Friday, February 22, 2008

Karl-Oskar och Kristina under solen

Jag skrev tidigare om Thomas Gustafssons bok om en svenskkoloni pâ Kuba i inlägget Nästan glömda livsöden och intervjuade även honom i en lokalradio pâ Solkusten. Det är alltid lika spännande när nâgon tar sig tid att forska om helt anonyma utvandrares historia. Den här är en ganska lustig historia, om en liten grupp sockerodlare som byggde upp ett svenskt samhälle under Kubas palmer för hundra âr sedan, med svensk skola, kyrka och café. Inte sâ olik Fuengirola, fast utan satellit-TV.

Gravstenarna kan man fortfarande besöka...nâgot av det sista man väntar sig när man besöker Kuba.

Recension i Aftonbladet

9 comments:

KARLAVAGNEN said...

Tuffa människor! Ingen Ryanair, spanair, Svt Europa, internet, IKEA food shop etc etc där inte... Intressant inlägg! Visste inte detta om Kuba(förutom vad du redan berättat).

Anonymous said...

Jag bor i Worcester, MA, som var en av de största svenska invandrarorterna runt sekelskiftet (1900 menar jag). 10% av befolkningen var svenskfödd. Det fanns industrier här som bara anställde svenskar, det fanns andra invandrare som lärde sig svenska för att leva i Worcester och hela grannskap där det bara pratades svenska. Finns en stor svensk kyrkogård med bara svenska namn (och blågula papperskorgar), ett svenskt bageri och svenska kyrkor. Mitt hus här var antagligen byggt av svenska snickare i början av 1900-talet (inget jag visste när vi flyttade hit). Fram till kriget så var koncentrationen av svenskar fortfarande hög är men på 1950-talet så flyttade dom bort och Worcesters storhetstid var över i den postindustriella tidsåldern. Men jag har aldrig bott i en så "svensk" stad i USA förut.

Och det ryser i mig när jag går på den svenska kyrkogården - tänk alla dom som flyttade sina hela liv hit. Och som Karla sa - definitivt på ett helt annat sätt - inga årliga besök hemma om somrarna eller läsa svenska tidningar på internet. Släkt och vänner som dom aldrig träffade igen. Och bara det där att ha sin grav i ett annat land. Hela min släkt är begravd i Norrköping men mina kvarlevor kommer nog inte ens hamna i närheten av Norrköping...

Spännande - och en konstig känsla - när man upptäcker såna platser, eller hur?

Anonymous said...

ni som läst boken: finns det några spår kvar förutom gravstenarna efter dessa svenskar på Kuba? JAg är fascinerad av emigranthistoria. Jag är själv från Växjö och har växt upp med utvandrarmuseet, Moberg, och dessa fascinerande livsöden. En dröm jag har är att åka till de gamla svenska kolonierna i Argentina (Misiones).

Kan man köpa Thomas Gustafssons bok i bokhandel eller är det bara på nätet?

mvh
Amy i Murcia

Anna Malaga said...

Karla - Nej, de fick göra sin västerbottenost själva, hehe...

Annika - Wow, vad spännande! Jag är verkligen helt fascinerad av alla dessa historier. Sen var det ju det att folk hade inte REST nâgonstans, man hade inte sett filmer, man visste inget om världen. Man bara gav sig av.
En del av hunger, men andra kanske av längtan till äventyret.

Amy - Den gâr bara att köpa pâ nätet. Kolla in Thomas Kubablogg (finns pâ min länklista) eller maila honom för info.
Däremot finns det ett kapitel i boken Kuba, av samma författare, som handlar just om den här kolonin och om en efterlevande han hade pratat med.
Enligt Thomas kan man bara besöka kyrkogârden, resten ligger under vatten.
Jag har ju intervjuat arkivarien pâ Utvandrarmuséet ocksâ (flitig jag är va ;-)) och hon ville gärna ha historier frân moderna utvandrare ocksâ, för att se hur historierna skiljer sig. Sâ utlandssvenskar: skicka gärna in era historier till http://www.utvandrarnashus.se/
klicka pâ "arkiv" och "e-post till arkivarien"

Anonymous said...

Jag skickar bara min historia om jag får bra betalt, hehe, inget gratisskrivande här inte ;-)


mvh
Amy i Murcia

Anna Malaga said...

Amy - hehe, vad sniken du är! Du hade ju blivit en del av el patrimonio nacional, inte sâ pjâkigt!

KARLAVAGNEN said...

:-)!

Trevlig helg gals!

Pumita said...

Jag får nästan hicka när du jämför Kuba med Fuengirola! ;) Har iofs inte läst boken ännu (den finns på att göra-listan som så mycket annat, hehe) men liknelsen känns ganska främmande. Förutfattade meningar kanhända...

Anna Malaga said...

Karla - Trevlig helg!

Pumita - Jodâ, de hade minsann midsommarstâng, ât mörkt bröd och drack ordentlig sprit!