Monday, June 19, 2006

Att bo vid havet


Den som bor vid havet har aldrig trâkigt.

Att gâ ner och sätta sig vid klipporna och titta pâ vâgorna vid solnedgângen är nâgot av det mest rogivande jag vet. Och fâ saker kan fâ mig pâ sâ gott humör som en promenad i solen, vid vattenbrynet eller längs den lânga strandpromenaden, som bara fortsätter tills man kommer till grannbyn.

Aldrig skulle jag komma pâ idén att stänga in mig i ett svettigt gym när vi har en milslâng strand där man kan promenera, jogga, cykla längs standpromenaden eller simma i vattnet pâ sommaren. Är barnen uttrâkade är det bara att gâ ner och leta efter krabbor, snäckor eller vackra stenar. Eller sâ kan man ta en glass i solskenet och sitta och prata om livets mysterier.

Det finns ocksâ lekplatser uppställda med jämna mellanrum, med rutchbanor och klätterställningar, där det inte gör nâgot om man ramlar ner, det är ju bara sand under. Vid en av lekplatserna har en kompis till mig frân Argentina satt upp en kiosk. Vi är nâgra mammor som träffar där nâgra gânger per vecka under sommarhalvâret och tar en öl (jodâ, man kan köpa öl i kioskerna) eller en glass i den milda kvällssolen. Under tiden leker barnen tills man fâr dra hem dem, sandiga frân topp till tâ.

Det här spontana umgânget är verkligen nâgot jag gillar. Man kanske slâr en signal och frâgar "ska vi ses vis kiosken vi sextiden?" eller sâ ringer man inte alls utan bara gâr ner. Det finns alltid nâgon att prata eller leka med.

Havet byter ocksâ ständigt skepnad. I lördags var det blâsigt, men jag bestämde mig för att gâ ner med sonen en stund. De piskande vâgorna, med skum som flög omkring, gjorde det helt omöljigt att bada. I stället lekte han tafatt med vâgorna pâ klipporna en bra stund och sen satt vi inlindade i handdukar och pratade om ditt och datt medan vi ât kex. Pâ söndagen var vattenytan plötsligt blank som en spegel och vi âkte och badade vid vâr favoritstrand i byn Nerja, med glasklart vatten och grönskande berg i bakgrunden. Det allra bästa är att de har en god paellarestaurang precis vid stranden, där de gör gigantiska paellor och man fâr äta hur mycket man vill.

3 comments:

Thérèse said...

Åh , jag saknar verkligen havet här i Madrid. Vill också bo vid havet , men om 1,5 år så kanske , kanske

Anna Malaga said...

Ja, det är verkligen bra för humöret. Balsam för själen, skulle jag vilja säga.

Dyker du, förresten? Jag höll länge pâ med pesca submarina med snorkel(det heter kanske harpunfiske pâ svenska?). Öster om Malaga finns nâgra perfekta stränder för fiske, men det blir allt mer utfiskat, tyvärr.

Anna Malaga said...

Jo, trots att man inte gillar att bada har ju strandbyar eller städer vid havet en speciell atmosfär. Strandpromenader, hamnar, restauranger med utsikt över vattnet... Klimatet blir mycket skönare ocksâ i varma länder.
Jag har nog aldrig bott längre än 2 mil frân havet. Mina favoritstränder ligger förresten i Skâne! :-)