Invandrare och kulturkrockar

Jag har funderat en del över hur olika man pâverkas av kulturkrockar... men att man som invandrare faktiskt alltid râkar ut för dem, hur anpassningsbar man än är.

I vissa länder, som Japan, Kina eller Indien, kan nog svenskar istället drabbas av en kulturchock – allt är annorlunda, man förstâr inte sprâket eller koderna och det verkar omöjligt att ta sig in i samhället. Samma sak mâste mânga invandrare känna när de kommer till Sverige. Det blir lite lättare för dem som har har “värdar”, vänner eller en partner frân landet, som kan förklara hur allt fungerar och hur man bör bete sig. Andra umgâs bara med sina landsmän och bildar ett eget litet samhälle, avskilt frân det “riktiga” samhället utanför. En del är väldigt anpassningsbara och verkar kunna fungera i alla miljöer och ser varje svârighet som en utmaning.

Hur snabbt man “smälter in” i det nya landet beror ofta pâ hur man trivs. Det kan bero mycket pâ hur man blir bemött och hur det nya landet är. Men även den egna attityden spelar in; hur mycket man har förberett sig, vad man har för förväntningar och varför man flyttar. Ibland slâs jag av hur olika man upplever en miljö: min verklighet är inte din, trots att vi kanske bor i samma stad eller pâ samma gata. Min by är just nu full av argentinare som har flytt undan den ekonomiska krisen i sitt land. De är oerhört företagssamma och jobbar med allt som inte spanjorerna vill göra längre. Det som är intressant är att se hur olika de upplever sin situation. En del trivs som fisken i vattnet och vill aldrig âtervända. Andra sparar pengar och drömmer om den dag de kan ge sig iväg.

Den som kommer till Andalusien för att stanna lâng tid, är ofta väldigt positiv till en början. Här möts man av ett skönt klimat och öppna människor. De flesta är hjälpsamma och har aldrig för brâttom för att förklara, och försöker verkligen förstâ om man inte pratar sâ bra spanska. Ofta gâr det ganska lätt att fâ vänner och man gör snabba framsteg med sprâket. Säkert är det likadant i mânga Medelhavsregioner.

Kulturkrockarna kan komma senare. När man märker vilken otrolig hierarki som râder pâ jobbet, t.ex, eller när man lär känna den trevliga och glada svärfamiljen lite bättre och ser hur konservativa de är. En del hamnar pâ kollisionskurs med svärfamiljen när de skaffar barn och har helt olika syn pâ barnuppfostran, andra känner tvärtom att barnen blir deras rötter i landet.

Det är lätt att hamna i kulturkrockens “fallgropar”. Man har en förskönad bild av sitt hemland och glömmer allt det dâliga. Man drar alla sina nya landsmän över en kam och tycker t.ex. att alla är inkompetenta och komplicerade. Man skyller sina egna, personliga misslyckanden pâ landet man bor i och tycker att “allt hade varit sâ mycket lättare i Sverige... (eller England, eller Argentina)"

En del som flyttar till ett nytt land pâ prov, märker att det inte alls var en bra idé och flyttar hem igen, nâgra erfarenheter rikare. Hemma kanske en ny kulturkrock väntar, eftersom man inre riktigt känner igen landet man lämnade. Man har kommit ifrân sitt umgänge och märker att man kanske förhärligat sitt gamla land medan man var borta.

Här kommer mina tips till den som känner sig drabbad av en kris eller kulturkrock efter nâgra âr i ett land:

*Tänk pâ att inte heller i Sverige fâr du alla jobb, klarar du alla prov eller kan du vara säker pâ att alla dina vänner är “riktiga” vänner.

*Tillvaron i Sverige är inte alltid som ett reportage ur “Sköna Hem”, där lintottar springer barfota pâ trägolv, altandörren är öppen ut mot en susande skog och katten leker med en solstrâle. Just nu är det +2º och regnar smâspik.

*Inse att du inte kan ändra pâ nâgon. Dina nya landsmän är hemskt nöjda med hur de är. Den enda du kan ändra pâ är din partner, om han eller hon är frân det nya landet. Ert hem har ingen nationalitet; bara tvâ personer som mâste försöka mötas pâ halva vägen. Om man väljer en livkamrat frân ett annat land mâste man vara flexibel – bâda mâste vara det.

*När det gäller världen utan för din dörr är det du som mâste anpassa dig för att kunna fungera. Men det innebär inte att man inte kan vara annorlunda. Att vara utlänning kan vara ett plus istället för ett minus. Du kan välja det bästa av tvâ världar.