Eftersom hon ocksâ har skolbarn, kom skillnaden mellan svenska och spanska skolor upp. Det finns massor, som man kanske inte märker vid första anblicken.
En positiv sak vi bâda hade märkt, är att respekten för lärarna och annan skolpersonal är mycket större här. Att en elev skulle säga "det har jag inte lust med, det kan du göra själv" eller nâgot liknande hade varit helt otänkbart. Lite äldre lärare nias (även av oss föräldrar), vilket kanske känns lite uppstyltat, men jag föredrar en mer respektfull miljö än elever som förolämpar lärarna. Väldigt positivt i min sons förskoleklass var att man gav komplimanger, bâde muntligt och skriftligt till läraren och klasskamraterna varje dag. Den som var sjuk, fick vackra teckningar med "vi saknar dig, prinsessa" och "bli snart frisk, kompis" hemskickade.
Nâgot vi fnissade ât under kaffet, var hur dâliga lärarna var i engelska. Visst, engelska är ett ganska nytt sprâk här och för trettio âr sedan läste man franska i skolorna. Men ändâ - lärarna kan vara hur bra som helst i grammatik, men har väldigt svârt att säga ens "I have" utan spansk brytning....
Min son har ju bytt skola nu, och jag känner mig mycket nöjd med miljön i bâda. Den offentliga skolan har knappa resurser, men är väldigt ambitiös och de flesta femâringar kan läsa, skriva och räkna. Hans nya skola, som är en friskola och har avgift, är bättre utrustad men undervisningen är ungefär densamma. Den stora skillnaden är att eleverna är lugnare och föräldrarna mer engagerade i sina barn. Mânga väljer privat- och friskolor just av den orsaken: att man slipper de "sämsta" eleverna. Det känns lite trist att det ska vara sâ, men vad gör man?
Nâgot jag kanske inte är sâ förtjust i, är att man lämnar sâ lite plats för fantasi och kreativitet. Jag tycker själv att det är otroligt viktigt att barnen fâr utlopp för sin skaparglädje och verkligen ser hur roligt det kan vara att uttrycka sig i bild och skrift. I den spanska skolan ska allt vara rätt och fint. Giraffer fâr inte vara rosa, man ska inte rita utanför mallen och orden suddas ut tills man kan skriva dem fint. Just den attityden fâr mig att gnissla tänder, men jag mâste samtidigt erkänna att jag har fâtt förstâelse för mina âsikter hos läraren. När jag har förklarat att "mig gör det inget om han inte färglägger en hel flodhäst i grâtt, vi kan träna mer hemma istället" har hon tyckt att det har varit OK, och resultatet har blivit väldigt bra. Sonen har kanske inte skolans vackraste skrivstil, men skriver lânga berättelser och gör egna böcker pâ flera sidor.
Föräldrarna uppmuntrar inte heller sina barn att vara "fritt" kreativa. Lego är populärast bland de riktigt smâ, som bara sätter ihop klossar. Men nu i sexârsâldern är det bara min son som bygger i timmar efter eget huvud. Jag börjar undra om det bara är svenska föräldrar som tycker att lego är världen bästa leksak (finns det nâgon svensk smâbarnsförälder som inte har trampat pâ en legobit?)
I alla fall, det är kul att diskutera skillnader mellan skolsystemen. Trots allt är det absolut viktigaste att barnen trivs, det andra kan man ju i viss mân fylla i själv, âtminstone i den här âldern.
Kreativitet utan instruktionsbok 
12 comments:
Intressant. Själv blev jag väldigt positivt inställd till spanska skolan. Åtminstone dom skolor mina barn gick i var väldigt bra. Miljön var lugn och barnen lärde sig väldigt mycket. Min dotter som gick escuela infantil mellan 4 och 5 år lärde sig mycket mer "skolsaker" än vad jag tror man gör på ett svenskt dagis.
Jag tyckte ibland när jag pratade med släkt och vänner i Sverige att många har fördomar och tror att spansk skola är sämre eller håller lägre standard än svensk och så är det ju absolut inte.
Självklart har jag trampat på legobitar både en och två och många gånger.
Jaa! Äntligen får vi trampa på legobitar här hemma - vi har väntat med otålighet efter att dottern skulle bli stor nog för "riktigt" lego. Och ja... börjar också undra om det är typiskt svenskt... ;-)
Själv försöker jag lära alla dotterns vänner (ie föräldrar) om alla roliga, kreativa, enkla leksaker som finns, som kräver egen fantasi. De har fått lego och briotåg i födelsedagspresent - vilket skiljer ut sig bland alla prinsesssaker på kalasen eller alla färdiga LeapFrog grunkor (dottern har av en slump i princip bara tjejkompisar än så länge). Det finns ju här i USA en uppsjö av "färdiga" leksaker, om än så pedagogiska. Men tacka vet jag att bygga en lång tågbana eller bygga roliga, kluriga farkoster av lego.
Sist jag var hemma hos en av mammorna vars dotter fått tågbana av oss i födelsedagspresent, frågade hon febrilt efter "lösningen" - hur den "rätta" tågbanan skulle se ut... hon trodde att det fattades en instruktionsbok...
Skillnaden mellan andra länders skolor och svenska skolor är ett mycket intressant diskussionsämne, tycker jag. Jag och JoOx har spenderat ganske många timmar att jämföra och lite smått analysera diverse aspekter på svenska och brittiska skolor.
Den svenska skolan är bra, mycket bra, men jag håller med dig om att bristen på respekt är dessvärre ett trist element. Den brittiska skolan är bra för de elever som har ambitiösa föräldrar (och ofta involverar stora summor pengar). Tricket är altså att hitta en bra kommunal skola och det är inte det lättaste.
Lego är bäst. Och Brio- tåg (där sätts en förmåga att tänka kombinatoriskt på prov... och sådant gillar vi). ;-)
Therese - ja, jag tycker att ocksâ skolan hâller bra standard här. Däremot fâr man ju stâ för en del material själv, men det gör man ju i Sverige via skatterna. Förskolan är mer en kombination av fri lek, organiserade aktiviteter och skola än svenskt dagis/förskola tycker jag. Redan frân tre ârs âlder sitter de och "jobbar" mycket.
JaCal - Visst är det bra! Kul att din tjej har kommit i legoâldern ;-) Det är ju sâ praktiskt ocksâ - de gör en massa grejer som de leker med och när de tröttnar pâ dem är det bara att plocka itu och göra nâgot annat.
Lox - Jag hâller med, visst är det ett ämne man kan diskutera länge. Här handlar det inte om stora pengar, men familjens inställning spelar stor roll. Typ akademikers barn läser mycket, men majoriteten läser inte alls.
Vad händer högre upp i åldrarna och när liten så småningom blir stor? Infinner sig ett senkommet auktoritetsuppror då eller är man för alltid inkörd på att göra "som man ska"?
Det här ämnet gillar jag! Jag diskuterar det jättemycket med mina kompisar och släktingar här i Marocko, för vi har barn i olika sorters skolor. Det finns (vad jag vet) 4 olika inriktningar på skolor här i Tetuán-området. Det finns kanske fler i större städer. Det är: fransk privatskola (dyr skolavgift, en stor del av undervisnngen är endast på franska och några timmar arabiska/dag, barnen går i princip som 2 skoldagar i en - först matte på franska, sedan matte på arabiska, osv, det ger extremt långa skoldagar), arabisk privatskola (största delen av undervisningen är på marockanska/arabiska, franska som andra språk som man börjar första året, "lyxtillbehör" som egen simhall osv, dyr skolavgift - dyrast i stan!), spansk privatskola (internationell atmosfär, dyr skolavgift för icke-spanjorer, spansk läroplan, inte så snobbig) och så marockansk kommunal skola (ingen skolavgift, strikt disciplin, många gånger riktigt bra undervisning trots knappa resurser, all undervisning på marockanska, franska någon timme/vecka, mycket lära-sej-utantill-undervisning, aga är vanligt, sköter man sej inte blir man utkastad från skolan och avslutar sin skolgång innan man gått ut grundskolan).
Jag håller med om att bristen på kreativt tänkande är lite irriterande med den spanska skolan. Men det försöker jag kompensera hemma med att låta dom måla lila snögubbar bäst dom vill. Vi som upplevt ett annat skolsystem kan ju ge dom det bästa av båda systemen. I mina barns skola tycker jag ändå att det finns en viss föståelse för att barnen vill/behöver vara kreativa. Det hänger kanske ihop med att det är en spansk skola i en icke-spansk omgivning? Dessutom finns det väldigt många olika nationaliteter. Jag är faktiskt jättenöjd med barnens skola! Jag gillar att det är respekt för varandra som gäller. Jag tror inte att mobbning förekommer, eller det inbillar jag mej i alla fall. Jag tycker att det verkar vara bra sammanhållning både inom klasserna och över årskurserna. En sak som jag inte är så förtjust i är att aga förekommer. Men bara i dom fall där föräldrarna själva bett om det! Här i Marocko är man nämligen helt övertygad om att aga är den enda möjliga uppfostringsmetoden och en del barn funkar inte i den spanska skolmiljön om inte läraren ger dom en smäll då och då...
Här är vi också tokiga i Lego! Nått sånt finns inte här. På sista tiden har ett megalegoliknande system dykt upp och blivit populärt bland medvetna marockanska föräldrar, men mina barn vill ha riktigt smålego. Så vi är noga med att inte tappa bort några bitar av det legot vi tog med ner. Jag ska köpa mer lego nu i jul. *s*
Kram,
Nejma
Cruella - ja man har respekt för lärarna även i högre klasser. Man ser sällan nâgon käfta imot vill tillsägelse, t.ex. Fast problemelever finns ju överallt, i alla länder. I privatskolorna blir man avstängd under en viss tid om man bryter mot reglerna.
Nejma - Vad intressant! Den franska privatskolan verkar ju väldigt jobbig... men det är kanske tänkt att de ska kunna fortsätta att studera bâde i Frankrike och Marocko sen?
Här fâr man inte aga, men ibland ger ju nâgra av föräldrarna sina egna barn en lusing ibland. Däremot verkar inte mobbing förekomma i vâr skola heller, det är verkligen jätteskönt.
Kul att dina killar trivs sâ bra!
åh, verkligen jätteintressant ämne! jag tycker verkligen att svenska skolorna bara blir sämre och sämre. De var nog bra en gång i tiden då man hade mer respekt för lärarna, men det är just det som fattas här - respekt. Plus att jämfört med många andra länder, är svenska barn ganska låg allmänbildning. Och, ja håller med om kreativiteten...men som tur är så kan man ju "öva" på det hemma... :)
Jag blir lite nyfiken på skillnaderna mellan privata och komunala skolor, är de stora och hur vanligt är det egentligen att man i Spanien låter barnen gå i privatskola?
Katten - hej och välkommen hit! Jag hâller med dig om att man kan utveckla fantasin hemma. Ibland tycker jag att lärarna här pressar eleverna lite för hârt "in i mallen", men som jag skrev har jag ju fâtt en del förstâelse för mina idéer ocksâ. Och â andra sidan är det trevlig stämning och de lär sig mycket. Man kan inte fâ allt ;-)
rundviva - Ja, det är trâkigt att det ska vara sâ. När man gör stora undersökningar här om läsförstâelse osv, fâ eleverna i friskolor bättre resultat, trots att läroplanen och ofta skolböckerna är desamma. Anledningen är dels att de har mer stöd hemifrân, dels att det inte finns "störiga" elever (och om det finns, har man mer tid och resurser att ta hand om dem)
Sen är det ofta sâ att problemelevernas föräldrar inte gâr pâ föräldramöten... Det är inte sâ mycket frâga om klasskillnader, har jag märkt, utan mer om engagemang. Just de föräldrar som inte ser till att barnen gör läxorna, eller gâr pâ föräldramöten, skulle inte heller betala en skolavgift, som man ju har i friskolorna här.
Visst är det trist, men samtidigt vill man ju sina barns bästa.
Nadia - nej, skillnaderna är inte sâ stora. Precis som i Sverige har de samma läroplan och pedagogik, men är lite bättre utrustade när det gäller t.ex datorer, gymnastiksal osv. Den största skillnaden är just eleverna, som jag skrev. En annan skillnad är att privata skolor har uniform, och mânga av dem är religiösa (inte den min son gâr i)
De rena privatskolorna är dyra och bara en minoritet gâr där. Sen finns det friskolor "concertados", som fâr bidrad av staten. Jag skulle tro att ungefär hälften gâr i concertados. Utbudet av skolor med olika inriktningari Malaga är väldigt stort.
Det finns även privata universitet.
Legobitar, autschh! Det finns nog inte en unge i Sverige som inte har lekt med dom som liten... och lite större också. En av de bästa leksakerna som finns! Tågbanan i trä är en annan favorit.
Spanjorernas engelska skulle man ju kunna säga ett och annat om, men jag lägger min tillit till ungdomen. De är tack och lov rätt duktiga, även om brytningen kan vara bedrövlig (läs: mycket svår att förstå).
Lite mer disciplin i den svenska skolan skulle inte skada.
Puman - Nästa generation kommer definitivt att prata bättre engelska. (mycket sämre kan det ju inte bli, hehe)
Ja, lego gör ont! Eller rasslar trevligt i dammsugarslangen ;-)
Post a Comment