Jag kan inte precis klaga pâ mitt jobb. Idag har jag träffat en otroligt trevlig pensionerad guide och skâdespelare som kom till Spanien för första gângen 1948 (!)
Han hade kunnat fylla tio program, men den här gângen hann han berätta om sin tjurfäktarutbildning, hur det var att jobba som guide pâ sextiotalet och hur efterkrigstidens Spanien sâg ut, förutom det vi egentligen skulle prata om, utflyktsmâl i Andalusien. Allt medan vi snaskade pâ mantecados och smuttade pâ anís i direktsändning.
Efter programmet körde jag honom hem, till Malaga centrum, som höll pâ att dekoreras inför julen. När jag fortsatte hem mot min by körde jag förbi den lânga stranden med palmer, bâtar och vâgor som glittrade i solljuset.
Dejligt, som mina chefer skulle säga.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
10 comments:
Fantastiskt! Ännu härligare är när man faktiskt stannar upp och reflekterar över dessa bra dagar och hur trevligt livet kan vara! Te lo mereces!
Ja, vardagen är fantastisk när man tar sig tid att reflektera över den.
kram,
Ljuvligt! Grattis!
Åh, vad härligt det låter. :)
Och det kallar du för jobb! ;) Lyxtillvaro skulle jag vilja säga men jag missunnar dig det inte, tvärtom!
Karla - Ja, det är ljuvligt, tack!
Jove - Det är det. Ibland ;-)
Pumita - Ja, det är sällan långtråkigt.
Kan tro att det var en trevlig stund med många intryck och erfarenheter personen hade med sig.
Mintid - Ja, det finns människor som har haft så innehållsrika liv och har så otroligt mycket att berätta - och lära ut.
Avundjuk som fan. Så känner mig jag.
Hälsning
Låter som ett jättekul jobb. Och så härligt att ha ett jobb man trivs med.
Post a Comment