Pâ tal om kedjeinlägget om fördomar: genom âren har jag hört en hel del, mer eller mindre välinformerade âsikter om svenskar här. Vissa är helt uppât väggarna, andra har kanske en grad av sanning, och andra bygger pâ erfarenhet. Bedöm själva:
"Svenskarna har ett sâ inrutat och perfekt liv, att de till slut inte stâr ut. Därför begâr de oftare självmord" (hotellägare)
"Inte konstigt att svenskarna är sâ allvarliga. Det blir mörkt klockan fem pâ kvällen mitt i sommaren!" (känd radiojournalist)
"Skandinaver blir uttrâkade av lânga parförhâllanden. De föredrar att byta partner vart femte-tionde âr" (fabriksarbetare)
"En spanjor som dricker, hâller sig lugn. En svensk blir brâkig och gapig bara efter nâgra drinkar" (spansk student, bosatt i Sverige)
"Svenska tjejer kan inte laga mat och är inte intresserade av att sköta ett hem." (bartender)
"Skandinaviska killar kommer bara hit för att festa, och bryr sig knappt om att tjejerna roar sig med oss under tiden" (annan bartender)
"Svenskar är pâlitliga, men arroganta. De tycker att det värsta med Spanien är att det är fullt av spanjorer" (säljare)
"Svenskar är väldigt allvarliga och seriösa frân mândag till fredag. Sen byter de personlighet under helgen". (kontorsanställd i Sverige)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
26 comments:
en sista punkten måste jag nog instämma i. Och den om svenskar blir bråkiga och gapiga efter några drinkar känns inte heller helt osann
"ASG", jag satte kaffet i vrângstrupen! Tyvärr sâ tycker jag att det mesta stämmer.
Therese - Mmmm...tyvärr finns det en del sanning i botten pâ mer än en.
Dossis - *dunkar i ryggen* Ja, fast en himla tur att det inte blir mörkt klockan fem i juni ;-)
Jag måste säga att jag inte har upplevt svenskar som allvarliga... inte gravallvarliga iaf... kanske jämfört med finnar då. Fördomar, jag? Nej, inte alls. ;)
Pumita - Nej, inte jag heller. Resreverade, ja, men inte deprimerade eller allvarliga. Jag tycker att vi är rätt trevliga och har humor....även om det finns alla sorter.
Haha, hur fick de ihop det där med att det blir mörkt klockan fem på SOMMAREN?!
Precis som vad gäller alla fördomar har de ju ett uns sanning, dvs alla uttalanden stämmer på en del svenskar, på andra inte...
Det jag fått höra mest av allt är att vi är "serios y frios" vilket kan vara ganska trist efter ett tag. Det som kan störa mig är att vi svenskar är "så bra" att det är okej att snacka skit om oss. Jag som inte kan låta bli att kontra brukar säga att vi mest är blyga. Och att spanjorer visserligen är väldigt glada och öppna men på ett ganska ytligt sätt, det är svårt att komma dem in på livet. Vilket givetvis inte heller gäller ALLA spanjorer.
(med hälsning från en bar med wifi i Tarifa :-))
Carin - AAAHHHH, men hej!! Hur har du det?? In och skriv rapport pâ din blogg!
Jag har fâtt höra: "Ja, du är ju trevlig, men det är för att du har blivit som vi är här!" Öh - nej.
Elisabeth - Ja, det kan man frâga sig!! Om man ska hâlla föredrag om nâgot kan man i alla fall kolla upp saker innan. Det var en av vâra ledande mediafigurer...
Jag skrattade hjärtligt! Och visst finns det en botten ibland. Den fördom jag har svårast för (som väl inte heller är utan botten) är dock: (Fransk eller dylikt man) Åh, du är SVENSKA (ögonen börjar tindra). Senast i helgen hände det. Snart kommer jag att börja slåss...
jag gillar själv väldigt mycket att tycka och tänka om hur vi svenskar är och inte. fördomar eller sanning är väl som du säger olika beroende på vad som sägs men nog är vi ett ganska förutsägbart släkte... hittade en hel del sanning i många av dessa uttalanden. mysig blogg föresten, min första gång här. titta gärna förbi min, gott och blandat från mitt liv i barcelona.
Tolken - hehe, ja, det är lite tröttsamt. Âtminstone var det sâ här förr att tjerena var väldigt hârt hâllna hemma och knappt fick gâ ut. Kontrasten mot glada svenskor pâ sextio-sjuttiotalet mâste ha varit enorm.
La Linda - hej och välkommen hit! Ska titta in pâ din blogg ocksâ.
Som vanligt gor du interessanta betraktelser over livet soderut, Anna:-) Kan halla med om det dar med svenskar och sprit men det ovriga vete katten... Att svenskar skulle vara arroganta haller jag verkligen inte med om - jag har traffat pa langt fler arroganta italienare! T ex tycker jag att svenska myndighetspersoner ar valdigt snalla och fogliga jamfort med italienska dito... Och det dar med att byta partner... I Italien ar manga par gifta pa papperet men haller sig med en hemlig alskare/alskarinna istallet for att gora slag i saken och skilja sig... Skulle det vara battre an att faktiskt gora slut med partnern och skaffa en ny? Det dar med att svenskor inte kan laga mat kommer sig nog av att de flesta svenskor faktiskt har andra intressen ocksa och inte bara tillbringar lordagskvallarna i koket...
Karin - Jovisst, det är det de menar - man ska hâlla ihop hela livet, men fâr gärna ha historier vid sidan om. Kanske därför det är sâ lätt att stâ ut ;-)
Och jodâ, italienare och spanjorer är ofta arroganta, särskilt om de jobbar bakom ett skrivbord. I just det där uttalandet tror jag att det ligger ett korn av sanning när det gäller pensionärer som köper hus i solen. De felsta är ödmjuka och trevliga, men andra har en ganska trist inställning till sina nya landsmän.
Ha ha, vissa kommentarer stämmer ju faktiskt medan andra är helt fel.
Det där med att inte kunna laga mat är väl som Karin i Milano skriver, vi har andra intressen än bara hemmet och matlagning... kan säga att jag inte har träffat många fransyskor som kan laga mat för den delen, ha ha.
När det gäller den äldre generationen som Os föräldrar så verkar de inte veta något alls om Sverige och svenskar (eftersom de bor i inlandet och aldrig har blivit utsatta för fulla svenska män och lättfotade (?) svenska kvinnor... men de är väldigt nyfikna på hur vi har det i Sverige.
Jag fick alltid höra i Belgien att jag inte var så kall och otrevlig/oartig som de andra svenskarna på kontoret... jag försökte alltid förklara att det nog var blyghet från svenskarna och inte oartighet!
Petra h - Ja, just det, jag mâste säga att de spanjorer jag pratar med ofta är frân kusten och känner svenskar pâ det ena eller andra sättet. Jag tror faktiskt att folk frân inlandet har en positivare syn pâ dem.
Och visst är det sâ, svenskar är mer reserverade och verkar kanske kalla och trâkiga fast de inte är det.
Det är alltid intressant att höra fördomar om sin egen nationalitet!
När det gäller självmord måste jag bara kommentera att det är sorgligt att den fördomen hänger kvar, eftersom Sverige de facto aldrig legat särskilt högt i självmorsstatistiken. De senaste årtionden har vi haft färre självmord per capia än flera europeiska länder däribland Frankrike, Luxemburg och Schweitz. Och många katolska länder för inte tillförlitlig statistik om antalet självmord, eftersom självmord i dessa länder är en väldigt känslig fråga. Men även om statistiken är osäker för många av dessa länder, så ligger Sverige ändå lågt i antalet i jämförelse. Det är tydligen en seglivad myt! Det är inte för inte som jag är anställd av statistiska centralbyrån :-)
När det generellt gäller fördomar om svenskar, så kan jag mycket väl se och förstå varför somliga av dem uppstår, men jag tycker inte att det stämmer. Jag uppfattar inte svenskar som allvarliga eller arroganta, lite opersonliga däremot, hellre få nära vänner än många ytliga, skulle jag beskriva många svenskar.
Det finns bara en sak som är rätt: det blir mörkt i Sverig ungefar klockan halv fyra på vinter.jaja
hälsningar
Hej Dina! Du har helt rätt i att Sverige inte ligger högst i statisktiken. Just det där är en ganska utbredd felaktighet, kanske ledde vi nâgra âr pâ sextiotalet, och sâ har det hängt kvar....
Jag tycker att det kanske är svârare att börja prata med en svensk "bara sâdär". Vi behöver lite mer tid, kanske?
Bandini - skönt att du tycker det ;-) Saludos.
Undrar hur dom fick det att det blir mörkt kl5? där jag bor blir det inte mörkt på ett par månader på somaren.
Hejsan! Jag är en tjej på 16, snart 17 år som håller på med ett projekt i skolan om just fördomar, "var har folk för fördomar idag? Hur påverkar dessa vårt samhälle och sätt att leva?" osv.
Skulle vara jättekul och snällt om du kanske kunde några bra länkar om tex, fördomar idag, fördomar förr? eller om du hade några egna tankar att dela med dig av?
Ha en underbar dag och tack på förhand! Kram Marina
"En spanjor som dricker, hâller sig lugn. En svensk blir brâkig och gapig bara efter nâgra drinkar"
som med detta och andra gruppbeteenden beror det helt på i vilken krets man umgås i, beroende på storstad/mindre ort/by, socio-ekonomisk klass osv tycker jag. folk med lägre utbildning tenderar att supa mer, äta sämre, och motionera mindre än de med högre utbildning och inkomst t ex och det gäller mer eller mindre oavsett kultur eller land.
samma sak är det med skillnader i t ex könsroller mellan storstad kontra landsbygd/mindre stad/by. i mindre orter eller byar i Sverige så tenderar gamla könsroller leva kvar i mycket högre utsträckning än i storstäder där man är mer "jämställd" pga krav på båda jobbar för att klara dyra utgifter, att folk i genomsnitt har högre utbildning, karriär osv.
jag har bott i flera större städer tidigare men är nu tillbaka i min hemort som är en mindre stad. en slående skillnad är att jag ALDRIG faktiskt sett en ensam pappa skjutandes en barnvagn framför sig här i min hemort. den synen var betydligt vanligare när jag bodde i Stockholm. statistiken bekräftar också detta då pappaledighet tas ut i betydligt högre utsträckning i större städer som Stockholm.
jag kan jag tänka mig att samma princip gäller klientelet (egen spekulation) som vill turista/bo nere på spanska solkusten. jag har fått uppfattningen att många som åker dit åker just av anledningen att festa, ha kul eller leva ett, enligt dem, mer lättsamt/lättsinnligt liv med allt vad det innebär. de människorna har nog mer gemensamt med varandra med allt vad det innebär av mentalitet, beteende etc än oss övriga 9 miljoner som INTE vill åka dit.
när jag var yngre så besökte jag en hel del musikfestivaler och diverse undergroundklubbar där intresset för musiken förenade oss som besökte dessa. inte en enda gång såg jag att det blev bråk, misshandel, stupfulla otrevliga människor eller liknande, trots en hiskeligt massa människor i kombination med alkohol.! går man däremot ut på helt vanliga diskotek så ser man tyvärr betydligt fler fall av misshandel, bråk och andra otrevligheter en helt vanlig fredagskväll än på en medelstor 3-dagars musikfestival pga att de ställena suger till sig ett annat klientel med en annan attityd.
personligen är jag helt ointresserad spanska solkusten eftersom jag garanterat skulle bli uttråkad efter bara 3 dagar.. ;) däremot skull jag gärna besöka städer som Barcelona, intressanta historiska platser som Alhambra i Cordóba eller vandra i bergen på Mallorca.
av detta drar jag slutsatsen att skillnaderna i breda lager förmodligen nog också är ganska stora även i Spanien beroende om man är i en storstad eller by, umgås med överklass eller hänger i arbetarkretsar, om man är i norra delen av landet eller i syd etc.
för att fortsätta på temat fördomar och generaliseringar så skulle jag vilja berätta lite mer om mina egna erfarenheter här hemma i Sverige.
eftersom jag bott i alla de tre största städerna i Sverige så kunde jag märka skillnader när det gällde beteende och mentalitet i snitt mellan dem. t ex är skillnaden i mentalitet mellan göteborg och stockholm faktiskt ganska stor enligt mig. i göteborg kände jag mig inte som en utböling eller att jag var tvungen att leva upp till någon sorts "storstadsstandard" för att bli accepterad. göteborgare är generellt sett okomplicerade flexibla människor med större känsla för hyfs, lätta att komma i samspråk med i det offentliga livet, t ex på spårvagnen, uteställen osv, i jämförelse med mumierna i Stockholm där umgänget verkar är betydligt mer komplicerat där stil, klass, språk, uttryck väger in tyngre i det sociala samspelet. inte konstigt då att göteborgare häcklar stockholmare med att de inte vet hur man har kul.. ;)
jag kunde också märka av en sorts ängslighet på vissa håll i Stockholm som jag inte såg något av i varken Malmö eller Göteborg när jag bodde där. ett uttryck för det t ex är att området söder om Folkungagatan på söder kallas för "SoFo" (South of Folkungagatan) inspirerat efter den kända stadsdelen "SoHo" i London. man har också en sorts gatumarknad som heter "Street". det är precis som man har komplex och måste leva upp till betydligt större och riktiga anglo-storstäder som London eller New York för att inte skämmas och sticka ut för mycket som den lilla by Stockholm faktiskt är i jämförelse - om än en betydligt vackrare stad än både New York och London tillsammans.
men hur patetiskt är inte detta!? varför kan inte Stockholms innefolk vara stolta över det unika med sin stad istället och ta fasta och bygga vidare på det?
nu säger jag inte att alla Stockholmare är besatta av den här ängsligheten, troligtvis mest yngre innefolk osv, men den kunde trots allt märkas av på sina håll. det var något som jag aldrig märkte av i vare sig Malmö eller Göteborg där de körde sin egen grej med bibehållen god självkänsla.
Jag tycker att flera omdömen stämmer överens med bilden på svenskar, och jag har bott i Sverige hela mitt liv.
Post a Comment