Tuesday, November 20, 2007

Mânadens inlägg - svenskhet

Det här var ju verkligen ett ämne för mig, jag som älskar att generalisera, kritisera och att ha roligt pâ andras bekostnad!

Enligt Carin är svenskar bra pâ att klaga pâ myndigheter och att göra sin röst hörd, sâ det är kanske därför jag gärna kritiserar? För mig är svenskar världsmästare pâ att klaga, även när det inte gäller myndigheter. De flesta samtal över en kopp kaffe mellan tvâ vuxna handlar om deras korkade och inkompetenta chefer eller om nâgon annan idiot pâ deras jobb. När det gäller spaniensvenskar, brukar de istället ha spanjorerna att klaga pâ. Spanjorerna pratar däremot hellre om sig själva, och dâ blir det inte sâ mycket tid kvar att klaga pâ andra.

I den här bloggen har jag bland annat klagat över att svenskar tycker att staten ska fixa allt ât dem, att de vill verka annorlunda, men inte vâgar och att vi inte är sâ naturälskande som vi tror.

Men trots allt tror jag att de flesta européer är mer lika än vi tror. Spanien är mer traditionellt än Sverige, men vi har mycket gemensamt när det gäller grundläggande värderingar och tankesätt. Vi funderar över samma saker och vill ofta samma saker. De stora olikheterna ligger pâ ytan, inte i grunden och när vi väl är klara över vâra olika beteenden kan vi komma ganska bra överens.

Svenskheten förändras med tiden. Vi är egentligen bara intresserade av miljön sedan sjuttiotalet, men nu har vi gâtt in sâ hârt för miljöskatter och âtervinning att vi har glömt allt vi dumpade pâ sextiotalet.... I Spanien hade man för mycket annat att bekymra sig för pâ sjuttiotalet för att bry sig om miljön. Men visst vill vi alla mer eller mindre ât samma hâll och har liknande ideal.

Svenskar i alla âldrar är däremot reserverade, men lika trevliga (eller otrevliga) för det. Det mest svenska jag kommer pâ är självständigheten. Igâr pratade jag med nâgra svenska utbytesstudenter i Spanien, som förundrades över att spanjorerna var tillsammans alltid, och att hela släkten kunde sitta och snacka i vardagsrummet pâ kvällarna. Spanjorerna som hade besökt Sverige undrade däremot varför svenskarna umgicks sâ sällan - de hade bara varit ute och spelat bowling en gâng pâ en hel skolvecka.

Man vill vara själv ibland och göra saker själv. Alla samhällen tror pâ sina sanningar och alla har sin modell, som inte är felfria. Visst är det spännande och vuxet att flytta hemifrân när man är 18, men kanske luras man att tro att man är självständigare än man är, särskilt om man blir "försörjd" av CSN. Och visst finns det en hake med att bo hos förädrarna tills man är 30 och sedan gifta sig och flytta ihop i ett hus med en avbetalningsplan i ârtionden framât.

Vi har olika personligheter och traditioner, som vi sällan ifrâgasätter medan vi umgâs med folk som är likadana som vi. Men pâ djupet är vi ändâ ganska lika. Själv känner jag mig varken svensk eller spansk, utan mest som mig själv...

Fler i kedjan

15 comments:

Jove said...

Bra skrivet tycker jag!

Hmm.. skrev ju att man är på vägen upp till en stjärnkarriär och jag menade att alla försöker så hårt. Alla vill ha det perfekta fina jobbet. Och visst, det är ju bra att man kämpar hårt för att få en bra karriär som man trivs med (även om jag tror att många enbart drivs av pengarna), men man kanske inte ska glömma bort sina vänner för det.

emma said...

just det där med att spanjorerna umgås mycket mer, det är det jag ÄLSKAR!livstilen i Spanien. har väldigt svårt för att de flesta hemma i sverige är så uppbokade o ospontana.

Karin i Milano said...

Vilket roligt amne ni skriver om nu, ni lyckliga blogginnehavare:-) Jag som inte har nagon egen blogg (an mindre egen dator) far noja mig med att lagga nasan i blot pa andras bloggar:-) Jag som ar sambo med en sicilianare kanner av min "svenskhet" ganska ofta. T ex:
*Jag aker aldrig bil utan sakerhetsbalte. Dessutom brukar jag ofta be mina medpassagerare att aven dom ska ta pa sig bilbaltet vilket min kare F. tycker ar oerhort pinsamt, he he..
*Jag ber gaster som vill roka att ga ut pa balkongen
*Jag tycker inte att det ar nagot konstigt med pappor som kor barnvagn och byter blojor
*Jag inbillar mig att man kan fa sin vilja fram hos myndigheter utan att behova tjata/hoja rosten/grala
*Jag blir fortfarande irriterad over folk som kommer forsent och fortfarande lika forvanad over att de inte ringer och sager till att de ar sena...

Thérèse said...

Håller med om att svenskar är bra på att klaga. Tycker slutet på inlägget var bra , spanjorer och svenskar är nog mer lika än vi tror.

När det gäller inledningen av inlägget att generalisera, kritisera och att ha roligt på andras bekostnad så är det nog okey om man gör det om svenskar. Vi svenskar gillar ju att klaga på hur otroligt tråkiga och stela alla andra svenskar är.

Anna Malaga said...

Jove - Tack! Och tack för svar. Jag är nyfiken pâ hur "ni" tänker ;-)

Emma - Ja, det är verkligen en stor skillnad

Karin - Du fâr väl starta en..;-) Jag hâller med om allt du säger. Bilbälte har blivit mycket bättre här, Förr blev folk förnärmade när man tog pâ sig bärltet. De trodde att man tyckte att de körde dâligt...

Therese - Ja, det där med att kritisera var mest för det med latinskt temperament, hehe..

Anonymous said...

Stor i orden, liten på jorden ...

En god portion ödmjukhet tror jag är vad som fattas ...

Olifanten said...

Kul inlägg, jag tycker att du träffar mitt i prick i din beskrivning av "typiska svenska" egenskaper. Visst är det typiskt svenskt att klaga på allt, till och med på oss själva och vår kultur! Det finner man sällan hos andra nationaliteter som oftast talar om sitt land och sin kultur med stolthet. Min uppfattning är dock att svenskar inte uppskattar om andra nationaliteter klagar på dem. Egenskaper som stel och tråkig skrivs då om till positiva egenskaper så som eftertänksam och seriös! Visst finns det många skillnader mellan olika "folkslag" men som du skriver Anna kanske fler likheter. Samma gäller väl inom samma nationalitet eller åldersgrupp eller vilken gruppering man än vill välja. På utsidan är vi olika, men på insidan är vi lika.

Hälsningar Olifanten

Anna Malaga said...

Anonym - Som du ser skrev jag det här inlägget med en speciell blink till dig... särkilt ödmjuk är jag inte, men däremot ganska snäll och trevlig ;-)

Olifanten - Tack! Vilken tur att jag inte är av en annan nationalitet dâ ;-)
Ja, jag tror att olikheterna sitter pâ utsidan och att vi har mycket mer gemensamt än vad vi tror frân början.

Bandini said...

Hej anna malaga!

Jag tror att spanjorerna är snyggare än svenkarna;-), vad tror du?

Anna Malaga said...

Hej Bandini! Jag tror att Fredrik Ljungberg i Calvin Klein är helt OK! ;-) Fast spanjorer är ganska fâfänga och det gillar jag, bara det inte blir för mycket.

Amy i Murcia said...

Just jag som Olifanten sager, svenskar är så bra på att kunna kritisera sig själva – medan andra nationaliteter istället är stolta över sig själva och sina länder. Kan vi inte få höra någon som kan beskriva Sverige/Svenskhet med lite stolthet nu då?? Eller är det bara ironi och ”självdistans” som gäller? Och nu menar jag ju inte ”vi har så bra sjukvård och skola” (för det har vi ju inte) utan ett försvar till hur vi är och hur vi lever, med självklar stolthet. Jag väntar med spänning någon....  (nej JAG tänker inte vara först ut, det är jag för ödmjuk för  )

Sofia said...

Jag tror ocksâ att vi är mer lika än det verkar pâ ytan. När det gäller att klaga pâ chefen, myndigheterna etc etc, var det just det jag förvânades över att fransmännen gjorde sâ mycket pâ fikarasterna pâ jobbet. Sâ det är nog inte särskilt svenskt. Sen tror jag det där med att klaga pâ svenskhet är ren fasad, egentligen tycker de flesta svenskar att Sverige är världens bästa land, bäst demokrati, bäst pâ jämställdhet, bäst pâ miljötänkande osv osv. Kanske t o m därför som det är OK att klaga pâ just svenskhet, man sparkar inte pâ dem som redan ligger som det ju heter.

Anna Malaga said...

Amy - Gärna det! Eftersom jag inte är sâ ödmjuk (hehe) börjar jag gärna med nâgot:
Jag är stolt över att svenska tjejer inte bara klagar utan väldigt ofta fâr ändan ut vagnen och sätter sina planer i verket. Flyttar, skolar om sig, byter jobb, slänger ut karln, reser till Nordpolen eller vad det nu rör sig om. Jag är ganska impad av mina kompisar som jag träffar vartannat âr och alltid har nya projekt pâ gâng. Är de missnöjda med nâgot brukar de ändra pâ det.

Anna Malaga said...

Sifia - där kan du ju ha en poäng.... Att vara svensk är egentligen bra, sâ därför kan man klaga utan "risk".

Pumita said...

Jag håller med om mycket av det du tar upp i ditt inlägg som t.ex. att vi på djupet är väldigt lika eller olika. Det har inte så mycket med ursprung att göra.

Det är lite lustigt men jag känner inte igen din beskrivning om gnälliga svenskar. Jag tycker snarare att svenskar inte säger rakt ut när något är fel. Kanske går de och muttrar för sig själv, vad vet jag, men överlag möter jag positiva svenskar. Vad de sedan EGENTLIGEN tycker kan man inte alltid veta.

Nu har jag äntligen skrivit ett eget Månadens inlägg.