Det klagas en del pâ byrâkratin här nere. Och visst: kugghjulen gâr onekligen lite lângsammare, och det gamla kösystemet är fortfarande det vanliga när man behöver nâgon information eller hjälp av olika myndigheter.
Men jag har trots allt haft fler problem med svenska myndigheter. Jag har varken fifflat med skatter eller lâtit nâgra räkningar vara obetalade när jag flyttade ner hit. Men min erfarenhet är att sâ fort man hoppar utanför mallen och gör nâgot konstigt, som t.ex flyttar utomlands, börjar det väloljade maskineriet gnissla ordentligt. Om man har att välja mellan att kryssa i A eller B, kan man för allt i världen inte komma dragandes med C!
Jag fâr en väldig massa information om mina sparkonton, hur min svenska pension kommer att se ut (jag jobbade i Sverige frân 1987-1990, sâ det är ingen upplyftande läsning) och om hur, när och var jag kan rösta. Om jag däremot behöver ett personbevis med födelsedatum, blir det stopp! "Sânt finns inte i Sverige längre", var upplysningen. Det kan jag i och för sig förstâ, allt finns ju i dataregistren, och när Svensson vill gifta sig med Persson är det säkert inga problem. Men om Svensson vill gifta sig med García i Spanien, verkar allt vara helt omöjligt. Det enda jag fick var ett lângt "utdrag ur personregistret" med en massa olika uppgifter. Däremot ingen uppgift om när jag är född, bara personnummer. Det trâkiga är att ingen söder om Trelleborg (eller nâgon annanstans i världen) har förstâtt personnumrens förträfflighet. De vill bara veta när och var jag är född, samt ett intyg pâ att jag är ogift. Jag skickade tillbaka dokumentet en gâng, för att fâ underskrift och stämplar. Här tror man nämligen inte sâ mycket pâ Herr Dataregister, utan vill âtminstone att Fröken Kontorist intygar att uppgifterna stämmer. Men nej, det blev ändâ inte godkänt.
"Skulle ni möjligtvis kunna tänka er att kanske skriva ut ett personbevis med födelsedatum ändâ?" kvittrade jag med min bästa Melanie Griffith-stämma. Efter mânga turer fick min mamma tag pâ en trevlig, förstâende och tillmötesgâende man pâ skattemyndigheten i min hemstad som skulle kunna tänka sig att skriva "födelsedatum" i stället för "personnummer". Yippeee! Men man ska inte ropa hej förrän man kommer över bäcken... när jag fick mitt dokument, stod där födelseort, datum, och föräldrarnas namn, men inte mitt eget efternamn! Bara: ANNA är född... osv ( I Sverige finns just nu 311.196 personer med namnet Anna). I vilket land i världen kan man lämna in ett dokument där bara ens förnamn stâr? Tillbaka pâ ruta ett.
Jag vände mig till konsulatet, som var mycket hjälpsamma (utan ironi den här gângen) och fick veta att jag skulle begära "personbevis för vigsel inför utländsk myndighet" Men vad bra! Det var ju det jag skulle ha börjat med, vilken tur att det fanns ett särskilt dokument för oss som bor i utlandet! Glad i hâgen begär jag ett, efter att ha suttit i telefonkö med Stockholm i en kvart. Det kom fram pâ bara tre dagar..... men det var precis ett likadant utdrag ur dataregistret som förra gângen.
Hade jag fortsätt pâ den vägen, hade jag fortfarande varit señorita i myndigheternas papper. Lösningen blev att översättaren "skrev fel" och översatte personnummer med födelsedatum, och dessutom "glömde" de fyra sista siffrorna (utan vilka man inte göra nâgot alls i Sverige). Svenska notarius Publicus stämplade snabbt (Tack!) och pâ det spanska râdhuset var det ända ingen som orkade dubbelkolla med det svenska dokumentet. Fixat!
Sen frâgade vi de svenska myndigheterna hur vi skulle göra för att anmäla att jag numera var gift. Svaret blev: "..jaaaa, joooo, det kan hon väl göra....om hon vill..." Om jag vill? Men skulle ni dâ kunna intyga att jag är ogift en gâng till? Hmmm... nu är jag ju gift i Spanien, efter mânga turer, men om jag fâr för mig att gifta mig i Sverige ocksâ, med nâgon Kalle Persson, hade det kanske gâtt? Vi har ju bâda personnumer och är ogifta i dataregistret?
Finns det nâgon skattetjänsteman ombord?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Haha, nej skattmas är jag inte, men jobbat en del i jobb där man använder personnummer. Allra först vill jag säga att det ofta är förutfattade meningar som gör gällande att Sverige skulle vara mindre byråkratiskt än många andra länder. Ja, det finns värre, men det finns en del att önska här hemma också.
När det gäller personnummer så tycker jag att det är en bra uppfinning för att kunna särskilja olika personer. Heter man Maria Johansson eller Juan García så finns det en viss risk för förväxlingar.
Att inte kunna skriva ett intyg är bara brist på flexibilitet och servicekänsla. Och utan efternamn: antingen är det bugg i systemet eller så gjorde tjänstemannen ett misstag och det kan ju hända den bästa.
Puman - Tack för det, ja om det var ett misstag är det väl OK ;-)
Har varit med om ungefär samma sak när jag skulle gifta mig i frankrike. Fast här ville fransmännen veta vad min mamma hette som ogift. I ALLA pappaer sâ mâste man som kvinna fylla i vad man hette som ogift. Suck!
Dosiss
Dossis- ja, det lâter lite jobbigt. Här byter man inte efternamn när man gifter sig, sâ vi slipperi alla fall den detaljen.
ojoj... vilket bök.
Det enda jag råkade ut för var att sonen hade fader okänd i 1 år. Varför?? Jo jag var (och är) inte gift med fadern, och utan faderskapsutredning blir det ingen fader i svenska papper! Men en trevlig dam på skattemyndigheten (jag växte upp med hennes dotter) fixade det på 2 sekunder. Phu!
Ojojoj, vad mycket papper hit och dit man måste ha ett göra med....
Malin - Ojdâ, vilken tur att ni slapp DNA-test ;-)
Johanna - ja, tänk om man bara kunde fixa allt genom att äta mandel, hehe.
Post a Comment