Monday, September 24, 2007

Dâliga influenser

Det här med sprâk är svârt. Att uppehâlla sitt svenska sprâk när man bor utomlands är inte det lättaste, och mânga märker att de uttrycker sig pâ ett stelt sätt eller har ett fattigare sprâk. Internet blev ett stort lyft för mig - istället för att plita ner ett brev dâ och dâ, kunde jag maila, läsa dagspressen, skriva pâ forum och sâ smâningom blogga.

Men svenskan utvecklas ju, och vi utlandssvenskar halkar efter. Jag har lite svârt för att saker "gâr fetbort", och datorsnack fattar jag inte alls. Fast jag har en bit kvar till en annan utlandsboende, som fortfarande kan säga "vilken ärtig jumper du har!".

Sonens svenska har dels spansk brytning, dels ett âlderdomligt sprâk. Det lâter hur kul som helst pâ en mellanblond liten kille i fotbollsskor. Nu har han haft Mormor som barnvakt i tvâ veckor, medan jag jobbade, och han använder flitigt uttryck som "Jag tror inte mina ögon!" "det var väl lustigt" och "men kära barn!". Dessutom kan han lägga 7 olika sorterns patiens med spelkort, spela svälta räv och femkort...

18 comments:

KARLAVAGNEN said...

Underbart! Min brorson som också är tvåspråkig använde ett tag uttryck som Kära Nån! och It's magic...

Har även jag svårt med nya svenska språket. Att saker suger, är feta eller rockar, känns lite alien.

Numera blandar jag omedveten ibland tre språk i en mening beroende på vem jag pratar med. Inget som man tänker på det bara blir så. Men man får sig ett gott skratt (samtidigt som det är lite genant att slarva med språken) när någon reagerar och kommenterar.

Anonymous said...

Jag känner igen det där från min dialekt. Jag hör inte så ofta min dialekt så då jag pratar låter det som man pratade för 30 år sen!
Den moderna svenskan har inte jag heller tagit till mig, speciellt märker jag det nu sen sonen flyttat hemifrån. "Ärtig jumper" den var bra!

Anonymous said...

Måste låta lustigt när sonen talar gammeldags svenska! En av mina kompisar bodde utomlands under många år i sin barndom och kom tillbaka till Sverige när hon var ca 14. Hon försökte då verka tuff och sa att hon skulle hämta sin hoj. Hoj hade ingen sagt på ca 7 år så de andra elaka pubertala ungdomarna skrattade gott åt henne. Hon hade inte heller helt koll på vad ordet fika innebar vilket resulterade i en mycket misslyckad dejt, killen ville ta en fika, hon köpte dem varsin festis på centralstationen och satte sig på en bänk. Det kan vara livsfarlig som tonåring att vara dåligt uppdaterad språkligt :-)

Mayogi said...

Mitt mail kommer visst inte fram. :-( %¤&#" uppkoppling! Har du mitt nr? Ring mej i så fall i morgon, det är helt ok. Pratar gärna på radion. *s* Vilken tid? Mobil eller hemmatelefon?

/Nejma

Pumita said...

När jag åker till mitt gamla hemland får jag ofta höra att jag använder gammaldags uttryck typ: Så där sa man på stenåldern! Lite skämmigt är det ibland.

Petchie75 said...

Ha ha, det låter jättegulligt med din son som pratar lite som mormor!
Jag skulle inte heller säga "gå fetbort"... men det kanske inte bara har med att man bor utomlands utan också vilken generation man tillhör?
Min bästa kompis bor i Danmark, snacka om att hon är förvirrad med språken, ibland kommer hon med uttryck som jag säger till henne att det var nog danska... Men, visst jag kan också ibland klämma ur mig något som är direktöversatt från franska eller engelska!

Anna Malaga said...

Karlavagnen - Gulligt, eller hur! Nej att nâgot rockar skulle jag nog heller inte använda...


Helena - Haha, men vilken dialekt pratar du?

Anna - Haha, för tonâringar mâste det ju vara värre!

Mayogi - Nej, jag har inte fâtt nâgot. Jag kom pâ en idé - messa mig ditt nummer pâ Aff! Hemnummer, sâ hörs vi i morgon!

Pumita - Men är du sââââ gammal...;-)

Petra - Jovisst. Men en del krönikörer i Mama t.ex. eller Aftonbladet skriver sâ, och de är definitivt i min genertion...;-)
Ja, för fanden, jag jobbar ocksâ med danskar, hoppas samma sak inte händer mig!!

Anonymous said...

Intressant inlägg, post eller vad säger man :)

Jag är spanjor, bor i Sverige och har en son som jag försöker lära spanska. Vi åker till Spanien relativt ofta och har kontakt med kompisar, familijen, etc så jag tror inte min spanska har blivit så gammaldags än :)

Dock anser jag att det inte kommer och räcka att bara jag pratar (du har bloggat om detta om jag minns rätt) så jag kommer att behöva hitta någon bra tvåspråkig skola (han är 18 månader nu)

Jag anser inte att man är två/tre/younameitspråkigt om man inte kan både skriva och prata (och läsa så klart). Vi får se hur det blir. Jag skrattar när folk säger: ah vad bra, han får ett språk gratis. ....haha de fattar inte hur svårt det är, att vara tvåspråkigt på rikigt... creo que va a ser casi imposible

Annika said...

Åh vilket sant och mysigt inlägg. Min dotter bryter ju också på amerikanska när hon pratar svenska. R:en ger vissa problem :-)
Men när vi är hemma i två månader varje sommar så får vi bägge en crash-course i modern svenska :-)
Numera kan man höra både Karolina och mig säga "det rockar" och "det kan du fethajja"...;-)
Fast, det är ju helt rätt att vårt språk blir lite gammaldags. Vi lever ju inte i den svenska vardgagen längre.

Så härligt med Mormor på besök. Det är BRA!! Hon lär honom lägga patiens och spela poker. Det är precis vad mina fldrar lärde karolina också...Poker, chicago, klöver 7, patienser...Love it!!!

Anna Malaga said...

Anonym - Tack!
¡No hay nada imposible! Om din son inte pratar sâ bra spanska kan det ju bero pâ att han är 18 mânader....de brukar inte prata sâ mycket dâ...;-)
Nej allvarligt, visst är det sâ. Man blir inte tvâsprâkig gratis! Men om ni âker ofta till Spanien och träffar familj och kompisar är det en bra bit pâ väg. Fast det viktigaste av allt tror jag är att träffa andra spansktalande familjer i Sverige.

Annika - Haha, vad sött! Min son har stoppat unden pokemon-korten och lägger svart sjua pâ röd sexa...öhhh, ja det verkar ju kul ;-)
Fethaja hade jag missat *skriver ner*

Anonymous said...

Välkommem "hem till skogsmyran" och lyssna på min dialekt;)

Liam H Wandi said...

Ha ha. Underbart inlagg. Jag vaxte upp i en bl.a. engelsktalande miljo, t.o.m. i Sverige gick jag pa International Baccalaureate, men jag maste erkanna att aven idag (jag bor i Manchester)skrattar min syster och jag nar vi fragar nagon "so, did you enjoy yourself?" :). Jobbar nu pa min franska (liamwandi.blogspot.com) sa det ska bli intressant vilka konstigheter jag utvecklar :)

Mayogi said...

Anna - mer tekniskt trassel! Kan inte idag. :-( Nätet vill inte, varken med AFF eller Hotmail.... *suck* Jag mailar nummer så fort jag kommer ut på nätet så kan vi kanske göra ett nytt försök en annan dag. Jag finns här och ställer gärna upp, bara det tekniska funkar. *morr*

/Nejma (med fel alias, vågar inte byta ifall jag inte kan byta tillbaka sedan igen)

Anonymous said...

Hej Anna! Länge sen! Jag försöker komma tillbaka på nätet så sakteliga. Och laddar på månadens inlägg till oktober. Pumita var gullig och sade att hon saknade det. Kul inlägg om din sons språk. Jag har precis haft besök av min kompis från australien. Hon bor i helt engelskspråkig miljö och det är bara hon som talar svenska. Hennes två killars enda incitament för att tala svenska är (förutom henne) med mormor på telefon. Tungt läge. Just nu vill hon försöka komma minst tre månader till Sverige för att få en boost av svenska. Men det ska ju stämma med skola och så.

Thérèse said...

Ha ha kul inlägg. Utlandssvenska barn kan låta ganska roliga ibland när dom pratar svenska. Själv lärde jag mig ett uttryck (eller faktiskt flera uttryck) av min lärare i Cadiz när jag pluggade spanska där. När jag sen använde ett av uttrycken för en spanjorska från Madrid började hon skratta åt att det var hopplöst gammaldags spanska.

Anna Malaga said...

Helena - Ok, det mâste jag kolla!

Liam - Tack...och det lâter intressant!

Mayogi - Cuando tu quieras, hija, tranquila..;-)

Tolken - Jag sâg att du var tillbaka och nu i Sverige. Ska bli intressant att följa. Din kompis har ett lite tungt läge. Australien är sâ stort, sâ det är svârt att kila iväg pâ en fika till nâgon annan svensk...300 km bort.

Therese - ojdâ, de är kanske coooolare i Madrid? ;-)

Monica said...

Anonym - även i den lingvistiska litteraturen går meningarna isär om vad som kallas tvåspråkigt. Din ståndpunkt sammafaller med den mest "extrema" sidan av det hela. Att kunna två eller fler språk precis lika bra=det är i princip omöjligt. Många forskar anammar därför en mindre strikt definition, och vissa menar att man är "språkig" i och med att man kan förstå och kommunicera alls - det är alltså ett spann. Placerar man sig något längre ner i spannet än där du nu befinner dig - ja, då blir det ju lite enklare! Jag anser att jag talar mycket bra spanska. Men, ska jag försöka förklara något som jag knappt ens förstår (ens på svenska) så lyckas detta i regel bättre på svenska än på spanska. Fast, jag kallar mig inte tvåspråkig, utan "advanced learner" som det heter på "akademiska". Och - som anna sa, en 18-månaders som växer upp i en flerspråkig miljö har ju inte hunnit få så goda odds än!

Anna Malaga said...

Monica - Tack för det. Tvâsprâkiga barn börjar ocksâ i genomsnitt prata lite senare, kanske för att de behöver tänka mer. Det gäller förresten ocksâ ensprâkiga barn - ju svârare sprâket är att förstâ, desto senare pratar de. Senast av alla är danska barn, hehe.... helt allvarligt!