I onsdags var jag som sagt pâ utflykt i Marbella. För femton âr sedan var det en snobbig men lite misskött och dekadent turistort, som till och med de rika araberna hade börjat överge. Nu är det en lyxdjungel i glas och betong, flärdfull och ytlig, men trots allt med en andalusisk själ. Och med det vackra Medelhavet i bakgrunden. Ficktjuvarna är borta och har ersatts med den ryska maffian och korrupta politiker, men det ser man ju inget av pâ ytan.
Jag var ju först pâ radion, Onda Cero Internacional, där jag fick en pratstund med de tvâ trevliga tjejerna som arbetar där. Spännande och kul att se hur de jobbade, i en ny byggnad vid huvudgatan. Intervjun gick hyfsat; vi pratade om att vara utlänning, hur man kan integreras i det spanska samhället och lite om min blogg. Malin, med sin lugna radioröst, fâr verkligen besökaren att slappna av. Det var bara en aning nervöst precis innan vi började, i ett litet skumt rum där den röda "on air" lampan lyste, med hörlurar för öronen och en stor mikrofon precis framför munnen.
Efter besöket, gick jag en promenad längs Marbellas huvudstrâk för att ta en kopp kaffe pâ Muffin Café. Helt ljuvligt pâ vintern, utan sommarens hetta och pâfrestande trafik. Jag dröjde mig kvar vid varje skyltfönster, med fantastiska juveler och otroligt pâkostade möbler. Juveleraren i min by säljer mest medaljonger med jungru María och de flesta hem har klassiska möbler, med ett stort bröllopsfoto i silverram som enda utsmyckning...
Pâ cafét tog jag en god kopp kaffe och satt och tittade i ägarnas fotoalbum. Intressanta kort pâ allt jobb de hade haft, för sex âr sedan, med att förvandla lokalen frân en murrig tapasbar till ett fräscht "stockholmscafé" i blâa toner och med indirekt belysning. Trots en "extreme makeover", var utbudet den största skillnaden. Sâ gott som alla spanska barer har tapas och hundratals olika alkoholhaltiga drycker. Bakverken brukar däremot begränsas till nâgra torra muffins i plastförpackningar och "dânuss" frân kartongen. Pâ Muffin café införde man inte bara stora muffins med spännande fyllningar och morotskakor, utan ocksâ frukt, smoothies och müsli! Det mâste ha varit en smärre chock för spanjorerna i kvarteret.
Senare fortsatte jag att njuta av min lediga dag pâ shoppingcentret i La Cañada, där jag studerade Viktor & Rolfs mindre lyckade brudklänning (i min mening) och handlade lite julklappar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Den där radiointervjun måste ha varit en spännande upplevelse! *lite avis*
Café Make Over vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om. Det är roligt att det finns variation och att det kommer in nya saker, men lite synd om det där genuint spanska tas över av stilen man ser i vilken storstad som helst.
Ja, det var jättekul att se radion frân insidan.
Jag hâller delvis med dig om det genuint spanska, men jag tor aldrig att de spanska restaurangerna kommer att försvinna, sâ konservativa som spanjorerna är när det gäller mat. Ganska kul egentligen, de gillar alla produkter frân utlandet, men maten ska vara spansk. :-)
De är ofta misstänksamma mot Kina- och Thairestauranger, och sushi vâgar de knappt prova.
Just pâ det här caféet är det roliga att de har mânga spanska kunder, som har lärt sig upskatta hemmgjorda bakverk. Jag har aldrig sett en spanjor äta müsli med filmjölk, men man kan ju alltid hoppas ;-)
Jag menade hemmAgjorda
Dolph ursäktar
En spanjor ätandes fil och müsli vore en syn för gudarna, hehe, men jag vill inte att Spanien ska vara som Sverige för då är det inge spännande. ;D
Kul att du hade trevlig med oss pa radio solymar!
Hoppas att vi ses snart igen.
Post a Comment