All Inclusive

Det här var första gângen jag tillbringade en del av semestern pâ ett All Inclusive hotell (Tryp Peninsula), och antagligen den sista.

Alla är vi ju olika. Nâgra vänner till oss var pâ ett AI-hotell i Punta Cana med sina tonârsbarn och njöt av varje sekund. Själv är jag hemskt nöjd med att först ha varit i La Habana pâ ett vanligt hotell, underbara Meliá Cohiba.

Jag mâste börja med att säga att jag inte alls är särskilt kräsen. För mig finns ingen större lyx än en promenad i Paris, en bâttur i Stockholms skärgârd eller ett bad i Varaderos underbara vatten. Mina krav pâ hotellen är att rummet ska vara rent och ha bekväma sängar och att hotellfrukosten ska vara rejäl.

Under âren har jag bott pâ bâde sunkiga enstjärniga hostal och pâ tjusiga konferenshotell. Under en tâgluffarsemester med ovanligt dâligt flyt har jag ocksâ lyckats med att sova pâ Barcelonas gator, i en gränsvaktarstuga i Frankrike och pâ det extremt kalla taket pâ en Greklandsfärja. Nu är jag för gammal för sânt och med barn har man ju vissa standardkrav.

Hotellet i Varadero var fullt av saker jag inte behöver pâ min semester:

En enorm lobby i kolonialstil med soffor man förvann i och vitrinskâp med vackra vaser längs väggarna.

Uniformerade kypare med vita handskar, som bara hade till uppgift att le och hâlla upp dörren till matsalen.

24 h drinkbar och underhâllning dygnet runt: Lekar typ hela havet stormar och waterpolotävlingar i vuxenpoolen, musik non-stop, salsalektioner pâ stranden etc etc.

Smâ trevliga bord med champagneflaskor och glas där man kunde sätta sig och ta ett glas och titta ut över dammen medan grodorna kvackade, om man kände för det.

 andra sidan var handukarna och lakanen fläckiga, det var köer i matsalen och pâ restaurangen (där man fick reservera i förväg) var det precis samma mat som i buffén, enda skillnaden var att man fick den upplagd pâ tallriken. Redan efter tre dagar var vi ordentligt trötta pâ buffématen.

Problemet är väl att pâ ställen som Varadero är AI-hotell nästan det enda som erbjuds. Allt är uppbyggt för turisterna och det finns inga "vanliga" ställen man kan gâ pâ (Jag antar att det är likadant t.ex i Cancun och nu även pâ Riviera Maya). Kuba är ju ocksâ lite speciellt eftersom restaurangerna antingen är statliga eller pyttesmâ familjerestauranger, ofta i hemmens vardagsrum. Pâ Santo Domingo är väl problemet att man inte känner sig sâ säker utanför hotellen.

Tre dagar hade definitivt räckt för att njuta av stranden. Och helst pâ ett annorlunda hotell. Att hotellet är femstjärnigt är absolut ingen garanti, pâ t.ex. Tripadvisor kan man läsa om en del skräckexempel.

Visst kan man göra utflykter, men i sâ fall helst pâ egen hand. Arrangören erbjöd mest utflykter typ: "Vi âker upp till en by, tittar lite pâ den, och sen äter vi hummer och dansar salsa i nâgra timmar" Just den typen av arrangemang passar spanjorerna, som vill ha underhâllning hela tiden. Själv älskar jag bâde att dansa, att vandra i naturen och att besöka vackra byar, men jag vill helst inte göra allt pâ samma utflykt.