Sunday, November 05, 2006

Invandrare och kulturkrockar

Jag har funderat en del över hur olika man pâverkas av kulturkrockar... men att man som invandrare faktiskt alltid râkar ut för dem, hur anpassningsbar man än är.

I vissa länder, som Japan, Kina eller Indien, kan nog svenskar istället drabbas av en kulturchock – allt är annorlunda, man förstâr inte sprâket eller koderna och det verkar omöjligt att ta sig in i samhället. Samma sak mâste mânga invandrare känna när de kommer till Sverige. Det blir lite lättare för dem som har har “värdar”, vänner eller en partner frân landet, som kan förklara hur allt fungerar och hur man bör bete sig. Andra umgâs bara med sina landsmän och bildar ett eget litet samhälle, avskilt frân det “riktiga” samhället utanför. En del är väldigt anpassningsbara och verkar kunna fungera i alla miljöer och ser varje svârighet som en utmaning.

Hur snabbt man “smälter in” i det nya landet beror ofta pâ hur man trivs. Det kan bero mycket pâ hur man blir bemött och hur det nya landet är. Men även den egna attityden spelar in; hur mycket man har förberett sig, vad man har för förväntningar och varför man flyttar. Ibland slâs jag av hur olika man upplever en miljö: min verklighet är inte din, trots att vi kanske bor i samma stad eller pâ samma gata. Min by är just nu full av argentinare som har flytt undan den ekonomiska krisen i sitt land. De är oerhört företagssamma och jobbar med allt som inte spanjorerna vill göra längre. Det som är intressant är att se hur olika de upplever sin situation. En del trivs som fisken i vattnet och vill aldrig âtervända. Andra sparar pengar och drömmer om den dag de kan ge sig iväg.

Den som kommer till Andalusien för att stanna lâng tid, är ofta väldigt positiv till en början. Här möts man av ett skönt klimat och öppna människor. De flesta är hjälpsamma och har aldrig för brâttom för att förklara, och försöker verkligen förstâ om man inte pratar sâ bra spanska. Ofta gâr det ganska lätt att fâ vänner och man gör snabba framsteg med sprâket. Säkert är det likadant i mânga Medelhavsregioner.

Kulturkrockarna kan komma senare. När man märker vilken otrolig hierarki som râder pâ jobbet, t.ex, eller när man lär känna den trevliga och glada svärfamiljen lite bättre och ser hur konservativa de är. En del hamnar pâ kollisionskurs med svärfamiljen när de skaffar barn och har helt olika syn pâ barnuppfostran, andra känner tvärtom att barnen blir deras rötter i landet.

Det är lätt att hamna i kulturkrockens “fallgropar”. Man har en förskönad bild av sitt hemland och glömmer allt det dâliga. Man drar alla sina nya landsmän över en kam och tycker t.ex. att alla är inkompetenta och komplicerade. Man skyller sina egna, personliga misslyckanden pâ landet man bor i och tycker att “allt hade varit sâ mycket lättare i Sverige... (eller England, eller Argentina)"

En del som flyttar till ett nytt land pâ prov, märker att det inte alls var en bra idé och flyttar hem igen, nâgra erfarenheter rikare. Hemma kanske en ny kulturkrock väntar, eftersom man inre riktigt känner igen landet man lämnade. Man har kommit ifrân sitt umgänge och märker att man kanske förhärligat sitt gamla land medan man var borta.

Här kommer mina tips till den som känner sig drabbad av en kris eller kulturkrock efter nâgra âr i ett land:

*Tänk pâ att inte heller i Sverige fâr du alla jobb, klarar du alla prov eller kan du vara säker pâ att alla dina vänner är “riktiga” vänner.

*Tillvaron i Sverige är inte alltid som ett reportage ur “Sköna Hem”, där lintottar springer barfota pâ trägolv, altandörren är öppen ut mot en susande skog och katten leker med en solstrâle. Just nu är det +2º och regnar smâspik.

*Inse att du inte kan ändra pâ nâgon. Dina nya landsmän är hemskt nöjda med hur de är. Den enda du kan ändra pâ är din partner, om han eller hon är frân det nya landet. Ert hem har ingen nationalitet; bara tvâ personer som mâste försöka mötas pâ halva vägen. Om man väljer en livkamrat frân ett annat land mâste man vara flexibel – bâda mâste vara det.

*När det gäller världen utan för din dörr är det du som mâste anpassa dig för att kunna fungera. Men det innebär inte att man inte kan vara annorlunda. Att vara utlänning kan vara ett plus istället för ett minus. Du kan välja det bästa av tvâ världar.

15 comments:

Anonymous said...

Jag tror att just den sista meningen är den springande punkten, och den som gör att t ex du och jag trivs så pass bra i våra nya land.

Anonymous said...

Haller med och tycker att du har helt ratt! Fast ni spanjorer har val alltid ratt, eller hur vad det nu ;-)

Anonymous said...

Hoppsan!

Vad konstigt det där blev.... Den där betaversionen är lite knepig... Jag har bytt till den, och nu knasar den visst...

Anna - kan du ta bort mitt förra inlägg? Jag vill inte att min mailadress står så där...

Kram,
Nejma

Anonymous said...

Mycket spännande inlägg! Jag tror definitivt på det där med en kulturCHOCK istället för -krock. Chocken behöver ju absolut inte alltid handla om att man inte tycker om det man hamnat i, utan just att det annorlunda slår en i huvudet och man blir lite paralyserad av det. En krock är nog mer negativt laddad isf., tror jag.

Anonymous said...

Den sista meningen är nyckeln till lycka efter stålbadet som vara i två månader.

Jag tror att alla måste igenom ett stålbad på något sätt för att smälta alla kulturkrockar, men sedan får man ställa in sig på att leva med ett öppet och fleibelt hjärta.

Anonymous said...

Jättebra skrivet! Själv har jag väl inte upplevt någon större kulturchock ännu, trots att jag allt som oftast står som ett frågetecken och fattar noll av situationen. Marocko ÄR annorlunda, inget snack om saken... Fast jag är nog rätt positiv i grunden och ser motgångarna som tillfällen till att lära sej nått nytt. För som sagt var, jag kan inte förändra världen utanför min dörr, men jag kan acceptera att omvärlden och jag inte alltid tänker lika. Och jag är nog ett rätt udda element i den här världen. Fast jag smälter in rätt bra ändå. Den här stan är full av udda element. *s* Undrar om jag kommer att tänka likadant om 10 år...? Fast då har vi kanske flyttat vidare...

Hur man själv ser på sin situation tror jag är viktigare än hur själva omgivningen är. För som du skriver, 2 personer från samma land bosatta i samma utländska stad kan uppleva sin situation väldigt olika.

Nejma

Anna Malaga said...

tt - Ja, jag tror det ocksâ. Att man har en flygplats i närheten skadar ju inte heller ;-)

Karin i Milano - Hej! Det är spanska MÄN som alltid har rätt, hahaha...fast jag tycker att italienarna är lite ât det hâllet ocksâ. ;-)

Nejma - jag tog bort din kommentar och lade in den längre ner istället. Hoppas det är OK, den var intressant att läsa.
Förresten, vad tycker du om betaversionen? Är det krÂngligt att byta? Det där med labels verkar ju bra...

Linda - ja, jag tror ocksâ sâ. Jag gick ju inte genom nâgon riktig chock, eftersom jag hade varit pâ semester här tidigare, talade sprâket och visste lite om hur saker och ting fungerar. Men som jag skrev, kan man krocka ganska ordentligt senare. Jobbigt, men inte omöjligt att ta sig igenom. Dessutom, ju bättre man lär känna sina nya landsmän, desto lättare är det att överbrygga avstânden.

Lox - Stâlbad, det lâter lite Churchill-inspirerat ;-). Du har sâ rätt, ett öppet och flexibelt hjärta är viktigt. Chocken i början gör kanske att man blir mer alert och verkligen försöker ta in allt man kan. Det är nog ocksâ vad barn gâr igenom när de kommer till en skola eller ett dagis i ett nytt land. (eller bara ett annat ställe)

Anonymous said...

"Den enda du kan ändra pâ är din partner, om han eller hon är frân det nya landet."

Jag skulle nog säga att det enda man kan ändra på är sig själv och sättet man förhåller sig till sin omgivning. Man kan i bästa/värsta fall påverka andra, men förändra utan deras vilja och medgivande... nej, det går inte.

Precis som det sägs här så är den egna inställningen otroligt viktig för hur man anpassar sig och tas emot i ett nytt land. Men det är både givande och tagande, precis som i alla relationer.

Anonymous said...

När jag inte trivs på den plats där jag befinner mig eller helt enkelt bara lider av en släng hemlängtan brukar jag vara fenomenal på att idealisera Sverige och jämföra precis allt med hur saker och ting är i Sverige. (givetvis är allt mycket bättre hemma;) Jag försöker ibland själv tänka påhur jag skall undvika detta, har faktiskt inte kommit på något bra svar ännu.

Tror att du definitivt har rätt i att det sätt på vilket man blir mottagen i det nya landet har betydelse för hur lätt eller svår omställningen blir. Att jag hittils har trivts bra i Chile beror mest på att alla jag har träffat varit vänliga, intresserat sig för mig och varit villiga att hjälpa.

Anna Malaga said...

Puman - mjae....jag kan nog inte hâlla med dig där riktigt. I ett förhâllande där man är frân olika kulturer och med olika uppfostran, fâr nog bâda ändra sig en hel del. Vilket land man râkar bo i just dâ spelar ingen roll, tycker jag. Utanför dörrarna är det ju jag som anpassar mig. Sâklart vill jag inte ändra pâ nâgon som person, bara en del vanor. Hade inte viljan funnits hos min man att mötas pâ (ungefär) halva vägen, hade förhâllandet nog inte fortsatt alls.

Nadia - det är nog jättevanligt. Jag har själv râkat ut för det ibland och har sett det hos andra svenskar här och hos mânga invandrare i Sverige ocksâ.
Vad kul att du har fâtt ett sâ bra mottagande i Chile!

Anonymous said...

Anna, men det var ju precis det jag menade, att det inte går att förändra någon annan om den personen själv inte vill. :) Och det gäller alla förhållanden oavsett om man kommer från olika kulturer eller inte. Det är bara knepigare om man har väldigt olika ursprung (talar av egen erfarenhet)men kompromissviljan (eller viljan att ändra sig själv) måste alltid finnas.

Anonymous said...

Instämmer med den första talaren om den sista meningen... Man får ta det bästa ur båda länderna.

(Förresten, bara en vecka kvar till nästa EFIT!)

Anna Malaga said...

Puman - ja, visst är det knepigare när man kommer frân olika kulturer. Vissa saker som är självklara för den ene, är det ju inte alls för den andre.

Barajagjohanna - EFIT,ja det har du rätt i ;-) Kul!

Blancaflor said...

Tänkvärt...jag VET att jag har en tendens att glorifiera Sverige.

Men lintottarna springer visst runt pa det betsade trägolvet, skogen susar och skogstjärnen ligger blank. Hihihi!

Anna Malaga said...

Blancaflor - Jag ser att du helt har förträngt isskrapor och vinterdäck ;-)
Ja, det gör vi nog alla.