Saturday, January 20, 2007

Kulturkrockar (kedjeinlägg)

Av Tolken fick jag en inbjudan att vara med i en kedja. Vi ska skriva om ett nytt ämne den 20:e i varje mânad. Den här gângen ska det alltsâ handla om kulturkrockar.

Nuförtiden fâr jag mest kulturkrockar när jag âker till Sverige. Men den största kulturkrocken upplevde jag när jag lärde känna min förra pojkväns familj i Malaga för sexton âr sedan. En stor, glad familj som träffades minst varje helg. De var uppväxta i Malaga centrum, men ändâ väldigt traditionella. Som det brukade vara pâ den tiden. Och sâ är det fortfarande i de flesta familjer.

Vi hade träffats en hel del ute, och dâ märktes inte skillnaderna. Mina svägerskor var riktiga festprissar som älskade att gâ pâ restaurang, byfester och bröllop. Alla satt tillsammans och ât och pratade vid samma bord.

Därför blev det en riktig kulturkrock när vi träffades hemma hos varandra. Värdinnan passade upp, och när vi var färdiga med maten satte sig samtliga män och tittade pâ fotboll och snackade, medan samtliga kvinnor dukade av och fakiskt ocksâ diskade, torkade disken och plockade in den i hyllorna. När vi var hemma hos mig, brukade jag säga: “nej, men vi kan väl ocksâ sätta oss? Disken tar jag och X ikväll sedan...” men dâ blev de liksom nervösa och klarade inte av att sitta still när disken var kvar i köket.

Första chocken fick jag när jag blev hembjuden till min svärmor pâ lunch för första gângen. Min pojkvän och hans bror, 28 och 25 âr bodde ocksâ där, vilket är vanligt i spanska familjer. “Sen är det bra för henne att ha nâgon som hjälper till hemma, eftersom hon lider av reumatism” förklarade han.

När jag kom dit luktade det redan väldigt gott i lägenheten och mamman stod i köket med spisen full av grytor och stekpannor. Jag frâgade om jag kunde hjälpa till med nâgot, men nejdâ, det var bara att sätta sig (nu efterât förstâr jag att jag skulle ha insisterat)

Vi bänkar oss vid bordet i salongen, där allt är framdukat. Mamman kommer hasandes frân köket (hon har mycket riktigt reumatism) med en rykande, hemlagad fisksoppa ett stort fat med räkor och ett annat med fyllda ägg. Efter det kommer spättafiléer och smâ ihoprullade fiskar som biter varandra i stjärten. Sönerna tar för sig:

-Mamma, var är brödet? Âh, det här var ju verkligen jättegott...men du, den här ölen är ju inte min favorit. Har du inte Cruzcampo? (Mamman hasar ut i köket) Mmm, det var bättre. Cocacolan är förresten varm, vi fâr ha is i den i sâ fall (has, has)...

Jag satt och ât med ögonen stora som tefat. Visst, sönerna var ju verkligen till stor “hjälp” i det här huset. Men senare föstod jag att de aldrig fick göra nâgot. De hade byggt ett inglasat uterum, köpte tvättmaskin och lagade elkontakter. Men tvätten fick de aldrig röra och köket fick de knappt gâ in i. Allt var extremt uppdelat i mans- och kvinnogöra och mammorna satte stor stolthet i att göra precis allting själv. Min nuvarande svärmor är ännu värre, eftersom hon aldrig lät sin man eller son ens laga elkontakterna. Hon berättar stolt att de aldrig behövde röra ett finger hemma. Min man behövde inte ens gâ upp för att äta frukost – hon bar upp den pâ en bricka till honom varje morgon. Helt annorlunda är det förstâs om det finns döttrar i huset. De uppmanas att hjälpa till eftersom de mâste lära sig hur man gör.

Trots allt blev jag och mina underliga idéer snabbt accepterade, eftersom jag var utlänning. Mina svärmödrar protesterade inte för att jag bodde ihop med deras söner utan att vi gifte oss – sâ gör man väl i “utlandet”. Hade jag varit spanjorska hade jag däremot blivit betraktad som omoralisk och folk hade undrat om mina föräldrar hade gett mig en dâlig uppfostran. Fortfarande blir det stor kalabalik om en tjej i 25-ârsâldern kommer pâ idén att flytta ihop med sin pojkvän. Sâ gör man helt enkelt inte om man har en spansk uppfostran. Det mâste âtminstone finnas ett spikat datum for bröllopet.
Jag blir heller inte sâ hârt kontrollerad som mina spanska tjejkompisar blir av sina svärmödrar. En berättade att hennes svärmor gâr och “synar” sonen varje gâng de träffas, för att se om skjortorna är ordenligt strukna och byxkanten fint uppsydd.

Nu är det ju södern jag beskriver. Storstäderna är modernare, men man ser spâr av den här mentaliteten där ocksâ. Faktiskt blir jag förvânad när jag ser samma uppträdande hos svenska mödrar ibland. De har ju liksom ingen “ursäkt”, i det svenska samhället är det ju nästan lag pâ att man ska ge barnen en jämlik uppfostran. Sâ varför ser man sâ ofta mammor som passar upp pâ sina vuxna söner?

Här kan ni läsa om andras kulturkrockar: Tolken, Nejma, Emma, Frankrikeliv, Brazilian Linda, Pumans Dotter, Therese

17 comments:

Anonymous said...

Vilket spännande inlägg. Jag trodde inte att det kunde vara så traditionellt i västra Europa år 2007. Man lär så länge man lever. Jag länkar till dig i mitt kedjeinlägg OK?

Anna Malaga said...

Hej Emma! En del skillnader ser man ju inte vid första anblicken, men visst är det sâ här fortfarande. Jag gâr in och läser hos dig ocksâ.

Pumita said...

Jag får alla mina förutfattade meningar om spanjorer bekräftade. ;) Nej, men jättekul att få läsa om dina erfarenheter.

Vilken rolig idé med kedjeinlägg, förresten. Man kanske får var med på ett hörn nån gång. :)

Anna Malaga said...

Puman - Ja, det fick jag ocksâ ;-) En del av dem, andra inte. Däremot är de mycket mer flexibla när det gÄller utlänningar än vad jag hade väntat mig.
Du kan väl vara med redan nu? Anmäl dig hos Tolken och skriv ett inlägg om kulturkrockar!

Anonymous said...

Åhhh, vad mycket jag känner igen från Italien. Kulturen på det planet är verkligen likt. Efter alla år jag har varit där har jag iofs vant mig, även om jag kan irritera mig på det ibland (män som sitter bänkade runt fotbollen och kvinnorna som diskar och plockar undan efter jättemiddagen). Svärfar är däremot inte på det viset, han är kung i köket, och pysslar med mycket hemma, och då har alltid han jobbat heltid och inte haft mycket fritid. Sen har väl alltid svärmor förfasat sig över att maken stryker sina kläder själv osv...
Och häromdagen pratade faktiskt mina kollegor om deras pappor tydligen är helt handfallna i hemmet vad gäller både matlagning och städning... och de är svenskar.
Dock kan jag tycka att den yngre generationen män i Italien borde kunna göra lite mer hemma men det är nog alltid svårt att sådana saker ändras snabbt... det lär nog ta sin tid :D

Anna Malaga said...

Ja, jag tror att Italien och Spanien är väldigt lika i det avseendet. Det finns ju alltid undantag, men din svärfar GILLAR väl att laga mat, han har aldrig kännt sig tvungen att göra det, eller hur?
Det hâller pâ att ändras, men det tar tid. Väldigt lâng tid ;-)

Anonymous said...

Visserligen inte, men jag tycker ändå att han verkar göra mycket för att vara man i den generationen om jag jämför med många andra. Men tvungen är han nog aldrig. Å andra sidan har han alltid jobbat otroligt mycket, från tidig morron till sen kväll och även helgen, så det har nog helt enkelt inte heller fungerat rent praktiskt. Men nu när han är mer hemma gör han mycket tycker jag. Jag tror makens bror som fortfarande bor hemma (28 år) är mycket mer bortskämd ;-)

Annika said...

Vilket otroligt intressant inlägg. Tänk att det fortfarande går till så där du bor. Eller ja, varför inte...Alla länder är ju olika.
Själv har jag nog en och annan kulturkrock att berätta om också, straight from the U.S. Det blir ju onekligen en del krockar när man flyttar till utlandet. Ofrånkomligt.
Roligt att läsa det här inlägget var det i varje fall!

Nadia said...

Underhallande inlagg! Jag har ocksa varit med om liknande upplevelser, ofta tycker jag att jag har kant mig valdigt obekvam i situationerna. Hemma ar man ju van vid att alla skall hjalpa till.

Anonymous said...

AnnaMalaga och Sarachella: Som ni redan sa klokt papekat ar Spanien och Italien mycket lika nar det galler synen pa jamstalldhet, familj osv.. Varst ar det naturligtvis i de sodra delarna av landet. F. har en kusin som flyttat upp till Milano for att plugga och delar lagenhet med sin pojkvan utan att vara gift och det anses sa skandalost att hennes foraldrar inte kan tala om det for slaktingarna hemma pa Sicilien utan maste latsas att tosen ar inackoderad hos en moster :-)
Jag sjalv daremot kommer undan med det mesta just darfor att jag ar utlandska :-)

Anna Malaga said...

Sarachella - Din svärfar verkar vara en pärla ;-)

Annika - Tack för det! Det kan jag säkert tro, att man är med om mânga kulturkrockar även i US. Vi tror att vi vet hur de är, men mânga skillnader märks inte förrän man har bott där ett tag, eller hur?

Rundviva - Jodâ. Medelhavsmentalitet, kanske vi kan kalla det?

Nadia - Obekväm är bara förnamnet. Fast samtidigt är det ganska kul att studera dessa självuppoffrande mammor med tusen krämpor och femtioelva klagomâl, men som absolut inte skulle vilja ha det pâ nâgot annat sätt.

karin - Ja, nord och syd är ganska olika här ocksâ. Och utlänningarna är totalt förtappade och kan inte laga mat, det vet ju alla ;-)

Pumita said...

Holas, jag länkar till alla månadens inlägg och undrar om du vill tillåta att länka till enstaka inlägg. Som det är nu kommer man till bloggens framsida.

Anna Malaga said...

Nja, om du skickar en lâda lakrits, kanske?

Pumita said...

Tullen skulle beslagta det som rasistiskt material så det är inte värt... jag kan länka till bloggen också om du vill ha det så. :)

Pumita said...

Såg att du hade lagt till länkmöjligheten när jag hade postat. :)

Förresten, du är utmanad!

Anonymous said...

Kulturkrockar är alltid lite knepiga, men man lär sig så mycket av dem.. :)

Tror du att det finns chans att man får vara med i er kedja? (A)

Anonymous said...

HEJ! Vad roligt att jag râkade hitta din blogg!! Jag är Sarah, bor i Ubrique (Sierra de Cadiz) med min chilenska (svenskfödde) sambo och hans bror. Jag pluggar Interkulturell Pedagogik pâ distans frân Linköping, och just nu skriver jag en B-uppsats med titeln "Kulturkrockar i Andalusien" :) Har hunnit bo här drygt ett âr, och det är ju självklart mycket som ter sig annorlunda i lilla byn idag än första dagen här..

Roligt att läsa din blogg!! Om du vill se min resedagbok finns den pâ www.resdagboken.se under namnet sarahliten

Kram Sarah