Varmt Vintersverige

I tisdags kom jag och sonen till Köpenhamn, klädda för en utflykt till Sibirien. Men det var inte så farligt...betydligt varmare än i Madrid och bara några grader kallare än i Malaga. Däremot fick vi nästan en kallsup av luftfuktigheten. Otroligt stor skillnad mot det ganska torra spanska vinterklimatet. Alla gator är blänkande våta även i solsken.
Väl hemma hos min pappa, fick vi en god jullunch. Min annars ganska opysslige fyrtiotalist-far hade både julgran, julstjärna, broderade juldukar och elljusstakar i alla fönster.

Efter maten satte sonen igång att leka med morbror, och jag drog på mig stövlarna för att gå en kvällspromenad. Urmysigt att promenera själv, något jag nästan aldrig gör i Spanien. Som vanligt var det inte en kotte på gatorna, så ingen såg hur jag gick och snokade och kollade in allas julgranar och julpynt.... man får lustiga hobbies när man bor utomlands. Väldigt vackert hade alla hemma, särskilt de unga småbarnsfamiljerna i villor. Kanske får man lust att pynta och göra fint när man precis har skaffat eget hem. I pappas område, med sjuttiotalsvillor där de flesta har utflugna barn, var det ganska mörkt och murrigt och mest traditionella julstjärnor.

Bland hyreshusen hittade jag en julrebell, säkert utlänning, som bland allt det sparsamt stämningsfulla, hade satt upp en giftblå neondekoration över hela balkongen. Något likande hade jag nog också fått lust att göra, om jag hade bott mitt i tomtebolyckan varje jul...

Det roligaste jag hittade var några helt nya bostadshus, som stack ut ordentligt bland grannarnas vanliga, röda våningshus. Husens baksidor var helt glasklädda, från fönster till tak. Som tjejen i Rio de Janeiro, vars hemmaliv grannarna kunde följa från gatan under dygnets 24 timmar. Eller som att bo i ett akvarium. Folk hade börjat flytta in i förra veckan, och en del hade redan fullt möblerat efter senaste trenden med tygtavlor och panelgardiner. Inte konstigt: att bo i ett skyltfönster ställer ju vissa krav. Några andra julstressade familjer hade fortfarande Silvan-kartongerna på hög inför alla förbipasserandes obarmhärtiga blickar.

Jag kom hem med en riktig överdos av svenska hem. Varför har man förresten nästan alltid köket mot gatan? I Spanien är köket gömt, ofta stängt för besökare. Inte konstigt, efter som de ofta är ganska omysiga arbetskök. Här får jag känslan av att familjen nästan sitter ute på gatan och äter middag, med laptopen öppen mellan mjölpaketerna. En detalj som inte har ändrats i de svenska köken är att alla har lappar på kylskåpsdörren.

Igår var det sol och 8 grader, helt otroligt.