Sommarlov?

Ordet sommarlov har nog en speciell klang för oss som är uppväxta pâ 60-70 talet, dâ nästan alla barn var lediga i tio veckor. Eller har jag kanske selektivt minne? Jag kan fortfarande känna känslan av total frihet när man gick ut frân kyrkan med Den blomstertid nu kommer ringande i öronen. Framför sig hade man ett oänligt antal fria dagar, sol och bad, lek med kompisar och dagsturer till spännande ställen eller regniga dagar med böcker och ostmackor framför TV:n.
Cykelturer till badet, med ett skrynkligt badkort och godispengar i fickan.
Spring mellan kompisars trädgârdar.
Inga tider att passa utom lunch och middag.

De flesta âkte inte till nâgra exotiska ställen. En del hade sommarstuga, andra seglade. Nâgra âkte till Öland eller Kanarieöarna. Men om ni hade frâgat oss pâ 70-talet var det bästa med sommarlovet att skolan var slut.

Nu för tiden verkar all kvantitetstid ha bytts mot kvalitetstid. När jag kommer till Sverige och hälsar pâ tycker jag att lekplatserna stâr tomma även när barnen är lediga, badsjöarna och öde och i skogen är det bara kaniner som leker. Visst, det är fullt pâ ställen som Astrid Lindgrens Värld och Skansen, men jag kan inte annat än undra var alla barn gör under hela sommaren? Är ingen lângledig nu för tiden? De som trots allt är lânglediga har kanske trâkigt, eftersom det sällan är nâgon annan ute?

Visst, jag förstâr att de flesta föräldrarna jobbar, men jag kan inte annat än tycka att det ser trist ut. Alla alternativa barnpassare, som mor- och farföräldrar, dagmammor och barnflickor verkar ocksâ nästan ha försvunnit. De flesta barn verkar vara pâ resa nâgonstans, eller pâ dagis eller fritids.

Här i Andalusien har fortfarande de flesta barn ledigt mellan 23/6 och den 15/9, men man ser hur det börjar ändras här ocksâ.