Ett UFO har landat!

Så känns det alltid de första dagarna i Sverige, sen anpassar jag mig lite och det börjar kännas som hemma.
Jag passar på att göra en del iakktagelser medan jag känner mig som en utlänning... en spanjor hade tyckt följande om dagens promenad i en sydsvensk stad:

*Svenskarna är otroligt sportiga och hurtiga.
Det var 16 grader och blåsigt. När jag satt och huttrade i långärmat vid en lekplats och förgaves försökte kränga på mig en jacka i strl 116, kommer det en vältränad kille i kortärmat cyklande. Cykeln har en slags bakvagn där två små barn sitter fastspända, med ryggstöd, suflett och stingpinne (heter det så?). De hoppar av, leker ett tag och cyklar sen vidare. Det såg väldigt snitsigt ut.

*Alla klär sig i så tråkiga färger att de är helt kamoflerade bland trädstammarna. Det varken syns eller hörs när någon kommer.

*En svensk sommarpratare behöver ca 2 timmar på sig för att överhududtaget hinna berätta något.

*Nästan alla livsmedel är MAGRA eler fetthalten står utsatt.

Trots känslan av att allt är annorlunda har vi haft en underbar dag. Sonen har lekt i grönskan hela dagen och vi har grillat och ätit nypotatis med dill och sallad och grillad lök från trädgårsdlandet. Plockat smultron i trädgården. Vad gör det då att jag har varit iklädd dunjacka hela tiden?

Det var trots allt bara tio månader sen jag var i Sverige senast. Som längst var jag borta i två år, och då fick jag en smärre kulturchock när jag kom tillbaka:

Någon frågade om jag ville växla en tia, och höll fram ett konstigt litet mynt.
När jag betalade på ICA, kom växelmynten nerskamlande i en liten bägare.
En annan kund köpte mat och fick dessutom pengar i handen??????
Jag köpte en skvallertidning och satte kaffet i halsen när jag läste: Eva Dahlgren med FRU Efva Attling!?!
Men det värsta var nog när en taxichaufför kom fran till mig och frågde vänligt leende om jag villa ha en taxi!! Hjälp!