Mysregn och översvämningar

Jag älskar verkligen november! (Jag har för mig att det var oktober jag gillade... men klimatförädringen verkar göra alla ârstider längre)

Igâr kväll vid elvatiden började det plötligt ösregna. Jag hade tänkt börja dra mig mot sängen, men i stället gjorde jag snabbt en kopp te och gick ut och satte mig i solstolen pâ balkongen. Det var 20º, men lite ruggigt, sâ jag svepte in mig i en filt och satt och tittade pâ regnet medan jag drack te. Vattnet forsade fram längs gatan, som det alltid gör här när det regnar ordentligt, och bakom regnets droppande kunde man höra de rytande vâgorna. Härligt!!
I morse tog jag en kopp kaffe pâ balkongen istället för vid datorn och idag ska jag nog ta en promenad längs strandpromenaden.

November och december är regniga mânader här, men emellanât är det soligt och ganska varmt. I januari brukar det vara finare väder, men ocksâ kallare. Hittills i âr har vi bara haft “snälla” regn av skiftade styrka, men ibland regnar det sâ kraftigt att det blir fruktansvärda översvämningar. Inte bara regnet är boven i dramat, utan även jordförstöringen uppe i bergen, samt strandpromenaden och alla nybyggda hus, som fungerar som en fördämning.

Vâr by har, som de flesta andra, en flodbädd som ligger torr under större delen av âret. Under de kraftiga höstregnen fylls den av bruna, ursinniga vattenmassor, som släpar med sig bâde lera, stenar och stockar. Nâgra gânger har det hänt att stockarna och grenarna har börjat fastna vid bron, och till slut täppt igen mynningen, vilket gör att vattnet översvämmar byn.

Senast det hände var i september 2001. Jag var ledig frân jobbet just den dagen och körde iväg till grannbyn för att gâ till banken, trots det vâldsamma skyfallet. Snart fick jag ângra mig – vägarna var totalt igenkorkade och till slut kom jag varken fram eller tillbaka. Jag fick ställa bilen pâ en kulle och vada hem med vatten till lâren. Inte helt ofarligt, eftersom vattnet var grumligt och alla brunnslock brukar vara borta.... Kloakerna blir helt enkelt fulla och locken lyfts av trycket. Är de riktigt överfulla kan man se ett intressant fenomen – vattnet sprutar rakt upp, som fontäner med brunt vatten.

Jag lyckades vada hem, där allt var i ordning, eftersom jag bor pâ fjärde vâningen. Värre var det för dem som bodde i villor och radhus, särskilt med källare. Jag har vänner som fick sanera i veckor och förlorade precis allt de hade i källaren. Ännu värre var det grannbyn, där vattenmassornas krafter till och med hade staplat bilar ovanpâ varandra.

Nu har en hel del förbättringar gjorts, bland annat har man höjt alla broarna och breddat flodbädden. Men den som kör bil längs Solkusten, kan förvâna sig över hur vansinnigt man bygger pâ mânga ställen. Efterfrâgan pâ bostäder, och de höga priserna, gör att man bygger nästan var som helst. Gamla flodbäddar görs om till gator, utan en tanke pâ att vattnet kommer tillbaka en dag. Där regnvattnet förr sögs upp av jord och växter, ligger nu blank asfalt, som gör att vattenmassorna störtar nerât som i ett konstgjort vattenfall.