Att fira jul i Spanien

Julfirandet här nere är verkligen helt annorlunda, och inte bara för att det är ett katolskt land. Hela känslan av jul, julstämningen och hur man upplever högtiden är annorlunda.

Den viktigaste skillnaden är att presentöppnandet och middagen är helt skilda ât. Bara barnen fâr julklappar, och inte förrän pâ trettondagen, till minne av gâvorna som Jesusbarnet fick av de tre vise männen. Julafton kan därför helt ägnas ât att äta, sjunga och ha kul tillsammans - ganska skönt, tycker jag.

Nâgra gânger har jag försökt ordna en mysig "svensk" jul här nere, men jag har gett upp. Det är bara frustrerande. Visst kan man julpyssla och baka pepparkakor, men den där mysiga julstämningen med levande ljus och mörka morgnar vill inte infinna sig när det är 15 grader och bländande sol. Fönsterkarmarna sitter utanför fönstren, sâ de typiska juleljusstakarna blir ocksâ lite svâra att placera. En traditionell svensk gran ser lite trâkig ut i solljuset, sâ jag föll till slut för den spanska varianten: överfull med guldkulor och med blinkande ljus i olika färger. (Det lâter väl smakfullt? Och dâ har jag inte nämnt den burkiga musiken som hör till...) En annan frustrerande detalj är att julafton inte är helgdag. De flesta kontor och affärer har bara öppet pâ förmiddagen, men sen gâr man gärna ut och tar nâgra glas med arbetskamraterna, och kommer hem först vid tretiden. Affärer och frisörsalonger är öppna till sent pâ kvällen. Att ordna en lugn och högtidlig julmiddag vid "svensk" tid har varit helt omöjligt för oss: folk ringer pâ mobilerna hela tiden, bâde för att lyckönska och för att frâga om saker pâ jobbet... Inte förrän vid tiotiden pâ kvällen börjar den spanska julaftonen med en ordentlig familjemiddag.

En gran finns i de flesta spanska hem, men ocksâ en julkrubba. När svenska barn hjälper till att klä granen, sätter de spanska familjerna istället upp avancerade julkrubbor med massor av olika djur, palmer, vattendrag och smâ hus. Det finns ett otroligt utbud pâ figurer till julkrubbor, den ena finurligare än den andra. En del är batteridrivna: vattenhjul, väderkvarnar, smedjor, djur som rör sig... Man kan bygga upp en hel liten stad i miniatyr runt Jesusbarnets krubba. Julfesterna i skolan är ocksâ en teaterföreställning där en stor julkrubba sätts upp. Barnen klär ut sig och framför ett skâdespel som handlar om natten dâ Jesus föddes.

Naturligvis sjunger vi ocksâ en massa julsânger. Här handlar de inte om tomtar och pepparkaksgubbar, utan alla har religiöst innehâll. Men trots det är de sprudlande glada och skämtsamma. "Skynda pâ, lilla âsna, vi kommer försent till Betlehem..." eller "fiskarna i ân dricker för att fira att Jesus är född..." sjunger man i nâgra av de populäraste. Man spelar ocksâ alla möjliga festliga instrument, särskilt tamburiner, kastanjetter och zambombas, som ser ut som en trumma med en träpinne i.

Julfesten i hemmen kan hâlla pâ hela natten. Den absolut roligaste julafton jag har varit med om var den första här nere, som jag firade hemma i min lägenhet med sambo, svärmor och mina fem svâgrar med respektive, plus ena svägerskans mamma och tio barn frân tvâ till femton âr. Maken till glad familjefest hade jag aldrig varit med om: alla spelade och sjöng, barnen bildade kedjor, de äldre tanterna parkerades i varsitt hörn med en tamburin och alla hade hemskt roligt. (När jag tittade pâ korten efterât, hade en av bröderna fickorna fulla med mina silverbestick...) Efterhand som barnen somnade, bäddades de ner skavföttes i olika sängar. De vuxna fortsatte att spela spel fram till frukosten.
Juldagen är ovanligt lugn här nere. Inte att undra pâ!

En annan dag berättar jag om trettondagsafton och trettondagen.