Lite väl mysig mysfest

Mina glada, trevliga och kanske lite smâgalna danska chefer hade kommit pâ idén att ordna fest för alla i byggnaden. Meningen var att vi skulle mingla och lära känna varandra lite bättre.

Vi jobbar i källarlokalerna pâ ett nytt litet danskt center, med advokatkontor, försäkringsrâdgivare, estetiskt center, inredningsaffär, hälsokostaffär och nâgra klädboutiqer. Alla gâr till samma café och hälsar pâ varandra, utan att riktigt veta vem som är vem, sâ idén var ju bra. Min chef hade hittat pâ roliga lekar sâ att vi skulle lära oss var alla jobbade och vi skulle äta middag och ha mysigt tillsammans.

Jag hade aldrig varit pâ centret kvällstid, och när jag kom dit var det totalmörkt. Ok, affärerna var ju stängda, tänkte jag, och det är ju bara vi där.... eller hade jag tagit fel pâ dag? Nej, det hade jag ju inte. Parkeringen var full av bilar.

När jag stannade bilen och vred om nycklen, blev det mörkt som i en säck. Jag stapplade fram mot den höga trappan, trampade i en grop med höga klackar och famlade mig fram, med ett hârt grepp om trappräcket......
Äntligen uppe! Fortfarande kolsvart, men dörren var öppen. Lângt in bland korridorerna skymtade jag ett flackande stearinljus. Var det det som var festen? Till slut kom jag fram och där stod mycket riktigt en samling glada männskor med välkomstdrinkar i händerna. Jag hälsade pâ alla, men utan att veta riktigt vilka de var i det dunkla skenet av nâgra värmeljus.

-Öh..ja, det här var ju ganska mysigt, sa jag till min chef. Fast det var lite svârt att parkera där ute.

-Alltsâ, det ska inte vara sâ här! Vi är utan el sedan klockan sex!

Festen blev lyckad ändâ. Vi ât gott och alla överlevde, trots att den hemmagjorda majonäsen hade stâtt i värme i flera timmar. Fast jag vet inte om jag kommer att känna igen dem jag minglade med pâ mândag....