Under inlägget om mans- och kvinnogöra fick jag följade kommentar av Rundviva:
" ...."laga mat och stryka" har lägre STATUS som syssla. Framför allt av "feminister" (nu generaliserar jag, jag vet) som vill att kvinnor ska sluta laga mat och stryka. Det innebär ju att vi kvinnor EMELLAN inte är jämnställda. Då är plötsligt biltvättande kvinnor mer värda än matlagande kvinnor, för dom är ju "förtryckta" och "gammalmodiga". Men även dom har väl gjort ett val? "
Det gav mig idén att skriva om hur olika det kan vara mellan länder, när det gäller statusyrken och vad som är eftertraktat. Att vara läkare eller advokat är ju alltid populärt, men här är t.ex sjuksköterska ett riktigt fint yrke, med jämförelsevis bra löner och populärt även bland män. "Min son är sjuksköterska", är nâgot man säger med stolthet. Statstjänsteman och lärare är andra eftertraktade yrken. Den som hittar en pojk- eller flickvän som är statsanställd som "pappersorterare" pâ nâgon myndighet, fâr sina föräldrar att strâla av lycka. Det hänger till stor del ihop med osäkerheten pâ arbetsmarknaden. Att kunna jobba pâ samma ställe fram till pensionen; med garanterad lön, semester och hyfsade arbetstider är mânga spanjorers dröm.
Även hemmafru"jobbet" och hushâllsarbete i det egna hemmet är högt värderat. Visst har de övriga familjemedlemmarna svârt att förstâ vilket jobb det ligger bakom trerättersmâltiderna tvâ gânger om dagen, men de uppskattar det i alla fall. Hemmafrun har ganska hög status i samhället, och ingen tycker synd om henne. Snarare anses hon lyckligt lottad, eftersom hon inte behöver jobba utanför hemmet av ekonomiska skäl. Dem, som däremot mâste städa hos andra, är det lite synd om. I Sverige tror jag nästan att det är tvärt om: man värderas högre om man tjänar egna pengar, och inte blir försörjd av maken. Om det är mannen som är hemma nâgra âr, anses det däremot tufft och modernt.
Här är lönen familjens inkomst, vem eller vilka som än tjänar den. Att bli försörjd, mantenido, används aldrig om den äkta hälften, bara om rika människors älskare/älskarinnor, vars uppehälle man stod för medan relationen varade. Ett vanligt fenomen förr. En "vanlig" arbetare däremot, brukade lämna över hela löningen till frun, som sedan gav honom lite fickpengar varje vecka att röra sig med. Fortfarande gör mânga sâ.
De lägst värderade jobben är jordbruksarbetare, fiskare och fisk- och grönsakshandlare. Pâ den andalusiska landsbygden finns stora klasskillnader, som hänger kvar sen den tiden landet âtererövrades frân araberna. De kristna kungarna delade ut enorma jordlotter till adelsmän och andra, som hade stridit mot morerna. De blev sedan sâ rika att de aldrig behövde befatta sig med nâgot kroppsarbete. Det var istället deras mânga underlyndade, som brukade jorden. Inställingen "vi har vunnit tillbaka landet ât er, nu ska ni bruka det ât oss" lever kvar än idag. Det finns en stor grupp jordlösa jordbruksarbetare, som har tillfälliga jobb och flyttar mellan de olika regionerna, allt efter skördetid. Landsbygdens överklass har otroliga jordegendomar, som de inte är nämnvärt intresserade av att modernisera. Deras traditionella liv med underbara gârdar, vackra hästar och massor av anställda, är alltför bekvämt för att de skulle vilja ändra nâgot.
Att vara fiskare har i Sverige ett lite romantiskt skimmer över sig... man ser framför sig en stark, modig och solbränd man med gul sydväst, blick mot horisonten och som med sin erfarenhet och kunskaper, kan hitta fiskstim och förutsäga stormar. Här anses fiskare och fiskarhustrur mest vara vulgära och obildade. Fiskebyarna är inte lika "fina" som jorbruksbyarna. När det gäller grönsakshandlare är verdulera (grönsakshandlerska) ett ord som används om vulgära "skvallertackor".
Sen finns det sâklart stora skillnader mellan regioner, städer och till och med byar. Det är säkert likadat i Sverige. Eller vad säger ni, är det inte "status" i att vara sâ upptagen som möjligt i Stockholm t.ex.? Därför att upptagen = eftertraktad = duktig, eller är det bara en typisk fördom (jag har bara varit i Stockholm som turist)?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Intressant det där om hemmafruns status (nu tycker jag ju i och försig att hemmafru är ett ovandligt fånigt ord men andvänder det här i beskrivande syfte). I UK där jag först började min karriär som hemmafru ses det som något possitivt att man vågat ta steget av karriären för att vara hemma med sina barn de där korta år då de är riktigt små. I Sverige har jag alltid fått höra att jag är lyxhustru, av någon outgrundlig anledning. Det är väldigt lite lyx i mitt liv det är tufft att vara hemma med små barn varje dag hela dagen och pengar till något lyx finns inte då man inte har någon inkomst och makens inkomst måste räcka till allt. Här i Frankrike har jag upptäckt igen att attityden är annorlunda. När jag blir tillfrågad vad jag gör så får jag ofta reaktionen inget, inget alls? Jo jag är hemma med mina barn och så känner jag mig manad att ge mer information om att även jag minsann har en intressant och värdeful karriär någonstans bakom och framför mig, bara inte just nu. I Sverige verkar attityden vara ekonomisk och här i Frankrike akademisk, den egna utvecklingen. Som sagt intressant.
Men hej J-ox!!
Intressanta skillnader mellan Sverige, England och Frankrike. Hâller med om att hemmafru är ett fânigt ord. Enligt tidningen mama heler det timeout-mamma ;-)
Ingen lyx här heller, men lite mindre stress, kanske?
Det du skriver om att fiskhandlarna inte är "fina" stämmer ju bra med hur det är t.ex. i England - där är ju en "fishmonger's wife" av samma kaliber som era grönsakshandlerskor. I det hörn av Österlen där vi har vårt sommarhus kunde fiskarna och bönderna icke samsas i kyrkan ens en gång - det slutade med att fiskarna skramlade ihop till en egen läktare:-)
I Sverige finns det för övrigt två kategorier hemmafruar vilket man inte ska glömma - dels de ofta outbildade kvinnor som gör barnen och hemmet till sin livsuppgift, dels nyhemmafruarna i den övre medelklassen som verkar stämma lite mer överens med det du skriver - det blir fint att INTE BEHÖVA lönearbeta för sin försörjning, det symboliserar alltså familjens ekonomiska status och bygger på en rejäl inkomst och ett högstatusyrke hos mannen.
Hahaha, sâ österlenfiskarna kommer inte överens med bönderna? Fast som fiskarna säger här: "Prefiero un vendaval a un quebradero de cabeza" Jag föredrar att rida ut en storm än det huvudbry som jordbruket ger.
Nu har jag lärt mig ett nytt uttryck pâ engelska - tack för det.
Jag hade missat de svenska "nyhemmafruarna", intressant!
Att vara "upptagen" är status i vissa kretsar i Sthlm skulle jag vilja säga. Folk kanske jagar mer efter statusprylar än på landsbygden. De säljer sin tid för saker. Sedan tror jag att det att man är stressad och upptagen handlar mycket om inställning och upplevelse, inte alltid de faktiska omständigheterna. Därmed inte sagt att man "gör sig till och vill verka upptagen".
Puman - Ja, i vissa kretsar borde jag ju ha skrivt. Klart att inte alla kan (eller vill) ha en totalt fullspäckad agenda.
Att vara upptagen är status i en stor del av Sverige , inte bara i Stockholm. Väldigt intressant och bra skrivet som vanligt.
Förresten kul om du har fixat så jag blir bjuden på grillad lax nu , haha , självklart ska jag rapportera.
Tack Therese!
Hoppas du inte är för upptagen för att äta lax, hihi. Hoppas pâ rapport!
Post a Comment