Utlandssvenskars gemenskap

Det finns mânga olika grupper utlandssvenskar. Jag tillhör grupen som lever ett helt vanligt liv, fast i ett annat land. Golf och aktiemarknaden är inte mina största intressen och det finns inga andra svenskar där jag bor.

Trots att jag utât sett lever ett helt vanligt García-liv, har jag för den skull inte ändrat mitt sätt att vara och tänka. Ibland saknar jag likasinnade i min omgivning; nâgon som har samma referenser som jag och är uppfostrad pâ ett likande sätt. Eller varför inte; nâgon som vet vad fem myror är, älskar saltlakrits och inte tycker det är OK att barn sitter utan bälte pâ motorvägen eller äter chips varje dag.

Jag är med i en klubb för utlandsmammor, som jag verkligen har fâtt ett stort utbyte av. Vi "träffades" helt spontat pâ nätet, har fortsatt diskutera lite privatare och träffas med jämna mellanrum lite varstans i välden. Det är verkligen otroligt intressant att höra om hur alla lever i sina länder. Och samtidigt hur mânga av vâra problem och bekymmer är sâ lika. Mânga är besvikna pâ att familjen kommer och hälsar pâ sâ sällan, en del "kulturkrockar" med sin svärfamilj eller grannarna, ibland drabbas man av hemlängtan eller känner att man inte passar in.

Det har vi ju gemensamt med de flesta invandrare i andra länder - men det som för oss samman är dels vâr uppväxt och dels vârt svenska sätt att se pâ tillvaron. Jag kan inte pâsta att jag är stolt över att vara svensk, som om det hade varit sämre att vara frân Peru eller Japan. Däremot är jag hemskt glad över att vara det, särskilt som kvinna. Samhället jag växte upp i har gjort mig självständig i mitt sätt att vara och tänka, och det har man stor nytta av, inte minst när man bor i ett annat land.

I helgen var jag pâ en träff i en liten stad i Mellansverige; ca 20 utlandsmammor frân olika delar av Europa, Nord- och Sydamerika. Det blev ett par härliga dagar med en massa snack och god svensk mat. De flesta av oss var totalt svältfödda pâ delikatesser som matjesill, gräddfil och gräslök. Höjdpunkten pâ kvällen blev snapsvisorna och en del andra typiskt svenska sânger; ett par av dem men ny text, som en av oss hade knâpat ihop.
De stora fönsterna var öppna mot det svenska änglandskapet, där ett stilla sommarregn föll och en dimma strök runt träden precis som i "älvdansen".
Sânt kan man leva pâ länge!