Den som besöker Málaga och är intresserad av folklore mâste absolut försöka lära känna en unik och primitiv form av flamenco - Verdiales. Det är Malagas egen folkdans, men en "lantlig" och mycket livlig musikart som har tusenâriga anor och anses vara en föregângare till flamencon. En panda de verdiales, en liten musikgrupp som spelar, sjunger och dansar verdiales, liknar inte nâgot annat. Den kunde inte vara mer olik de eleganta sevillanadansarna, med sina välskurna och pâkostade dräkter. Istället är det som en hyllning till landsbygden: lantlig klädsel, skor med repsula, roliga instrument, lustig pardans med smâ hopp och en väldigt glad stämning.
Första gângen jag sâg Verdiales, var under min första sommar här. Min pojkvän och jag âkte direkt frân ett bullrigt diskotek i Torremolinos, upp till en liten by i bergen där man firade sin ârliga byfest. Vi hoppade ur bilen och hamnade mitt i en stor och högljudd folkmassa och fick varsitt glas vino del monte i händerna, ett mycket tungt och sött vin som är en specialitet i bergen norr om staden. Sen började vi titta pâ hur de olika grupperna tävlade i vem som bäst framförde Verdiales. Det var nog nâgot av det mest häpnadsväckande jag sett:
Ett gäng gubbar, skrynkliga som russin och i stora hattar med blommor och färgglada band som hängde ner för sidorna, sjöng i falsett i tur och ordning. En annan äldre man i ännu större hatt, gick omkring med en stor blomsterprydd käpp som han pekade ut nästa i turordningen med. Unga kvinnor och smâ flickor dansade runt i sjalar och lânga kjolar med förkläde, uppsatt hâr och kastanjetter med lânga band i händerna. Musiken var livlig, men malande och inte precis varierad. Det roligaste var att se den otroliga uppsättningen av olika primitiva instument: gitarrer, som spelades ställda pâ axlarna, enorma tamburiner, träpinnar, kastanjetter, silverskedar(!), zambombas (trumma med en träpinne i, som man drar i) och en oupphörligt gnällande fiol. Vinet, folkmassan och musiken ger en nästan hypnotisk stämning ât festen.
Det finns mânga tillfällen att uppleva verdiales. De mest kända är under de olika byfesterna, särskilt i Almogía, Comares, Casabermeja och Benalgabón. I kvarteret Puerto de La Torre i Malaga, ordnas ocksâ en stor fest den 28 december varje âr. Även under ferian i augusti, kan man fâ se verdiales, men trots allt dominerar sevillanas, som är den populäraste formen av flamenco.
Rekommenderas för den som vill uppleva nâgot verkligt annorlunda!
4 comments:
Intressant! Jag har ju inte åkt runt så mycket i Spanien, men de där hattarna påminner mig om vilket latinamerikanst land som helst... många band och rusetter och annat i alla möjliga färger.
Det här ska jag verkligen lägga på minnet inför kommande Spanien-tripp (när nu den blir av, men AV ska den BLI :P)! Älskar att få den här typen av tips som framför allt invånare i ett land kan ge :)
Låter som en fantastisk upplevelse - jag skulle jättegärna vilja vara med om något sådant. (Hellre än disko.) :-)
Puman - ja, det är kul att se hur en del spanska traditioner, danser och klädsel finns kvar i Latinamerika, trots att mânga av dem har försvunnit här. Ett kul exempel är ju "cholas". Sâdana kjolar har ingen haft här pâ mÂnga hundra âr ;-)
Linda - Ja, gör det, det är en syn du aldrig kommer att glömma!
Lox - Disco var ocksâ kul dâ, jag var ju 20 âr ;-) Fast verdiales var snäppet värre...
Post a Comment