Sunday, June 18, 2006

Lite kul om namn och efternamn

När det gäller namnregler är Spanien helt annorlunda övriga Europa (och större delen av världen, antar jag)
Alla har tvâ efternamn - ett frân pappan (hans första) och ett frân mamman (hennes första). Man har därför tre initialer i stället för tvâ. Dessa efternamn behâller man sedan hela livet, även om man gifter sig. Makarna har alltsâ olika efternamn. I familjerna är det bara helsyskon som har samma efternamn.
Min svärföräldrar heter t.ex F.B.G och D.C.A. och deras barn (min man) heter F.B.C. Vâr sons initialer blev D.B.B. (Vi försökte hitta nâgot fint namn pâ B, det hade ju varit kul att heta B.B.B., men varken Björn, Bernardo eller Blas föll oss pâ läppen...) Däremot fâr man bara ha ETT förnamn. Det kan vara ett enkelt namn, María, eller ett dubbelnamn, María Rosa, där bâda betonas lika starkt.

Förr var det tradition att de första barnen av varje kön fick samma förnamn som föräldrarna, och det är fortfarande vanligt.
En familj kan alltsâ bestâ av föräldrarna Carlos Sánchez López och Ana García Moreno och barnen Carlos Sánchez García och Ana Sánchez García. Krângligt? Nejdâ: barnen kallas Carlitos och Anita tills de blir vuxna. Ett sätt att visa att "blod är tjockare än vatten", dvs samhörigheten med urspungfamiljen är viktigare än den man bildar med sin make.

4 comments:

Anna Malaga said...

Visst är det sâ!
Jag tycker sâklart att det är kul att min son har mitt svenska efternamn ocksâ :-)
Även om det är svârt för spanjorer att uttala.

Thérèse said...

kommer du att behålla ditt svenska efternamn och lägga till mannens efternamn när ni gifter er då?

Anna Malaga said...

Nej, jag behâller mitt som det är.
Vi "konstiga utlänningar" fâr ha bara ett efternamn. Fast alla frâgar efter "segundo apellido" när man fyller i blanketter.

Thérèse said...

Jag känner igen det där. Varje gång jag ska fylla i en blankett vill dom veta segunda apellido och jag får förklara att jag bara har ett efternamn som ingen spanjor kan uttala.