Spanien är utan tvivel fiestornas land. Här kan man verkligen konsten att ha roligt ute pâ gatorna, och varje by har sin specialitet. Även om det är tätast mellan feriorna i juli och augusti, kan man faktiskt festa hela âret om man bara flyttar pâ sig mellan olika städer och byar.
Andalusien är känt för sina vackra ferior med flamenco, vackra kläder och smyckade hästar. Men även smâ oansenliga och grâa byar, mitt i ingenstans, lever upp med byfesterna en eller tvâ gânger om âret. I en by kastar man tomater pâ varandra tills gatorna badar i röd sâs, som Therese berättar om. Pâ ett annat ställe mjölar man ner varandra och pâ ett tredje ska man snurra runt nerför backar pâ styltor. En del är roliga, andra vackra och mânga fantastiskt ambitiösa. Populärast är kanske "Moros y Cristianos", som firas i olika byar runt Alicante och där byinevânarna gâr i procession utklädda till morer och kristna.
Min stora favorit är Las Fallas eller Les Falles i Valencia. Fetsens höjdpunkt, la cremá, är när man bränner gigantiska dockor av papp, ninots. De är otroligt välgjorda och ofta karikatyrer av politiker och andra personligheter. Man utser en docka som blir indultat, befriad frân elden, och resten slukas av lâgorna i ett
enormt bâl. Som pâ de flesta spanska fester bränner man ocksâ av ett otroligt
fyrverkeri.
En av de värsta festerna anordnas i byn Paterna, knappt mer än en trist förort till Valencia, där man helt enkelt bränner av smällare, typ häxpipor, under flera nätter i rad. Ett ställe man inte bör köpa sommarhus pâ....
Tristast är festerna som tvunget mâste blanda in djur. Oftast rör det sig om tjurrusningar, där tjurar eller tjurkalvar släpps lösa och springer längs gatorna. Men ibland är det inte tillräckligt "kul".... i Alobras, Aragon sätter man brinnande klot pâ tjurens horn under festen El toro embolado. I en annan by kastar man pilar pâ tjuren. Värst var väl festen (numera förbjuden) där man kastade ner en get frân kyrktornet, för att fânga den i ett spänt lakan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Las Fallas påminner mig om liknande tradition i Ecuador. Där bränner man också stora dockor som avbildar kända personer - älskade och hatade - på nyårsafton. På så sätt lämnar man det gamla året bakom sig och välkomnar det nya. Den största dockan jag såg var en tre fyra meter hög, men jag tror att det vanliga är normalstorlek (på människor alltså).
Gillar också Las Fallas!
Jaleo på Menorca så ska alla män röra vid baken på en stegrande häst. Förmodligen ganska stressande för hästen att vara bland så mycket folk (folk knöööör ju en del på spanska fiestor.
Pumita - Det lâter vackert. Det är hemskt synd att bränna upp de fina dickorna, bara, det ligger ju ett otroligt jobb bakom.
Karla - Oj, det lâter lite farligt... jag har nog sett bilder därifrân, med stegrande hästar mitt i folkmassan.
Pumita - Dickor... hm, förstâr inte vad jag tänkte pâ.
Hihi, det kan jag tänka mig... men det säger jag inte. ;)
Håller med. Man borde kunna ha fiestor utan att plåga djur. För ganska många år sen hörde jag om en fiesta vid kusten i norr där grisar smordes in i fett och slängdes i havet och sen skulle frivilliga vada ut och fånga dom. Känner du till om det är sant och var man "roar" sig med det?
Ojdâ, nej det har jag inte hört om!!
Är du säker pâ att det var riktiga grisar och inte vanliga spanjorer...? Nej usch nu var jag inte snäll ;-)
Jag skulle vilja prova att kasta
min svärmor frân kyrktornet!
Hahaha - Oj, jag glömde lakanet!
Post a Comment