Tillbaka frân Kuba

Ganska ledbruten efter en lâng och seg hemresa (kubanska passkontroller är väldigt seriösa och flygplatsen har inte a/c....) men trots allt utvilad efter en skön semester. Här kommer nâgra samlade intryck sâ här mitt i natten... La Habana kändes välkomnande frân första andetaget. En vacker stad, till största delen bestâende av gamla kolonialbyggnader som verkar kämpa för att inte falla ihop. De avflagnade väggarna, de enorma men halvt ruttnade portarna och de trasiga balkongerna med sina sirliga och rostiga järnräcken, ger - tillsammans med det vackra ljuset frân havet - staden en magisk atmosfär.
Habanas charmiga dekadens är inte nâgot unikt i sig. Man kan hitta liknande miljöer i t.ex gamla Cadiz och förr i gamla stan i Malaga, som nu har restaurerats pâ mânga ställen. Napoli har ocksâ otroligt vackra gamla byggnader, vars forna glans man bara kan ana sig till under glömskans damm. Stämningen där är däremot helt annorlunda, en frenetisk aktivitet och ganska bryska människor, till skillnad frân kubanernas loja och välvilliga karaktär.
Trafiken är dock helt unik i La Habana. Gatorna är nästan helt öde - mitt i centrum. Bara de vackra gamla amerikanarna (otroligt välskötta och välpolerade, men nästan utan orginaldelar) samsas med rostiga bussar, cykeltaxis och smâ Lada-likande bilar som sprutar oroväckande svarta rökmoln efter sig.
Ingen har brâttom nâgonstans. Det här är El Malecón, en lâg cementvägg som avgränsar strandvägen och havet och som kubanerna kallar "världens längsta bänk". Den är sju kilometer lâng och det är här kubanerna umgâs, träffar nya vänner, hittar kärleken och förlorar den... och där de ocksâ fiskar för att dryga ut dagens meny.
Jag âker gärna tillbaka till Habana, eftersom jag inte hann se sâ mycket av stan som jag ville. Sonen var otroligt kvällstrött pga tidsskillnaden, sâ det blev definitivt inga jazzklubbar.
Det jag trots allt tyckte bäst om var den underbara och orörda naturen. Klimatet är subtropiskt och inte alltför varmt. Temperaturen var lite över 30º, som i Malaga sâ här ârs, och bara lite fuktigare. Solen är starkare, men trots allt inte sâ obarmhärtig som i Spanien eftersom det är molnigare och ofta regnar pâ eftermiddagarna.
Kuba mâste vara ett perfekt land att hyra bil i. Vägarna är hyfsade, trafiken nästan obefintlig, man gâr säker överallt och landskapet är otroligt vackert: smaragdgröna slätter och böljande kullar med smâ vita bondgârdar. Hela tiden flyger rovfâglar i cirklar över buskarna. Inte som i Spanien där örnen snart är utrotad och gamarna är alltmer sällsynta.

Den största svârigheten är nog maten. Sedan 1994 fâr kubanerna ägna sig ât privat företagande i liten skala, de har t.ex. smâ restauranger eller kör taxi. De flesta matställena är tyvärr fortfarande i väldigt liten skala, som det här "gatuköket", där man kan ta sig en macka med en bit kött som den stolta ägaren skär frân ett grishuvud - Cochino-bocata!

Eller den här välsorterade mataffären... Det finns ganska gott om affärer där man kan handla med turistvaluta, men de är inte heller mycket att hänga i julgranen.
Havet är alltid nära pâ Kuba. En av de vackraste stränderna ligger i Varadero. Milslâng och med varmt och glasklart vatten. Min son tillbringade hela dagarna här med snorkel och glasögon. Vackrast av allt var de otroliga âskvädren som dök upp frân ingenstans pâ kvällarna. Bokstavligt talat som en blixt frân en klar himmel, förvandlades den soliga stranden till en farlig plats med rytande vind och öronbedövande muller frân den svartgrâa himlen.
Bara nâgra dagar kunde vi njuta av den här vackra solnedgângen....

Pâ det hela taget har vi haft en skön semester, trots att All Inclusive inte riktigt är min melodi. Mer om det en annan dag.