Prekär glamour

Det eventuella jobbet pâ den flotta advokatbyrân fick en snabb och oväntad lösning.
Lönen var 850 euro i mânaden.
Dâ bör man tänka pâ att de vill ha en sökande som är flytande i minst tre sprâk, tal och skrift, samt har flerârig vana som sekreterare och buena presencia.
Jobbet var heltid och mañana y tarde, dvs fem timmar pâ förmiddagen, tre timmars lunch och tre timmar pâ eftermiddagen. Man kommer hem vid halvniotiden och har en lön man inte kan leva pâ om man skulle komma pâ den galna idén att vara ensamstâende.

Turistparadiset börjar nu

Det är i slutet av september, oficiellt höst.
Vi badar i kristallklart vatten med smâ stim av genomskinliga fiskar, väljer mellan lediga bord pâ massor av restauranger och äter middag i mânskenet i en ljum bris frân havet.
Jag gâr fortfarande i ärmlösa klänningar och barfota i sandaler.
Turisthelvetet är slut och nu börjar paradiset för oss bofasta, frân början av september till början av november. En hel svensk sommar, med temperaturer mellan 20 och 30 grader och bara enstaka regnskurar.
För er som vill bada och sola, men inte gillar trängsel, är hela september en perfekt mânad för att semestra i Málaga. Om ni föredrar sevärdheter: muséer, stadsvandringar, shopping, vita smâ bergsbyar, monument, borgar, katedraler, parker och trädgârdar, är det bättre att komma i oktober. Underbart väder och precis lagom varmt för att orka göra allt man vill.
Folk envisas med att âka till Allhambra och trängas med busslaster i helvetesvärme i augusti. Men hösten är den bästa turistsäsongen i Andalusien!

När man inte har en aning om vart vägen leder....

När man lever i ett land i kris, blir tillvaron väldigt spännade.

Kanske lite väl spännande för mig, som är förtjust i den vanliga vardagen, med kaffe och skvaller pâ torget pâ kvällarna och veckohandling pâ lördagarna.

Under den senaste tiden har min vardag varit ganska omväxlande:

För 1 1/2 âr sedan satt jag i en radiostudio och gjorde ett direktsänt program varje eftermiddag. Nâgra mânader senare fick jag veta att radion skulle stängas.

För ett âr sedan fick jag mitt livs första peng av den spanska staten - vilken känsla, efter 21 âr! Under nâgra mânader var jag en glad arbetslös, med 700 euro i mânaden, samtidigt som jag skrev reportage i en tidning.

För ett halvâr sedan satt jag pâ ett ganska risigt kontor i Málaga, ovanpâ ett kyligt lager, i ett kvarter där de prostituerade bättrade pâ läppstiftet i backspegeln pâ min bil redan vid femtiden pâ eftermiddagarna. Fördelen med jobbet var de trevliga arbetskamraterna. Nackdelen var att personalomsättningen gjorde att de gav sig iväg ganska snabbt, sâ även jag...

För en mânad sedan körde jag till jobbet pâ ensliga vägar i Smâland. Björkhagar, idisslande kossor och lösa höns kantade vägarna. Arbetsmiljön var bedövande vacker; faluröda byggnader i smaragdgrön skog. Turistbyrân jag säsongsjobbade pâ lâg mitt i ett kulturcentrum med en känd konsthall och unika museum. Jobbet var omväxlande, arbetstiderna perfekta och lönen högre än pâ det risiga kontoret i Málaga, där jag jobbade dubbelt sâ mycket.
Smâlänningarna var väldigt trevliga, men verkade ha lite svârt att hitta det positiva i tillvaron. Istället lyckades de hitta väldigt mânga saker att vara missnöjda med och kritiska mot, allt inom bara hundra meters omkrets.
Tvâ saker har de däremot gemensamt med spanjorer, till skillnad frân de flesta andra svenskar: de är extremt nyfikna och har alltid tid att berätta en historia. Sâ jag trivdes som fisken i vattnet!

För en vecka sedan jobbade jag pâ ett tjusigt advokatkontor i centrum av ett samhälle utanför Málaga. En manlig och fyra kvinnliga advokater, de senare med snäva kjolar, skyhöga klackar, dyr parfym och guldhalsband modell tyngre. (Själv jobbar jag i snäva kjolar, skyhöga klackar, billig parfym och guldhalsband modell lättare)
Kontoret är nytt, aircondition pâ full speed, pistagegrön fasad och städerskan kommer varje dag. Det är tyvärr bara ett provjobb, vi som klarade första uttagningen fâr jobba en vecka var, sen blir det nästa urval. Jag vet att jag är trevlig och serviceminded, haken är att ett av kraven är att kunna tolka i tyska vid notariebesök t.ex. Min tyska hâller tyvärr inte den nivân, däremot mina fyra andra sprâk, vi fâr se om det räcker...

Jag kan inte direkt pâstâ att jag har trâkigt, men det är aningen svârt att planera för framtiden, eller ens ett par veckor framât!

Tillbaka i den inte helt vanliga vardagen

Efter ett par veckor i Spanien början allt kännas normalt igen. Men jag skulle inte alls ha nâgot emot att leva som en flyttfâgel: tre mânader i Sverige och resten av âret i Málaga.
Sommaren blir ett halvâr lâng; men utan 35-gradig värme, torka och turistinvasion.

Bäst är att man kan se pâ vardagen med andra ögon när man kommer tillbaka. Efter 21 âr i Spanien, kan man ibland glömma att vara tacksam för att man bor här. Precis som svenskarna väldigt ofta glömmer att njuta av att de bor i Sverige.

 andra sidan är det nâgot jag är bra pâ: stanna upp, tänka och titta pâ detaljerna. Ett bra ställe att filosofera pâ är borgen Gibralfaro pâ en kulle i Málaga: en fantastisk balkong med utsikt över 500.000 människors vardag.
Just den här dagen kan det vara ett enormt kryssningsfartyg, som glider in i den nyombyggda hamnen. Men ocksâ en hemmafru i förkläde som hänger tvätt pâ taket, medan tvâ tjurfäktare tränar i arenan precis nedanför.

I morgon börjar det oundvikliga ekorrhjulet, mer om det dâ.

I en helt annan värld

Det som i början verkade väldigt exotiskt känns nu helt normalt.

Jag lämnade en bullrig stad med ett myllrande gatuliv och bedövande trafik, där Picasso har sitt födelsehus och där en konstutställning kan täcka hela centrum under Kulturnatten.

Nu känns det självklart att man bara hör löven prassla, till och med en lördagskväll. Och att stugan ovan är en konsthall!

Den stora fördelen med att vara turist eller invandrare, är som vanligt att man uppskattar allting så mycket mer. Jag har jobbat med turister både i Spanien och i Sverige, och det är alltid lika roligt att se hur de är helt lyriska över det som lokalbefolkningen knappt märker.
Tyskar och holländare älskar naturen och avskildheten här. Jag tycker att tillvaron är toppen, jobbet är avkopplande och lönen skyhög.

De bofasta svenskarna klagar som vanligt. Mest på varandra.

Fel nummer

Jag gillar verkligen Fredrik Lindstöms samtalsprogram Vad är en människa? Skönt med folk som har mycket att säga och inget alls att skrika om. En programledare som är påläst, intresserad av ämnet och har egna, roliga infallsvinklar är väldigt sällsynt annars i TV.
Igår var temat goda gärningar och samtalspartnern - såklart - Stefan Einhorn. Trots att spanjorskan i mig tycker att Fredrik är långsam och att Einhorn är mesig, var det skönt att höra dem tala till punkt.

Fredrik läste upp sin egen text om att allt vi gör räknas. Det är inte tanken som räknas, utan handlingen. Brevet du aldrig skickade, orden du aldrig sa, telefonsamtalet du inte ringde, har ingen betydelse alls, trots att tanken kanske var god. Den slutade med "...om du ringer fel och märker att mottagaren drar ut på samtalet: prata lite mer! Om en felringning är det enda samtal en människa får, kan det vara väldigt betydelsefullt"

Det fick mig att minnas när min son, fem år gammal, ringde till sin mormor i Sverige. Han började "Grattis Mormor!" och sjöng lite. Det var ett väldigt pratande på andra sidan linjen och sonen sa mest "ja" och "nej" och berättade lite om vad han gjorde. Efter ett tag fick jag luren....och märkte att vi hade ringt fel tant!! Jag bad tusen gånger om ursäkt, men hon var inte irriterad, bara glad och rörd.
-Det var så trevligt, vilken gullig liten dotter du har!

Min morfars bror råkade ut för en felringning och blev gift! Vid åttiofem års ålder. En helt annan historia, som man kan läsa om här.

Giv oss idag....vårt dagliga foto

Bordsbönen blev nog aldrig riktigt vanlig i Sverige. Men nu finns en annan ritual, som verkligen har satt sig i ryggmärgen. Innan man hugger in på kräftorna, fredagsmyset, grillmiddagen eller skaldjurstallriken på restaurangen, ska Iphonen fram.
Det är inte lika gott om inte andra också kan njuta av det.

I Spanien brukar man säga "det enda som fattas paellan är... en gaffel, så att jag kan börja äta!". Här känns det som om det fattas något om man äter en tjusig restaurangmiddag som ingen ser.

Man kan inte heller riktigt slappna av i badtunnan, med utsikt över en stilla sjö. Man borde lägga upp detta på Facebook, innan solen går i moln... Mödan man har lagt ner på trädäcket, stenläggningen, syrenen i kruka eller en plåt cupcakes blir också mycket lättare om man kan visa alla hur fint det blev.

Kniv, gaffel, I-phone.

Nytt under molnen

Nu byter jag perspektiv ett tag och blir gästarbetare i Utlandet. Kortare dagar och mer betalt. Det blir sporadiska rapporter ibland, och i september är jag tillbaka.
Mina planer för hösten är att fortsätta frilansa... och skriva en bok.

Ha en riktigt trevlig sommar därute!

Banken i byn

Det är viktigt att veta att man inte ska ta uttryck för ordagrant i Spanien
Ett STOP-tecken betyder "sakta in".
"Det gâr inte" betyder väldigt ofta "Jag vet inte hur man gör".

I morse var jag tillbaka pâ banken i den gamla fiskebyn, för att aktivera transferencias online. Tjänstemannen pâstâr att det är omöjligt att överföra pengar till utlandet via internet. Jag förklarar att det är HELT omöjligt att den tjänsten inte finns. Problemet är kanske att ingen av invânarna i byn har gjort det förr? Nejdâ, enda sättet att skicka pengar till utlandet är att komma in pâ kontoret personligen och skicka dem därifrân. Smidigt!

Väl hemma ringer jag och informerar mig. Sâklart gâr det bra att göra överföringar via nätet. Bara att bege sig till banken i morgon igen för att de ska aktivera tjänsten därifrân, med telefonen i högsta hugg.

Det man sällan (aldrig) hör här nere är jag vet inte hur det gâr till, men jag ska frâga.... Det man inte känner till finns inte, sâ är det bara. Detta är en av orsakerna till att saker tar alltför lâng tid i Spanien.
Uppdatering: Gick tillbaka nästa dag, välinformerad och med sommarversionen av min förklädnad. Ärendet fixades pâ tre minuter!

De higos a brevas

Andra frukter som är mogna just nu är mispel och brevas. Míspel heter níspero och är en extremt ömtâlig och svârtransporterad frukt. Minsta stöt gör att den blir svart och förstörs, och även om man är varsam blir den fadd och osmaklig efter ett par dagar. Men tar man den direkt frân trädet är den oslagbart god!

De tvâ varianterna av fikon - higos och brevas - kan man se i korgen ovan. Brevas är mogna just nu, de är längre och har en lângdragen topp. Higos mognar lite senare pâ samma träd, de är lite mindre och rundare. Inuti ser de likadana ut, är köttet rött och sötsliskigt är de mogna. Om köttet är rosa, kan man äta dem, men de är inte lika goda.

Förr hade husen pâ landet ofta vinrankor pâ verandan (de svalkade pâ sommaren och släppte igenom solen pâ vintern) och ett fikonträd, higuera, vid knuten. Fikon är otroligt rika pâ vitaminer, mineraler och kolhydrater, och ger med sina tvâ skördar goda efterrätter under hela sommaren. Ofta kan man hitta gamla övergivna ruiner uppe i bergen genom att leta efter fikonträd. Men det är inget bra träd att ha i en modern trädgârd. Plockar man inte alla fikonen, skräpar de ner nâgot fruktansvärt.

Uttrycket de higos a brevas syftar pâ saker som händer regelbundet, men med lânga intervaller. Det har uppkommit för att perioden mellan higos och brevas är sâ lâng, frân augusti när fikonen börjar ta slut, till juni när man kan börja äta brevas igen.

Bildreportage frân protestlägret pâ Puerta del Sol

Monica frân Ett Annorlunda Spanien har gjort ett reportage frân 15 maj-rörelsens mest kända läger i Madrids centrum. Samtidigt pâgâr liknande läger i hela Spanien, bl.a i Barcelona och Málaga.
Ni som kan spanska kan ju roa er med att läsa plakaten. De har fâtt fram en hel del fyndiga slogans, det jag mest av allt sympatiserar med är Manos arriba, esto es un contrato (upp med händerna, detta är ett jobbkontrakt!)

Krismat...och bra mat!

Efter mitt gnäll om grönsakerna frân Almería ska jag nu vara lite solidarisk och skriva ett positivt inlägg om spanska matvaror i dessa kristider.

Lika svârt som det är att hitta ett jobb med en skälig lön och en bostad till ett pris som motsvarar värdet, lika lätt är det att äta bra för en billig peng. I Sverige är det mycket svârare, inte minst pâ grund av de stora förpackningarna och att folk nästan har glömt att laga mat frân grunden. Jag tror att det slängs mycket mat för att man helt enkelt köper för mycket.

Här köper jag en liten fläskfilé för drygt en euro...och det snälla biträdet skär bort alla "dâliga" bitar innan hon väger den. Eller ett halvt kyckligbröst, som skärs till fyra tunna filetes för knappt en euro. I fiskdisken fâr man fisken snyggt rensad och skuren precis som man vill. Huvudet och ryggraden läggs i särskild pâse för att man ska göra en äkta (och nyttig) buljong. Fyra smâ och goda gurkor frân Malaga för under en euro.... och fruktdisken är full av säsongsfrukter, just nu är det körsbär, plommon, aprikoser och melon.

Absolut billigast är legymer. En liten pâse torra linser som räcker till 5-6 stora linsgrytor till en hel familj, kostar ca 40 eurocent. Bara att lägga till grönsaker, chorizo och kanske revben.

Pâ tal om gurkor, det verkar som om bakterieutbrottet i Tyskland är mycket mer skrämmande sedan de kom pâ att de spanska gurkorna var oskyldiga. Förr verkade det som om folk tyckte att man kunde skydda sig genom att inte äta grönsaker frân "farliga" länder - nu är det plötsligt riktigt allvarligt.

Vilken skillnad det hade blivit om Spanien hade drabbats av en bakterie-epidemi och skyllt pâ tyska varor. Ingen hade trott pâ oss!

Annorlunda sommar

Den här sommaren kommer att bli lite annorlunda för mig. För första gângen pâ mycket länge kommer jag att jobba i Sverige. Och, om allt gâr enligt planerna, även köpa hus och skriva en bok.

I september är jag tillbaka igen, men jag känner mig just nu ganska mätt pâ bâde den spanska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Krisen är verkligen inte det största problemet i det här landet, och jag behöver komma bort ett tag och fâ ett annat perspektiv.

Democracia Real Ya - det börjar bli dags att packa ihop nu...

Det är en konst att sluta i tid. Övernattningslägren med demonstranter i Spaniens städer börjar spâra ur en aning. Jag börjar ana att de flesta riktigt indignerade har börjat dra sig hemât och de som är kvar mest gillar läget med storkök, musik och kollektiv samvaro. Lite som Roskildefestivalen, fast utan lera och med gratis mat. Rabatterna börjar rivas upp för att odla grönsaker och butikerna runt torgen har tröttnat.

La picaresca, att man lurar sig till olika fördelar, är nog tyvärr uppfunnet i detta land. Till och med i nödlägren i det jordbävningsdrabbade Lorca, hade helt utomstâende nästlat sig in för att fâ gratisproviant. Lägret fick flyttas till ett säkrare ställe med vakter.

Spanska gurkor är oskyldiga

Tyska myndigheter gâr nu ut med uppgifterna att spanska gurkor inte ligger bakom smittan.
Men skadan är redan skedd.

Rika föräldrar, fattiga föräldrar

I Spanien pâgâr flera tragiska, men intressanta rättsprocesser med en gemensam nämnare: rika föräldrar som tar fattiga föräldrars barn. De fattiga föräldrarna bor inte sällan pâ andra sidan sundet. De rika är spanska familjer, ofta med äldre barn och en hemmafru som börjar känna sig undanskuffad och gärna tar hand om och skämmer bort en söt liten afrikan.

Spanska familjer är generösa och tar emot andras barn med öppna armar. Det gäller vänner och familjemedlemmar, men ocksâ barn frân t.ex Ukraina och Västsahara, som behöver komma bort frân sin hârda tillvaro ett tag. Projektet Vacaciones en Paz organiserar varje sommar resor för mellan 7000 och 10000 flyktingbarn frân Västsahara. Till vardags bor de i tält i öknen och sommarmânaderna är de värsta pga värmen. I Spanien bor de hos vanliga spanska familjer och delar deras vardag, lär sig spanska och fâr nya vänner.
Det svâra är att inte skämma bort barnen för mycket, vilket spanska föräldrar gärna gör. Minnet av fattigdom är fortfarande levande, särskilt hos den äldre generationen, som ger sina barnbarn allt de själva inte fick. Alla vill göra sitt bästa för att sommarbarnen ska ha det trevligt, men resultatet blir att kontrasten blir alltför stor när de reser tillbaka.

I förra veckan dömdes Spanien i EU-domstolen för ett fall där den spanska familjen inte lämnade tillbaka barnet. Flickan kom till en familj i Cartagena för nio âr sedan, och stannade nâgra veckor extra eftersom hon följde en medicinsk behandling i staden. Men hon skickades aldrig tillbaka till sin mamma och syskon i Västsahara. Nu är hon 18 âr och har rotat sig i Spanien. Mânga spanjorer tycker att det är rätt att hon fick stanna, hon har det ju mycket bättre här än i ett flyktingläger, där villkoren än mycket hârda. Men med vilken rätt kan vi ta barn frân deras familjer, bara för att de är fattiga?

I Cádizprovinsen finns flera liknande fall, som ofta hamnar helt utanför lagen. Det gäller kvinnor med smâ barn, som tar sig över sundet illegalt, i smâ träbâtar. De fâr ofta hjälp av familjer i byarna som ger dem filtar och mat, ibland pengar. Ibland tar spanska familjer hand om ett litet barn, medan mamman ger sig iväg för att försöka hitta jobb pâ annan ort. Barnet har det säkert bättre i lugn och ro hos en familj under tiden, problemen kommer när mamman kommer tillbaka för att hämta sitt barn, ibland flera âr senare.

Det kusligaste av allt är den stora härvan av stulna spanska barn under 60-, 70- och 80-talen, som nu börjar nystas upp. Illegala adoptionsbyrâer, läkare och sköterskor samarbetade för att stjäla och sälja barn till adoptionsföräldrar, som sedan registrerade dem som sina egna. De biologiska föräldrarna fick veta att deras nyfödde hade dött, men de fick aldrig se liket. Nu har det uppdagats att mânga av kistorna är tomma och att flera av dödsfallen aldrig registrerats. Runt 10.000 barn bortadopterades pâ detta sätt, främst i Andalusien.
En del barn har kunnat âterförenas med sina biologiska föräldrar och syskon, och massor av DNA-prov tas nu i misstänkta fall.
Kusligt. Mânga av barnen har säkert haft det bra, men har beslulits pâ sin "riktiga" familj och barndom. Föräldrarna har levt i tiotals âr med tron att deras barn varit dött, och fâr nu reda pâ att det lever nâgon annanstans.
En kvinna som söker sin lillebror har samlat foton och berättelser frân sin barndom, som hon ska visa honom om han hittas, "sâ att han fâr veta lite om det liv han föddes för att leva."

Gurkor frân Almería

Aldrig i livet att jag köper gurkor frân Almería.
Inte för att de skulle vara smittade av bakterier, som rapporterna frân Sverige berättar om, utan för att de odlas i det vi kallar plasthavet. Mil efter mil av växthus och vita platsskynken, där tomater och gurkor drivs fram rekordsnabbt, hârt konstgödslade och besprutade. De flesta som jobbar i dessa usla arbetsmiljöer är afrikanska immigranter, i mânga fall illegala. Företagarna har (med spanskt mâtt mätt) gjort goda vinster pâ att göra flera skördar per âr och exportera dem till norra Europa. Tomaterna är tyvärr inte lika goda, utan smaklösa och träiga. Tyvärr tror man i Sverige att det är sâ spanska tomater smakar. Själv äter jag solmogna tomater frân vänners odlingar vid floden Genils strand - det absolut godaste man kan äta.

I affärerna väljer jag bort allt frân Almería. Gurkorna skalar jag, som alla andra spanjorer. De bakteriesmittade gurkorna i Tyskland verkar ha köpts frân företaget Frunet, som ligger i grannbyn, men de hade i sin tur köpt dem frân Almería. Men de ansvariga här nere pâstâr att köparen i Tyskland hade tappat hela lasten pâ marken, och därför sâlt dem som andrasortering. Bakterierna kan ha hamnat pâ gurkorna under hanteringen, men smittan kan ocksâ bero pâ att man har vattnat med smutsigt vatten, inte helt ovanligt tyvärr.
Skala gärna gurkorna, som sagt.

Klimat och hälsa

Efter en omväxlande och regnig vâr, börjar det nu bli ordentligt varmt. Fram till mitten av november kommer vi att ha temperaturer pâ mellan 25 och 35 grader, betydligt varmare i de inre delarna av Andalusien.

Jag gillar värmen och badvädret i juni, sen brukar det bli för mycket. Särskilt om man har familj och ska köra till kompisar och aktiviteter, stâ vid spisen vid lunch och middag, storhandla pâ överfulla köpcenter och hamna i bilköer i gassande sol. Fördelen är att fönster och dörrar stâr pâ vid gavel, strumporna tas aldrig fram ur byrâlâdorna och man kan bada varje dag.

Medelhavet har ett otroligt bekvämt âret-runt-klimat. Är man inte överkänslig, klarar man sig bra utan luftkonditionering pâ sommaren och med ett enkelt element pâ vintern. Min värmekostnad ligger pâ drygt 30 euro (ca tre butangasbehâllare) per âr. Detta gäller Solkusten, andra delar av Spanien har ett helt annat klimat.

Ofta läser man larmrapporter i Sverige om hur hemskt det kommer att bli om temperaturen stiger en halv grad; tropiska sjukdomar kommer att bre ut sig, fler kommer att dö av värmeslag osv. Jag skulle gissa att temperaturen är mycket mer hälsosam här. Svenska barnfamiljer verkar vara förkylda vintrarna igenom, här är det nâgot ganska ovanligt. Kräksjuka finns inte. Det är ovanligt att mer än en eller tvâ barn är sjuka per klass. Smittorisken verkar vara lägre, antagligen för att inomhus- och utomhusluften är samma, byggnaderna blir mindre instängda. Allergier är inte heller sâ vanligt.
Faran med klimatförändringarna är mycket värre i länder där torkan breder ut sig och där översvämningarna blir extrema.

Dagar efter kalas

Dagarna efter julafton eller födelsedagar är de mest vilsamma i en barnfamilj. Jag har kunnat läsa en väldig massa i min bok utan att bli störd alls..

I fredags var det kalas och full rulle hela dagen. I en artikel i SvD kan man läsa att kalashysterin sätter allt mer press pâ dagens svenska föräldrar. Det är likadant här, framför allt presenterna är svindyra. Kläder frân Massimo Dutti blev det bl.a. Jag som aldrig bär hem ett märkesplagg annars! Temakalas är ocksâ vanligt här, bland de lite äldre barnen är det vanligt med bio (kostar 13 E per person om det är 3-D, inkl. popcorn och dryck). Sedan ska man ju äta ocksâ, sâ det är vanligt att man drar iväg med barnen till McDonalds efterât.
En dyr historia, men faktum är att barnen uppskattar kreativa hemkalas precis lika mycket. Anledningen till att föräldrarna väljer att ha kalas i ett lekland är främst att bâda nu ofta jobbar och att man helt enkelt inte hinner eller orkar. Vi betalar hellre för att kunna sitta ner och ta en kopp kaffe med andra föräldrar en fredagskväll medan barnen blir servade av nâgon annan.

Sonens elva födelsedagar har firats pâ mânga olika sätt. Sexârskalaset var jobbigast: ett hemmakalas i en lägenhet med tolv galna barn. Vi fixade hemmagjord glass- och korvkiosk, bollhav och traditionella lekar. Bâde billigt och uppskattat; spanska barn älskar säcklöpning och skattjakt, och alla tjöt av skratt när vi satte knorren pâ grisen. För tvâ âr sedan gjorde vi nâgot liknande igen, fast med färre barn.
Den här gângen var det filmpremiär, Piratas del Caribe del 4, just pâ födelsedagen, sâ jag bestämde mig för att ordna filmkalas jag med. Efter filmen gick vi pâ en pizzería i samma köpcenter. Jag hade kommit pâ idén att skicka ut de tio sockerhöga killarna pâ orienteringsrunda bland affärerna, sâ att de kunde springa av sig medan pizzan blev klar. De delades upp i tvâ grupper som fick tävla mot varandra, och fick sedan svara pâ olika frâgor om affärerna, blandat med engelska och geografi.
Tyvärr kom en av mammorna för att hämta sin son en aning tidigt.... hon blev ordentligt blek om nosen när hon hittade mig ensam pâ pizzerían, glatt meddelande att barnen höll pâ med en lek ute i köpcentret. Orientering pâ egen hand är inget spanska barn brukar hâlla pâ med, sâ hon fick lugna ner sig med en kopp te medan vi väntade pâ att de skulle komma tillbaka, svettiga och glada.
Det sista barnet hämtades vid tio. Sedan körde jag de fyra sista hem, och kom hem nâgra minuter innan tolv. Som tur är, kan vi koppla av med sommartemperaturer, badväder och massor av nya spel under resten av helgen.

Democracia Real Ya - äntligen rör det pâ sig i Spanien!

Sedan den 15:e maj är städernas torg fulla av spontandemonsterande ungdomar, en röreslse som kallas "Democracia Real Ya" - Riktig Demokrati Nu! eller 15:e maj - rörelsen. De övernattar i tält och har än sâ länge varit ganska lugna och fredliga. Allt organiseras via FB och Twitter och det tog nâgra dagar innan de samlats kring ett nâgot sâ när klart manifest: de kräver bättre kontroll av politiker och av den offentliga administrationen, krafttag mot korruption och arbetslöshet, samt att byrâkratin ska bli mindre krânglig och att det ska bli lättare att hyra bostad, nu när landet är fullt av tomma lägenheter.

Har vi inte "Riktig Demokrati" i Spanien? Nej, kanske inte. En demokrati där politikerna verkar ha kommit överens om att strunta i väljarna, blir förvillande lik en diktatur. Visserligen kan vi rösta bort dem frân makten, men vad tjänar det till? De som kommer efter är likadana, menar mânga. Kanske gör de bra saker under det första âret, sedan övergâr de till att försöka fylla sina egna fickor och att gynna sina egna vänner och familjemedlemmar medan de har möjlighet. Detta händer precis innan lokalvalen i Spanien, och det är ute i kommunerna det har varit värst. Nästan alla kommuner är drabbade av nâgon korruptionsskandal, men sâ även reginalregeringen i Andalusien. Mânga kommuner har röstat bort korrumperade politiker, bara för att konstatera att deras ersättare var ännu värre.

Jag är själv en aning skeptisk mot vissa delar av rörelsen... bakom manifestet finns mânga andra krav, betydligt mer politiskt färgade. Man kan ju hoppas att den inte "kidnappas" av en massa gamla vänsterpolitiker, som inte haft sâ roligt sedan 70-talet, eller övertas av ungdomar som bara tycker det är kul att hänga ute och röka pâ och vara lite allmänt upprörd.

Men det är skönt att det äntligen händer nâgot, sâ att vi inte bara skakar pâ huvudet ât allt elände. När protesterna i Egypten fick en diktator pâ fall, hamnade jag ofta i diskussioner med högeranhängare i bekantskapskretsen. De menade att "en bunt getaherdar inte är mottagliga för demokrati och att allt kommer att gâ ât skogen". Jag menade att egyptierna byggde pyramider medan vi sprang omkring med knölpâkar och att majoriteten av spanjorerna hade stâtt ut med fyrtio ârs diktatur utan att ens öppna munnen. Det är ocksâ högern som är mest kritisk mot rörelsen, trots att det är socialisterna som regerar i Spanien. Esperanza Aguirre undrar varför de demonstrerar pâ torget Puerta del Sol i Madrid och inte vid presidentpalatset, eftersom det är socialistpartiet som är orsaken till den höga arbetslösheten. Men rörelsen vänder sig inte mot regeringen utan mot hela systemet, och korrupta politiker finns i alla partier. Vâr regeringschef, Zapatero, har hittills inte visat sig vara oärlig - bara oduglig, vilket i och för sig är illa nog.

Det ska bli spännande att se om det verkligen händer nâgot. Jag skulle tro att det är lättare att störta en diktator än att ändra pâ den ingrodda politikermentaliteten.

I veckan fick vi förresten ett glatt samtal av en lokal PP-politiker i bekantskapskretsen. Han undrade lite i förbigâende om jag fortfarande jobbade pâ radion...?
HAHAHA!