intresserad av min omvärld och vill lära mig sâ mycket jag kan om den. Att lyssna är jätteviktigt.
anonymous -
jag kan få känslan av att vara en utomjording både i USA och i Sverige.
I USA händer det ofta när jag tittar på TV (speciellt politiska pundits) att jag stannar mitt i steget och tänker att "who ARE these people?"
Och i Sverige, speciellt när jag kom direkt från Polen, så kändes det som att landa i Tolkiens The Shire - rader av trädgårdar där rödkindade brunbrända hober påtade i jorden utan ett bekymmer i världen (det var semestertid) eller en aning om vad som hände på platser söder om Östersjön som Ukraina, Polen och Vitryssland eller Baltikum. Och själv stod jag vid grinden till trädgårdarna och tänkte "who ARE these people?"
En marsmänniska.
Anna - man kan välja att se det som hemmahörighet på båda platserna. Men det är inte så jag känner det utan snarare som jag beskrev det ovanför. Och jag skulle aldrig kunna återvända för gott till Sverige (eller kan kan man alltid men jag skulle må rätt dåligt). Men utanförskapet har ju sina goda sidor också - man blir en bättre iakttagare och utvecklar ett sinne för humor :). Och jag känner tillhörighet med min man och mina vänner - det räcker för mig.
Annika - Precis sâ känner jag det ocksâ, jag blir ibland irriterad av folks trângsynthet. Men jag känner mig ändâ hemma hos bâde svenskarna och spanjorerna, och glömmer inte att jag själv var precis lika trângsynt...;-)
Anonym: Jag kanske har svenskt blod flytande i mina ådror (och finskt visserligen), men jag har aldrig gjort "svenska" grejer under mitt 18åriga liv. Jag har firat midsommar en gång på en kompis lantställe när jag var liten (och ätit midsommarmat två gånger annars), jag har gått påskkärring tre gånger som liten hos en kusin (här hos mig är det ingen som gör det) och tja... jag firar ju jul, men det är ju inte så "svenskt" och speciellt inte med tanke på att jag aldrig sett ex. Kalle Anka.
Jag har heller aldrig umgåtts med svenskar, förutom i min gymnasieskola och på mitt jobb. Därför faller det mig oftast naturligare att tänka som en invandrare. Svenskar märker förstås sällan att jag är förortsbarn, för jag vet ju hur jag ska bete mig, men här i förorten är jag som vilken "blatte" som helst (mina föräldrar skojar ofta om att jag måste vara brevbärarens barn.. jag må vara blond, men i deras ögon är jag inte direkt svensk). Fast kanske är jag mer svensk än dig.. men defintivt inte mer svensk än vad många invandrare är som är födda i Sverige och bor i svenska områden.
Nu hoppas jag inte att någon tror att jag har något emot Sverige eller skäms över att vara svensk.. nej, nej. Så är det inte! (Eller så kanske ni säger "men hon är sådan för att hon är finsk också".. fast det är ju i princip samma sak haha.. eller inte direkt, men i det här fallet joo haha. om ni förstår?)
Lox: Håller med dig, integrationen måste vara något som en individ själv eftersträvar! Jag tror att man kan göra i princip vad som helst, men det man inte vill.. det går inte.
Vad långt och snurrigt det här blev.. hjälp! Men Anna det är verkligen roliga diskussioner du tar fram. :)
(.. i Finland har man ju också alla de där svenska högtiderna förutom Valborg & Lucia kanske.. och sen har man ju lite annan mat på bordet.. så nu kan ni inte skylla min osvenskhet på det där heller :P.. fast okej, utomlands är jag helt klart svensk haha)
"Skulle gärna vilja höra Anonymous tankar om att bo i Sverige ur just en spanjors synpunkt."
Anna har rätt. Kanske tror jag att jag inte har blivit försvenskad ... när egentligen har jag blivit det. Och det är bara en liten liten spansk molekyl i mig som fortsätter att vara rebellisk. Who knows? Not me, etc
Hur är det att bo i Sverige? Jag vill inte generalisera. Det finns säkert "världar" som är roligare och intressantare men min svenska värld dvs den delen av Sverige/Stockholm med dess människor där jag bor och med vilka jag interagerar på jobbet och utanför jobbet är ....ganska tråkigt. Skulle behöva en ny värld faktiskt--- De flesta jag träffar är skit tråkiga... så är det. Ibland skulle jag vilja sparka alla:...wake up!!! wake the f**** up... It's the shire som någon sa (lol). Stämmer precis!! Frusna zombies, lyckliga i sin twilight zone.
Varför är jag här om det är så tråkigt!? Hemlös, språklös, men bekväm... kanske inte så lätt att börja om fast man skulle vilja...är inte så rörlig nu (inte pga fysiska problem dock). OK, det finns en sak som jag gillar, bara en sak och jag ska inte säga det för att risken att låta som en idiot om jag säger det är stor just nu.
Ja, svenskar är tråkiga. Det finns undantag men så är det. Det tar mycket alkohol att framkalla något som liknar en människa som tänker fritt och spontant, vågar ifrågasätta, kritisera, etc. Själv har jag blivit ganska tråkig med åren men ibland vaknar jag till liv. Det finns vissa saker som gör att jag vaknar ;) Men snart kommer jag oxo att bli en till i det twilight zone. Det ligger risigt till ;)
"Hur integrerad tycker du att en ung invandrare, som har bott och jobbat i Sverige i tio âr borde vara?"
Svårt att mäta integration. Men jag tycker i alla fall att man ska ha gjort ett rejälst försök att lära sig språket och ha försökt att skaffa ett arbete i alla fall. Dessutom ska man självklart respektera de lagar och sedvänjor som finns i det land man är. Men man behöver inte för den sakens skull tumma på sin egen kultur eller religion. Dock är det roligt om invandrarna visar intresse för det traditionellt svenska (om vi nu pratar om invandrare i Sverige).
Men integration är ju tvåsidigt. det är inte bara invandraren som ska integrera sig, det är samhället som ska integrera invandraren också.
Anonymous: Nähä, för de finns i Göteborg, de roliga svenskarna, eller i Madriz... ;-)
Jag har samma känsla när jag åker hem också att "men föööör f-n säg vad DU tycker för en gång skull då". Många är så politiskt korrekta. Spanien är allt mellan noll och ett, och Sverige är, som Gardell sa, mellanmjölkens land. Åtminstone tycker jag det.
Anna, du är möjligen mer tolerant...eller mindre ömtålig...än jag.
Ifråga om långtidsturisterna - visst tycker jag också att dom kan kosta på sig ett par språkkurser när dom tillbringar så mycket tid i ett annat land. Men turistmentaliteten verkar sällan vara sån - speciellt när det handlar om att "åka till solen,". Man är inte där för att lära känna landet.
Hursomhelst, det är ett annat sånt där schockmoment för mig när jag blir förevisad trehundra bilder från treveckorsresan till Thailand av tjocka släkten men inte bara kan dom inte ett enda ord på Thai - inte ens tack - utan dom har inte heller en aning om vilket sorts statsskick Thailand har eller hur mycket deras thailändska kypare kan tänkas tjäna i månadslön (det är ju föralldel inget typiskt för svensk turism utan för turism som fenomen).
Who ARE these people?
*Vad är integration för dig?
Att följa nya landets lagar o normer och lära sig språket. Anpassa vissa vanor som t.ex. mattider.
*Hur integrerad är du i ditt nya land? Är du nöjd med det?
Helt integrerad. Nöjd? Ja för det mesta. Önskar dock ibland att mattiderna vore annorlunda. Innesrt inne vill jag äta lunch kl 12. Men det är ju petitesser. I grunden är vi ju kristna allihopa och har gemensam värdegrund. Värre är det för marockanerna som har en annan religion, annan syn på man/kvinna, skolgång, arbete, osv.
*Vad har du gjort för att integrera dig och lära dig sprâket?
Lever med en delvis inföding, har skaffat barn, jobb, osv. Då är integrationen oundviklig. Språket har jag kunnat länge, läst på universitet och sen levt o jobbat i spanien.
@KARLAVAGNEN
Helt rätt. Get me out! :)
Grejen att "de" har känslor, det är klart de har dom. Men de kan inte få ut dom! De är liksom paralyserade, ansiktet rör sig inte, det är som kropparna fjärrstyrdes och hjärnan, den intressanta delen av hjärnan sitter långt ifrån.
Allt är sååå privat att det finns få ämnen man kan prata om som är lite roliga. Det tar evigheter att lära känna folk. Allt måste planeras i månader innan man kan göra nåt. I am becoming a robot! Was it Luther som did this? Är det klimatet?
Anonymous - vad du än gör - flytta aldrig till Nederländerna!!!
De är värre än svenskarna! I alla fall vad gäller planerande av sociala aktiviteter. Blir de bara lagom på örat så kan man få det mesta anförtrott sig. Spiknyktra kan de fråga dig om de mest intima detaljer om ditt privatliv inom 30 minuter efter det att ni har möts Tro mig! Jag bodde där i 17 år!
Integration är svårt. Ofta handlar det vi menar om assimilation, det vill säga, vi accepterar inte, i teorin, tanken att människor kanske VILL fortsätta umgås i sin ursprungskultur. Man kan vara integrerad utan att vara assimilerad alltså. Integration handlar i mitt tycke om att behärska språket, klara försörjningen och vardagen, ha grepp om samhällsfunktioner, myndigheter och välfärdssystem och att respektera landets lagar och värderingar (det är inte ok att hökvakta döttrar och kväsa dem t.ex.). Jag ställer inga krav på kulturell assimilation utöver detta.
En ung invandrare borde i en idealvärld ha uppnått ovanstående på tio år.
Det tyska panschisparet har jag inga större krav på, mer än laglydighet och visst skatteuttag.
Själv har jag bott och jobbat i Dublin ett par år och för mig kändes det viktigt att greppa hur samhället funkade så att jag kunde klara vardagssituationer av alla slag själv. Jag hann krocka och bli tagen av polisen, ansöka om skatteåterbäring och föda barn som ogift mor så jag tycker jag hann se en hel del;-)
Hade vi stannat hade det blivit mer och inte mindre av den varan - jag fann inte något särskilt stort nöje i att bevista svenska seder och omge mig med andra svenskar än dem jag umgicks med på jobbet.
Språket har man halvgratis om man flyttar till ett engelskspråkigt land, det är förstås ett gigantiskt försteg om man jämför med att komma helt färsk. Att flytta frivilligt och legalt är förstås en enorm skillnad mot att fly krig och kaos.
En oerhört mångfasetterad diskussion således.
Intressant allt ni skriver!
Kan inte kommentera, eftersom jag inte alls är här egentligen, utan sitter och förbereder étt inslag om hudförändringar...återkommer i kväll.
Anonym spanjor - Att ha engelska uttryck mitt i meningarna är så sverige-svenskt det kan bli!
Welcome to the twilight zone, hehe....
Vi är dessutom nyfikna på vad det du gillade var för något?? Kom igen, vi vet ju inte vem du är.....;-)
Jag antar att Anonymous inte är rörlig (mobile) pga familj (fast det är ju inte min business)... Vad som är roligt i Sverige? Små grodorna på midsommar? Kexchoklad? Hipp-Hipp?
Nää jag är inte curious (försöker låta mer svensk med att stoppa in lite engelska ord)...
Bueno, ahora a currar!
Vilken interessant diskussion! Sjalv kanner jag mig hyfsat integrerad har i Italien; inte bara rent sprakligt. Jag ar sambo med en italienare, bor i en typisk italiensk forortstrea, jobbar och betalar skatt, rostar i lokalvalen.. Daremot ar jag ju svensk medborgare och tanker sa forbli och ar jag nog VALDIGT "svensk" i vissa avseenden. Jag ar ingen fanatisk protestant men ar inte alls overens med Paven och skulle inte kunna konvertera till katolicisimen. Jag tycker om italienarnas starka familjesammanhallning aven om jag tycker det ar fel att bo hemma hos mamma tills man gifter sig:-) Jag beundrar italienarnas skicklighet och uppfinningsrikedom i trafiken men kommer nog aldrig att forsta varfor man inte besvarar sig att ta pa sig sakerhetsbaltet..!
Oj vad mycket kommentarer redan! Vad är integration? För att svara på det måste man väl först fråga sig varför ska man ha integration? För mig får alla gärna fira precis vilka högtider de vill, tro på vilken gud de vill, bestämma precis själva när just de ska äta och vad de ska ha till middag, de får t o m prata vilket språk de vill. Däremot, självklart, så ska man försörja sig själv och följa de lagar som finns i landet, men det har väl inte med integration att göra, det måste man väl göra var man än befinner sig?
Däremot har jag tänkt mycket på de sociala system vi byggt upp med skatter, bidrag osv. Alla dessa system kan man ju lura om man vill, men de flesta gör inte det. Varför? Därför, tror jag, att man har en sorts ansvarskänsla för sin nästa, eller en "vi"-känsla med övriga som bor i samma land. Man inser att systemen inte skulle funka om alla fuskade. Den "ansvarskänslan" tror jag är viktig, och det är integration för mig. För att komma dit tror jag i sin tur att man måste kunna språket och ha _kännedom_ om de sociala och kulturella regler som gäller i landet, samt respektera att merparten av människor vill följa dessa.
oj vilka svåra frågor du ställer. Känns som integration är svårt att mäta. Men naturligtvis borde alla som vistas en längre tid i ett land försöka lära sig språket och livsstilen , kulturen och hur landets samhälle fungerar i stort.
Sen behöver inte det betyda att man tummar på sin egen kultur eller gillar allt i det nya landet. Man behöver inte fira midsommar eller titta på Kalle Anka på julafton för att man bor i Sverige. Man behöver inte uppskatta tjurfäkting och flamenco för att man bor i Spanien.
@Anna
Jag har blandat svenska, engelska och spanska i många år. Hur säger man twlight zone på svenska? Och på spanska? La zona muerta?
Sí, básicamente se puede decir que vivo en la zona muerta.
Qué me atrae de esta ciudad? Pues lo único que me puede atraer...la belleza helada... Es una bendición y una maldición al mismo tiempo:)
Bra kommentarer. Verkar finns en del smarta personer här. Inte så många killar...
Borde väl träffas för en fika eller så ;)
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Man_Who_Fell_to_Earth_(film)
Johanna - även om man är "ursvensk" Kan man inte gilla allt, eller ens vilja ha med sig allt i bagaget. Jag lysnar nästan bara pâ anglosaxisk musik, även om jag sällan ser pà amerikanska filmer eller läser amerikanska böcker... bara ett par gânger om àret tycker jag att en ny spansk eller svensk làt är bra.
Jag fâr rysningar av Carola, Christer Sjögren coh Rocío Jurado.
Anonym spanjor - Det finns mânga olika världar i Sverige ocksâ...kan inte uttala mig om Stockholm, men däremot har jag hittat ställen där jag verkligen har känt mig hemma med en gâng och andra jag inte har gillat alls.
Kan bara hâlla med dig gällande alkoholen.. här är "un par de copitas" en ursäkt för att umgâs, i Sverige är det nästan tvärtom. Spanjorernas förhâllande till alkohol är mer avslappnat. Â andra sidan har de tyvärr samma avslappnade syn pâ alla droger. hej, hopp, no pasa nada...ganska skrämmande hur mânga som är beroende av droger i alla samhällsskikt. Ingen är perfekt ;-)
Min man använder just ordet zombies om svenskarna, hehe....
Cliff - Ât bâda hàllen, det tycker jag med. Men var du inte lite snäll? Pâ tio âr borde man väl hinna med mer än att _försöka_ skaffa jobb? ;-)
Cruella - Där är den viktiga skillnaden. Integration behöver inte betyda assimilation.
Milanokarin - Tack för din input, visst är det intressant. Jag skulle hemskt gärna vilja tala italienska förresten. Det sprâket fâr mig pâ gott humör ;-)
Sofia - Jag undrar om det där med den kollektiva ansvarskänslan hör till en viss tidsepok? Den försvinner nog alltmer. OK, majoriteten fuskar inte, men väldigt mânga gör det. Mânga fler än de som skulle stjäla eller göra nâgot olagligt annars.
Therese - Jag hâller med dig. Som vanligt ;-)
Anonym igen - Mejor frio por fuera y caliente por dentro, que al reves, no...? ;-)Algo tendremos...
Jag tycker ocksâ att kommentarerna är väldigt tankvärda. Visst finns det killar här inne, men de drunknar ofta i allt kackel..;-) Hoppas du stannar.
Amy - Det var int emeningen att hoppa över dig, hehe... Jag blev av med dig i allt scrollande..
Att äta middag kl.22 är väl inte det sundaste, men vad gör man... skolorna slutar ju vis 14, sâ innan dess kan man ju inte äta lunch heller.
åh vad intressant! hinner tyvär ej komentera..förutom det vanliga, anna du skriver så härligt! o KARLAVAGNEN, jag tycker du är cool!
Anna
Ledsen, måste skriva på spanska nu!
Tenéis las suecas, en general, una coraza de hielo que es para flipar... Ellas de hielo, y ellos zombies perdidos... Pero tienes razón, cuando se traspasa esa coraza normalmente se encuentran cenizas cálidas...
Otro tema interesante es el tema del flirteo, miradas, etc. En Suecia la gente no mira. Por ejemplo si vas en el metro ves claramente que las miradas están "perdidas", vacías concentradas en la nada. Yo no puedo evitar mirar. Los suecos no miran, es curioso. En el trabajo es igual, no puedo evitar mirar o pensar que "ahora estoy con una chica y encima está buena", por ejemplo. Para mi hay diferencia en mi forma de actuar...Para ellos y para ellas, no. Todo es neutral. Todo es totalmente neutral, indiferente...aburrido.
Har ändrat mig: måste översätta det här för att få lite insikt...nu handlar detta om ett annat ämne...
I Stockholm, när man går på gatan, åker tunnelbana, etc märker man direkt att folk inte tittar speciellt mycket på varandra. Jag säger inte att det bara händer i Sverige men är det någon som har märkt det här och kan förklara? Det är kopplat till mentaliteten, etc, jag vet... Folk liksom blundar för andra i närheten... Rädsla?
Ett enkelt exempel, kopplat till detta.
Jag agerar inte på samma sätt (till ex på jobbet) när jag jobbar tillsammans med en tjej...kan inte hjälpa det. Mitt beteende förändras lite grann (eller mycket om hon är attraktiv). De måste tänka att jag är konstig och klicheerna bekräftas men jag kan inte vara neutral...det går inte. Men svenskarna, kvinna eller man kan hålla sig neutrala, inga problem. Hur lyckas man? Jag tycker det är tråkigt men jag fascineras av beteendet.
@Anna
Förstår vad du säger om droger...jag tycker oxo att det är för mycket knark i Spanien.
Men vill tillägga att jag är glad att jag provat olika droger. Det är faktiskt ett intressant experiment och kan vara så roligt i rätt sällskap. Jag skulle inte upplevt detta på samma sätt om jag hade bott i the shire hela mitt liv.
Jag har ny blogg nu efter ett långt uppehåll: www.gioia.webblogg.se
f.d "sarachella"
titta gärna in:-)
Anna, det snackas ju hej vilt i din blogg.. kan du inte fråga folk om tips på hur man lättast lär sig ett språk när man inte befinner sig i landet?
Jag läser spanska i skolan, men jag får inte nog.. jag blir frustrerad när jag läser här och inte förstår alla orden till 100%..
Anonymous: Jag är en kille från en medelstor svensk stad (Halmstad) som flyttat till en marginellt mindre stad i Katalonien (Vilanova). Här, precis som jag alltid har gjort i Halmstad, hälsar jag gärna på folk som jag inte känner om det känns rätt. Så gör man i de ursvenska villaområden där jag vuxit upp - om inte annat så för att hålla koll på vem som rör sig där.
Annika: Tack för begreppet långtidsturism. Du har helt rätt i att det är det som det handlar om.
Vad är integration för dig: Ett intresse, en vilja att åtminstone prova på sådant som är nytt.
Sofia har rätt i att många trygghetssystem kräver en ansvarskänsla inför samhället och den har man nog inte om man aldrig deltar i samhällets aktiviteter. Av den anledningen lägger jag till "bjuda till". Jag kommer att gå med på att dansa sardana, om någon bjuder in mig, även om jag som utomstående tycker att det är en mer än lovligt töntig dans.
Hur integrerade är vi?
Integrationen i Vilanova underlättas inte av att det finns två språk. Vi har haft tur som fått in vår äldsta son på en väldigt katalansk skola. Hade vi hamnat på en invandrarskola skulle vi visserligen klarat oss med spanska men det hade dröjt längre innan vi mötte folk från det "äkta" Vilanova.
Våra barn driver på vår egen integration.
Språket till slut?
Liksom för alla svenskar vi umgås med i Barcelona så har det varit en självklarhet för oss att lära oss spanska. Annika har hjälpt mig att förstå varför vi skiljer oss från vissa svenskar på Solkusten: ingen av oss är här som långtidsturist, vi bor här.
Anónimo - En cuanto al metro estoy de acuerdo, pero eso se considera típico de Estocolmo, o de cuidades grandes. No vemos los demás, no interesan, no tenemos tiempo.
En lo del flirteo no estoy de acuerdo. Claro que pensamos igual: estoy con un chico y encima está bonísimo.... pero somos más sutiles, no hace falta gritar ;-)
Los españoles teneís un comportamiento aprendido desde chicos, nosotros tenemos otro.
El mensaje es el mismo, pero unos escriben en mayúsculas y otros en braille...;-) A mí me gustan los dos.
Gioia - Vad kul, jag hade saknat dig!
Johanna - Visst! Kan vi ta det i morgon? ¡Felices sueños!
Erik - Hej du, och tack för dina âsikter. Màste säga att min gräns gâr precis vid sardanan, faktiskt ;-)
Har samma erfarenhet av att folk hälsar, t.ex. i smâ samhällen i Smâland. Ofta börjar de prata ocksâ, för att hàlla koll pâ vem man är...
JOoo,tantas respuestas!!! Estoy de acuerdo con anonymous en que, que en Suecia (ni en Holanda)no saben ligar! Aqui si, me costaba un poco antes de entender de ir a tomar una cerveza con un madrileño era muy diferente que en el norte Europa. Algunos son mas orgullosos (No mujer, esto es mi pais, mi ciudad y entonces pago YO) que otros y algunos son simplemente guarros. Pero bueno,voy aprendiendo.
Pero es cierto que no sabemos ligar en Suecia y hemos perdido un poco nuestros identidades (?!) como hombres y mujeres. Ai,podria escribir mucho mas sobre esta tema, pero creo que tiene que ser otro dia. He vuelto de una cena y estoy hecho polvo. Lo siento!
Besos a todos!
Anonymous - tack för dina kommentarer,otroligt kul att höra! men, denna väldigt trista skara människor som du omger dig med - vilka är det egentligen? Jag har återskapat ett ganska stort socialt liv i sverige de senaste åren (och ska flytta dit efter 7 år i katalonien nu till sommaren) - jag undrar om de ska förvandlas till tråkmånsar när jag istället för "frisk fläkt och lite småspännande utlandssvensk" blir helt likställd medsvensk? Eller har du hamnat på andra sidan något magiskt decenniestreck och inträtt i någon slags dimma där livet allmännt är lite zombiebetonat? Eller är stockholm sådär trist numera??? (jag ska inte flytta till stockholm....)
Tror för övrigt att såväl svenska män som kvinnor ofta reflekterar över hur attraktiva deras arbetskamrater är. Däremot är nog svenskar väldigt bra på att inget visa. PLUS - att språket ger en viss trevlig marginal. Att kunna utbrista ett "Cielo" eller "reina" eller "guapa" till personen i fråga kanske lättar en aning på trycket? I sverige är det ju omöjligt... Jag kommer SÅ att sakna dessa gosiga tilltal från folk i min vardag...
(anna, titta inte på klockan,jag är nästan värre än erik, men har tyvärr ingen karnival att skylla på!)
Karla - du lâter ju riktigt lyrisk, hehe....
Sâdär, nu har jag gâtt upp, och Monica har precis gâtt och lagt sig! Hoppas det var nâgon fest och inte en avhandling du satt uppe med?? Jag har ju sagt tidigare att jag verkligen trivdes pâ Norrlandskusten, tror det är ett bra ställe att bo pâ.
Det sista temat fâr jag nog ta upp i ett speciellt inlägg...
Monica! Men du har rätt i vad du säger, om att svenskarna är bra på att dölja känslor, medans spanjorerna lever (emellanåt) med känslorna utanpå (på jobbet, i trafiken, i relationer, sportsammanhang, i nyhetssändingarna på tv:n etc, etc...). Helt avtrubbade är vi ju som svenskar inte, även om vi verkar fostras till att inte visa känslor, i synnerhet om det handlar om positiva sådana. Om det inte gäller sportsammanhang.
Jag tror att just i större städer så kan det sociala livet vara kallare än i mindre städer. Har inte bott i Stockholm (än mindre Sverige) på bra länge nu, men när jag är på besök så noterar jag att t ex man tittar inte den man möter på gatan i ögonen, det gör man t ex i Göteborg. Folk är generellt mer misstänksamma om man vill vara vänlig och hålla upp en dörr, eller göra dem uppmärksamma på att en handväska inte är ordentligt stängd. I Göteborg t ex så uppskattas sådant fortfarande, även om även Gbg har blivit tuffare.
Fast nu avviker jag ju från temat med integration och dessutom måste jag häva i mig min kopp kaffe så jag kan ut och tuta lite på mina medtrafikanter på vägen till jobbet. Morgonen gryr i Madriz...
Anna: Si, pasaba pipa (si se dice asi) cenando con un amigo noruega que esta de visita. He reido un monton.
Me daba mucha ilusion volver a verle otra vez (el no vive aqui). Los noruegos son tan graciosos...
MYCKET intressant inlägg. Jag såg det först idag och var tvungen att kommentera det... Kommentarer, som blev ett inlägg, finns på min blogg.
Que tengas un buen dia!
@Monica
"Tror för övrigt att såväl svenska män som kvinnor ofta reflekterar över hur attraktiva deras arbetskamrater är. Däremot är nog svenskar väldigt bra på att inget visa. PLUS - att språket ger en viss trevlig marginal"
OK, håller med. Men hur man kan leva utan att kunna visa några tecken (på att man gör det)? Är det inte just det som är roligt? Att kunna visa uppskattning eller att det finns en koppling eller vibbar på ett roligt/trevligt sätt?
Hur göra? Skriva ett mail? Det låter inget roligt!
Tack alla för era kloka och genomtänkta kommentarer! Jättekul att läsa!
Här kommer min reaktion. Det var väldigt vad du rörde om i grytan! Du är bra på det.
Ja, alltså jag glömde länken till mitt inlägg som var svaret på denna.
http://parisbarnenisverige.blogs.se/2008/02/13/mer_om_integration~3721143
anonym har rätt i att "kroppsspråk", hur man tittar på varandra osv också skiljer sig mellan kulturer, och det är en annan sak som jag tror är viktig för integration - att lära sig de koderna. Kanske t o m viktigare än att lära sig språket. Jag tror t ex man har enklare att förstå att ngn inte pratar svenska än att denne stirrar för länge vid fel tidpunkt. Sen tror jag faktiskt det är fel att vi inte behandlar de olika könen på olika sätt - det är bara annorlunda från var du nu kommer ifrån. Och vi svenskar är så vana vid dessa "koder" att vi inte ens märker dem.
Tolken- Tack, ska läsa!
Sofia - Ja, det är precis vad jag menar. Med svenskar fâr man snabba upp en glimt i ögat, en retsam kommentar...ett subtilare sprâk.
Hur integrerad tycker du att en ung invandrare, som har bott och jobbat i Sverige i tio âr borde vara?
Man borde vara väldigt integrerad. Samtidigt tror jag att det är svårt. Som invandrare är det lättare att komma i kontakt med andra invandrare som man kanske känner mer tillhörighet med, än med svenskar. (Egna erfarenheter från när jag bodde i Paris. Jag träffade nästan inga fransmän/fransyskor förutom mina lärare. Utlänningarna var det dock väldigt lätt att lära känna.)
Och ett tyskt pensionärspar som bor 8 mânader per âr i Sverige (ocksâ sedan tio âr tillbaka), hur pass integrerade ska de vara, tycker du?
I princip lika integrerade som den som bor i Sverige året runt. 8 månader är ganska länge. Nu vet jag inte hur vanligt detta är, men jag vet ju att det är vanligt att svenskar bor några månader utomlands varje år, samtidigt som de inte är intresserade av att t.ex. lära sig språket i landet de befinner sig. Jag förstår inte det tankesättet. Jag skulle inte ha något emot att bo i Frankrike en period varje år, och det är klart som tusan att jag så vill vara integrerad i den franska kulturen, tala franska och allt.
för mig är integration små små steg.
http://sophiequi.blogspot.com/2008/02/sm-steg-mot-att-knna-sig-hemma-i-ett.html
Barajagjohanna - Du har rätt i att man kan känna mer samhöringeht med andra invandrare. Dessutom kanske folk som är nya i landet mer intresserade av att skaffa nya vänner.
Det är väldigt vanligt med "sommartyskar" i Sverige. Fâ av dem umgâs med svenskar.
Sophie - tack! Ska titta in.
Post a Comment