Häromdagen pratade jag med Erik, svensk som kom till Katalonien frân Thailand för tre âr sedan och som hade en härligt avslappnad inställning till att bo i ett tvâsprâkigt samhälle.
Han behärskar nu bâde spanska och katalanska i tal och skrift.
Allt gâr om man vill, och kanske är det ofta viljan som inte finns där, när det gäller sprâk. Särskilt när man talar ett sprâk som kan anses ha en hög status i omgivningen. Spanjorer, fransmän och engelsmän är väldigt slappa när det gäller att tala andra sprâk. De har höga tankar om sina egna modersmâl (som visserligen är världssprâk...) och har dessutom ofta inställningen att det är en onödig ansträngning att lära sig fler - varför ska man lägga ner en sâdan massa jobb i onödan?? Katalanerna kan bâde katalanska och spanska, men en spanjor kan ofta inte ett enda ord pâ katalanska.
Det här med nordiska sprâk är ju ocksâ intressant. Vi svenskar är väldigt mâna om att tala engelska i alla sammanhang och vet att svenskan inte betyder nâgot alls i internationellla sammanhang. Men när vi umgâs med vâra nordiska länder är svenskan statussprâket. Vâra grannar anpassar sig ofta till oss, medan vi fortsätter att prata svenska som vanligt. De flesta danskar är bra pâ att "försvenska" sitt sprâk, medan svenskarna sällan fördanskar sitt.
Finländare ursäktar ofta sin "dâliga svenska" men sedan visar det sig att de pratar nästan perfekt. Svenskarna i sin tur kan ofta inte ett ord pâ finska.
Ett sprâks hela överlevnad kan ibland handla om vilken status det har hos sina användare. Dâ är det inte sâ svârt att förstâ katalanernas intensiva sprâkkampanjer, som spanjorerna ofta retar sig pâ.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
41 comments:
Visst är det superintressant det där med språkens status. När jag växte upp som halvfransyska i Sverige fick jag oftast positiva vibbar från lärarna som förstås ansåg franskan som ett statusspråk och min tvåspråkighet fick därmed ett lyft iochmed att det hade ”samhällets godtycke”. Men mina klasskamrater som pratade polska eller ”jugoslaviska” fick inte rikgit samma bekräftelse från lärarna. Det var säkert helt omedvetet från lärarnas sida, men jag har tänkt ofta på det nu i vuxen ålder, att den inställning man får till ett språk formas tidigt. Det där med finskan är ju ett bra exempel. För en svensk är en finne ofta ett fyllo, eller en avkomma från krigsbarn. Och en finsk förknippar en svensk med status och auktoritet. I finska skolan idag anses fortfarande svenskan vara det lite finare språket, om jag förstått mina finska vänner rätt.
Jag har aldrig hört en finne ursäkta sig över sin "dåliga" svenska... de har snarare varit stolta över sin Muminsvenska och tyckt att det är JAG som har konstig svenska (göteborgare som inte talar speciellt mycket på "dialekt"). Och som Nenika sa, att finskan anses som det finare språket i Finland... tja, det beror på vem du frågar. Frågar du finlandssvenskarna så tycker de förstås de.. Det är faktiskt riktigt roligt att vara i Finland och se dem, för de är så himla överlägsna av sig och de kallar sig alltid "svenskar" även om det enda svenska de har är språket. Har också stött på många sådana som stört sig på att jag faktiskt är svensk och talar svensk svenska. Men andra... de ser inte svenskan som det "fina" språket. Inte någon jag känner i alla fall, och jag har hela släkten där!
Ha ha, Johanna, jag känner verkligen igen det där med finlandssvenskarnas stolthet. Jag har en finlandssvensk kompis här på jobbet och varje gång jag pratar om finska kunder med henne så ryser hon av obehag. Jag får aldrig kalla henne finska, då blir hon upprörd!
Nenika - Ja, det är egentligen det som görs omedvetet som är intressant. Otroligt viken skillnad det kan göra...ganska farligt egentligen!
Johanna och Nenika - Oj, var det så knivigt (hehe) med finska/svenska! Jag är från södra Sverige och har aldrig upplevt det på nära håll. Har aldrig heller varit i Finland, men har träffat många finländare på Costa del Sol. De säger alltid "Uj, jag kan inte prata svenska så bra...." men sen kan de jätebra! betydligt bättre än t.ex. min franska, trots 5 års studier med högsta betyg.
Hej där! Visst är Erik jättetrevlig! Har han varit pâ radion? Vilken dag i sà fall, sâ jag kan gâ in och lyssna...
Jag skulle hemskt gärna gà en kurs i skandinaviska sprâk, och lära mig skillnaderna mellan norska-svenska-danska, och ge mig i kast med de danska diftongerna...
Hej Monica! Är ni hemma nu?
Erik var med i tisdags. Han var verkligen trevlig. Gå in på "programöversikt" längst upp på hemsidan (vår webmaster klyddar ibland och lade inte upp det i den vanliga kolumnen)
Han tyckte att vi borde fråga dig först innan vi babblade om Katalonien...fast jag trodde att du litade på oss...och nu är det försent, hehe ;-)
... och förresten, om nordiska språk: Jag är ju i minoritet och underläge på mitt jobb, så nu börjar jag lägga in lite danska ord och uttryck.
Vill du vara söd att huske...
Ja, vi är hemma. Erik är ju minst lika insatt som mig! (nästan..hehe...nej, men han är imponerande pâ att ta fram statistik och riktig info, jag kör ju mycket pâ känn!)Har lyssnat, jätteintressant! Det som är alldeles särdeles kul med honom är ju att han och hans fru ár helsvenska bâda tvâ, och att de ändâ inte har en anti-attityd mot det katalanska som sâ mânga andra svenskar häruppe!
Ska du inte komma upp innan jag flyttar?
Ja, och i Finland har vi ju alla Finlandssvenskar också, dom med svenska som modersmål, 7% av Finlands befolkning har svenska som första språk. Finskan lär man sig i skolan sen, för att vara enbart svenskspråkig i Finland är svårt. Jo, man klarar sig utmärkt i svenskbygderna på Åland och i Österbotten, och även i städerna. Men sen...Svårt.
Njaee...tror kanske att Nenika missförstått det där med finnarna lite. Tror inte alls att dom "ser upp" till svenskarna. Inte är det så min bild, och jag vet nog iallafall lite vad jag talar om eftersom jag vistas i svenska österbotten hela somrarna. Och at se en finne som ett fyllo eller en avkomma till ertt krigsbarn...TVI vale för den bilden...Förlåt mig, men...SÅ tänker man väl ändå inte som svensk i dagens sverige. Finland har ju tex världens bästa skolor, deras ekonomi ligger helt i klass, om inte bättre än Sverige.
Och jo, att förstå danska är supersvårt tycker jag. Ofta pratar jag hellre engelska med danskar...
Och absolut, bara för att avsluta, så är finlandssvenskar mkt stolta över sin vackra, och ofta perfekta högsvenska, den som vi kallar muminsvenskan.
Vi ska nog kolla våra källor innan vi vräker ur oss orättvisa saker här bland kommentarerna...FELAKTIGA.
Menar då att den Finlandssvenska sk högsvenskan talas mer perfekt än rikssvenskan. Man är stolt över sitt svenska modersmål och vårdar språket mer än jag ofta tycker att man gör i Sverige....
All right, Anna...Jag slutar nu ;-)))
Så många kloka kommentarer och bra inlägg att jag, för en gångs skull är mållös. Å deeee NI - händer inte ofta!
Johanna, är det inte finlandssvenskan som kallas Muminsvenska och inte svenska med finsk brytning? Du menar att vi kallar oss svenskar, men vi (eller âtminstone jag) kallar ju oss FINLANDSsvenskar. Vi är alltsâ varken finnar eller svenskar utan nâgot helt annat. Jag hâller dock med dej om att svenskan inte stâr särskilt högt i kurs bland de finsksprâkiga, utan man fâr oftast kämpa om man vill tala svenska i Finland utanför omrâden med starkt svensksprâkigt inflytande. Detta beror dels pâ de finsksprâkigas dâliga kunskaper i svenska och dels pâ en allmän ovilja att tala svenska.
Oj då, nu har jag varit för spontan ser jag. Mina kommentarer är baserade på de intryck jag fått av en finsk och en finlandsvensk arbetskamrat. Den finske arbetskamraten som förövrigt oftast är berusad när jag träffar honom, har nämnt för mig att svenska språket har hög status som i skolan i Finland, inte själva svensken alltså. Jag uttryckte mig nog lite otydligt där. Det där var ju bara hans kommentar/åsikt, sen vet ju inte jag hur det upplevs av andra finnar. Sen tvivlar jag inte på att Finland har jättebra skola, samhälle osv. Precis som Sverige, eh... usch nu blev det sådär igen, jag skulle bara skriva några rader så bara forsade spalterna fram. :-)
Men Anna, hur kommer du som skåning överrens med danskarna på jobbet? :-)
Jag skulle jättgärna hora mer om Finlands utmärkta resultat i skolan. Här tas ofta pisa-rapportern upp (i spanien allstâ) och jag vet inte hur lângt ner sverige ligger, men spanien ligger rätt lângt ner och finland nästan i topp, vad jag förstâr. Sárskilt i matte. Imponerande!
ps- jag tycker att finlandssvenska är otroligt vackert! Nästan vad jag skulle föredra som uppläsningssprâk...
Att svenska är det gamla högstatusspråket i Finland hänger helt och hållet i hop med den svenska stormaktstiden. Jfr gamla kolonialländer där hela samhällsapparaten byggts upp på kolonisatörernas språk - vilket i Finland på den tiden var svenska.
Svårare än så är det faktiskt inte att komma åt förklaringen till de minst sagt skiftande känslorna kring finskan i Svensk-Finland och svenskan hos majoritetsbefolkningen. Att lära sig svenska vid tidig ålder sågs som en ovälkommen påminnelse om en tid av armod och att få stå i farstun.
Man kan lätt få för sig att svenskan fortfarande har hög status i Finland och att alla talar lika vackert och "rent" som Stina Ekblad och Mark Levengood. Så är det inte. Svenskan är mycket influerad av finska på de flesta håll och av ett samtal på finlandssvenska mellan två kompisar i 40-årsåldern, uppvuxna i Korsholm eller Nykarleby förstår man inte mycket.
Att finnarna i Sverige ofta ses över axeln hänger ju ihop med att den stora invandringen från Finland på 60- och 70-talet främst berörde grupper som redan var utsatta i form av t.ex. arbetslöshet på hemmaplan. Uppryckta med rötterna, hänvisade till mer eller mindre ghettoliknande boendeförhållanden (med 60-talsmått mätt) tappade många taget och kom aldrig in i samhället utan fortsatte/började missbruka. Det är fullt jämförbart med det utanförskap vi ser i storstädernas miljonprogramsområden i dag.
Rekommenderad läsning: Svinalängorna av Susanna Alakoski (Augustpriset 2007)
Vad intressant med bâde finländare och finlandssvenskar här inne! Pumita, var är du??
Jag som är frân södra Sverige har kanske inte varit sâ mycket i kontakt med problemet med fördomar mot finnar, men det verkar ha blivit bättre nu? Eller har man sâ mânga fler folkgrupper att reta sig pâ att finnarna plötligt har blivit de minst farliga, hehe...
Jag tycker fortfarande att finländare är väldigt bra pâ svenska, med tanke pâ att det är ett sprâk de lär sig i skolan och knappt använder i sitt dagliga liv (och dessutom är helt olikt deras eget sprâk). Jämfört med spanjorerna, som bland annat har drygt 7 miljoner katalaner inom sitt lands gränser.
Hur jag kommer överens med danskarna? Hur bra som helst, att vi inte riktigt förstâr varandra gör ju att vi aldrig blir ovänner, hehe....danskar har fö en härligt avslappnad inställning till det mesta. Trots att de jobbar lika hârt som vi svenskar ;-)
Cruella - men just det du beskriver är ju egentligen generellt för mânga invandrargrupper. Om du är rik och har det bra ger du dig inte iväg frân ditt land. Andaluserna har ett liknande rykte, lâgutbildade och fattiga, i norra och centrala Spanien. De gav sig iväg dit för att ta de sämsta jobben pâ 60-talet.
Anna, talar man om arbetskraftsinvandring så har du nog rätt. Men någon sådan har vi inte till Sverige längre. De som kommer hit nu flyr sina länder av andra skäl. Och då handlar det även om människor ur medelklassen som kan ha engagerat sig politiskt på ett misshagligt sätt i hemlandet. Eller som plötsligt bara tillhör fel etniska/religiösa grupp.
Cruella:
Det du hör från Korsholm är DIALEKT!!! Inte inflytande av finskan! INTE alls. Det du hör är GAMMALSVENSKA som talas. Lyssna på dialkterna i Närpes, Korsnäs i hela Österbotten...
Stina Ekblad är från Solf...och öven hon snackar dialket...men naturligtvis kan alla finlandssvenskar byta från dialket till sk HÖGSVENSKA när helst som vill.
Högsvenska ÄR muminsvenska...
Och jo, jag påstår att finlandssvenskran vårdar sin högsvenska och vårdar sina gamla dialekter.
Usch vad slarvigt jag skrev...fingrarna flög för snabbt över tangenterna där.
Visst har jag läst Susanna Alakoskis bok, tyckte jättemycket om den. Tror inte att det är så idag, dock...men på 70-talet var det ju så absolut. Det minns jag också från min skoltid i Sthlm. Men med en finlandssvensk mamma fick jag aldrig min del av sleven eftersom det var "muminsvenska" hon talade...
intressant ämne...
Annika, jag vet skillnaderna mellan dialekt och finskt inflytande, och om du läser mitt inlägg igen så ser du också att det inte riktigt var min poäng. Jag talade om att många tänker Mark Levengood och Stina Ekblad när de hör ordet "finlandssvenska" - men så talar sannerligen inte alla.
Sedan är det ett faktum att det finns massor av finska direktlån i finlandssvenskan - som inte är EN utan flera dialekter, sociolekter, jargonger etc. Den är lika lite enhetlig som vilket annat språk som helst - och statt i ständig förändring under starkt inflytande av ett majoritetsspråk.
Annika, ursäkta mitt pekpinniga tilltal - tillrättaläggandena går liksom av sig själv när man dragit dem några gånger i olika sammanhang;-)
Det jag är mest säker på när det gäller språk- och dialektstudier är att det inte går att vara säker på någonting! Språkvårdsfrågor är sannerligen intressant, och jag vet att det finns stora skillnader i hållning i de nordiska länder, från purister (islänningar och finlandssvenskar) till ett välkomnande med öppna armar av det mesta.
Vi har en deskriptiv språkvård i Sverige, det vill säga, man är ytterligt försiktig med att utfärda rekommendationer och vara språkpolis från det halvoffentliga instanser som finns. Självklart är det väldigt annorlunda när det handlar om att hålla ett minoritetsspråk levande. Men "rent" finns inte i språksammanhang, det vidhåller jag.
Cruella:
Du har nog säkert rätt i det du skriver om att inflytande från finskan finns. You bet. men eftersom jag själv också har jätteerfarenhet från Svenskfinland så vet jag ju också hur otroligt stolt man är över sitt finlandssvneka arv, och ur väl man vårdar sitt språk. men precis som jag här i USA kan langa in engelska ord när jag pratar svenska så gäller ju det i Finland också.
Vet inte om du såg Fredrik Lindströms program om svenska dialkter i österled? Det var så bra, coh så talande. Världens mest svenskspråkiga kommun är ju Korsnäs i Österbotten.
I Finland heter svenska Modersmål som skolämne.
Och jo, sanningen är att svenskbygderna hela tiden måste slåss för att deras kommuner inte ska bli förfinskade. Minns i somras att en äldre finlandssvenk dam ringde nödnumret och fick en helt finsktalande person på tråden. Hon var inte förstådd, och hon förstod inte honom.
Numera får ju finlandssvenska barn lära sig finska från ettan. Min snart 90 åriga mormor talar inte ett ord finska, det gör knappt min mamma heller då dom alls inte läste finska i grundskolan när hon var liten.
Nu är det ju lite synd att svenskan för finsktalande elever har blivit frillvillig. Förr var den obligatorisk.
Stina Ekblad är från Österbotten och har egentligen inte alls samma högsvenska som den Levengood från Helsingfors talar. Men ja...
Det är OK med Pekpinnarna...hehe. Jag var ju själv snabb med fingrarna också...FÖR snabb...
Det är uppenbarligen på den här bloggen man skall vara ikväll. Här händer det saker vill jag säga.
Anna/Monika: Tack för alla era trevliga överdrivna komplimanger!
Monika: Intresset för katalanska kommer nog naturligt i städer där man behöver språket om man skall integreras. Människor med hög status i samhället Vilanova föredrar i samtliga fall jag stött på hittills lågstatuskatalanska framför högstatusspanska. ;-)
Alla: Fördrar man före eller framför något. Både min fru och jag undrar.
Annika: Jag är sydsvensk, vurmade en gång i tiden för det samnordiska och ligger långt över genomsnittet i min förståelse av danska. Ändå pratar jag alltid engelska med danskar när det gällar viktiga eller allvarliga saker. Konversationer på danska-svenska brukar bli långtråkiga - för mycket tid läggs på att förstå varandra.
Nenika: Min mamma är tjeckiska och det var inget högstatusspråk i Sverige på 70-talet (idag har det en helt annan status). Till skillnad från dagens underliga ungdomskultur ville min syster och jag bara vara riktiga svenskar och inte ha med Tjeckoslovakien att göra. Att en och annan lärare uppmuntrade oss att lära oss tjeckiska förstärkte bara "messtämpeln".
Och när jag ändå har ordet: från Nytt Under Solen kan ni hitta till min blogg på engelska, och därifrån nu vidare till min nya blogg på svenska och därifrån till Annas intervju med mig. Kan inte låta bli att göra gratisreklam för mig själv. Förlåt!
Min slarvigt skrivna språkfråga skall vara:
Föredrar man en sak framför en annan...
...eller en sak före en annan?
Erik: Framför:-)
Erik - Det är väl här man ska vara ALLA kvällar?? Om man inte har nâgot bättre för sig!
Tack för senast!
Tack alla för era intressanta kommentarer. Jag vet som sagt inget om finlandssvenskarnas svenska, men det skulle inte förvâna mig om Annika har rätt. Ofta vârdas sprâket bättre utanför landets gränser än innanför, det ser man t.ex. pâ spanskan i vissa delar av Latinamerika.
Anna Málaga: Då är det antagligen vanliga finnar du stött på och inte fiiina finlandssvenskar. De skulle aldrig ursäkta sin dåliga svenska!
Och Annika har helt rätt, finlandssvenskarna ser inte upp till svenskarna! (För övrigt anser de sig enligt mina erfarenheter vara mer svenska än svenskar själva)
Nomaden Nedamon: På plats i Finland har jag aldrig hört en finlandssvensk kalla sig annat än svensk. Faktiskt, helt ärligt... även om de säkert finns! Ett roligt exempel var en gång i Finland vid kusten när en simgrupp skulle byta med en annan. "Kom nu alla svenska barn, de finska barnen ska simma nu." ropade kvinnan som ledde de finlandssvenska barnen. Eeeh... integration, någon?! Och du har rätt. Finland har ett bra samhälle och skolorna är en av de bästa i världen - verkligen otroligt mycket bättre än svenska skolor, till och med de finska som finns i Sverige är bättre än svenska skolor. Dock är det ju ofta lättare att vara "fattig"/utländsk/homosexuell i Sverige än i Finland.
Och Annika, visst vore det bra om alla kunde svenska i Finland, men jag tycker att det är mycket viktigare att kunna finska! Visst, båda språken är officiella... men majoriteten talar ändå finska.
Det är konstigt, jag har många finska kompisar, dvs finsktalande finska kompisar och av dem är det EN som gärna talar svenska med mig (att hon jobbar på finska ambassaden i Bryssel kan ju ha ngt med det att göra, man måste nog (?) prata både de officiella språken om man ska vara finsk diplomat). ALLA andra finska kompisar pratar ENGELSKA med mig eftersom de föredrar det (och jag klagar inte).
Jag talar helst svenska / skånska med danskar men visst kan det bli lite missförstånd ibland men efter att ha bott 6 månader med en danska så förstår jag danska ganska bra.
Min O (spanjor) håller på att bli vansinnig på hur puertoricanerna "misshandlar" spanskan genom att blanda in en massa engelska ord och inte kunna stava spanska ord... Jag tycker att det är kul att lära mig både de puertoricanska och spanska orden och uttrycken - får se om jag låter puertoricansk när vi åker till Spanien ;-) (la guagua är ju som mycket roligare än el autobús..)
Boktips för att läsa om Finlands sargade historia och den tid när svenskan var "herrespråket":
Väinö Linnas triologi Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar och Söner av ett folk.
Fruktansvärt gripande historia som etsar sig fast i själen.
OBS: Finlandssvenskar har naturligtvis all rätt i världen att värna om sin identitet, sitt kulturarv och språk.
Ritva - halvfinska
Ehrm, vilken våglängd och URL hade radiostationen sa du?!
På tal om språk, läs följande inlägg om puertoricansk spanska:
http://speakingboricua.blogspot.com/2008/03/use-of-english-in-puerto-rico-or-how-to.html Väldigt intressant!
Trevlig helg!
Johanna - Ja, det är "riktiga" finnar jag menar. Jag börjar aldrig prata svenska direkt med dem, utan frâgar först. Svariet brukar bli "oh, men jag kommer knappt ihâg nâgon svenska..." men sen brukar det gâ väldigt bra.
Varför är det lättare att vara fattig och homosexuell i Sverige?
Petra H - Ja din O är ju frân de delar av Spanien där den finaste spanskan talas ;-). Men jag tycker att latinamerikansk spanska ibland är renare, ursprungligare och rikare än den spanska. Men dâ glömmer jag att det inte finns nâgon "latinamerikansk" spanska, det är ju en enorm kontinent.
Ska kolla din länk - tack!
Ritva - TACK! Jag blir alltid jätteglad för boktips!
En frâga till insatta: mâste inte finlandssvenska barn i t.ex. österbotten lära sig finska i skolan, som andrasprâk?
Anna, absolut!!!
ALLA barn i svenskfinland lär sig finska redan från ettan. Obligatoriskt!
Jag känner även till folk som sätter in sina barn på finskspråkiga dagis så att finskan ska få sig en "boost" redan från början.
Men från ettan läser alla finlandssvenska barn finska. Att klara sig på svenska och inte kunna finska i dagens läge när man bor i Finland är nog rätt svårt.
Kul inlägg det här var, tycker jag :-))
Trevlig helg!!
Tack, Annika och trevlig helg till dig med!
Sprak ar bland det mest intressanta kulturarv som finns. Sjalv ar jag ju fodd i Bagdad men Sverige och Goteborg har ju mitt hjarta. Att jag ar nu bosatt i England och forlovad med en namibianska gor det bara mer forvirrande, men valdigt kul (speciellt i kombination med rott vin :)). For mig ar det underbart hur manga svenska ord jag hittar i afrikaans. Jag har fatt forklarat for mig att Sharon (min fastmo)s efternamn ar franskt, men hennes familj har mycket nederlanskt blod i sig ocksa, sa dessa ord och uttryck har verkligen vandrat langt over aren.
Jag har ocksa markt at det har med sprak och status blir vikitgare ju mindre och sluten kommunen/gruppen/landet ar. Nar jag jobbade i ett mindre foretag markte jag att det var valdigt viktigt att man var "northerner" for att man ska bli accepterad i ganget. Talade man finare engelska eller om man brot med en "southern" dialekt sags man nastan som en utlanning som fick visa sin vardighet forst for att bli accepterad, medan pa ett storra, mera framgangsrikt foretag brydde man inte sig om man var vit eller gron, sa lange man var intelligent, rolig och ffa hade socialkompetens sa kom man med in i leken.
Personligen arbetar jag aktivt med att disassociera sprak/dialekt och status. Det ar inte latt :) men viktigt.
In the end, there is only you.
Och accent. Talade med en kille häromdagen som påpekade att han som talade svenska accentfritt hade högre status än sin kompis som inte gjorde det trots att hans kompis skrev helt idiomatisk felfri svenska men det gjorde inte han själv. Kompisen var alltså bättre på svenska, men han själv ANSÅGS som bättre på svenska för att han inte hade accent.
Tolken - Ganska lustigt, men sâ är det nog... en lätt brytning menar du? Sen finns det ju olika dialekter varav en del anses finare och renare än andra.
Intressant! Jag trodde annars att svenskan var lättare för norrmän och danskar, än tvärtom.
Kul att hitta hit! Det finns ju bara så enormt många trevliga bloggar - synd att jag måste gå ifrån till jobbet ibland...
Språkfrågor intresserar mig väldigt mycket, jag jobbar med invandrarbarn som lär sig svenska. Och för varje år som går, inser jag hur komplicerat svenska språket är...
På senaste kursen jag var, lärde jag mig en hel del - fick mina misstankar bekräftade om att de som anser sig kunna svenska perfekt (som infödda) och har bott här i många år, inte alls klarade testen så bra som de hade trott...
Ändå är det ju mitt mål att mina elever ska klara sig galant genom skolan och kunna välja yrke fritt...
Bloggblad - Välkommen hit! Vad intressant med testen! Hur gör ni dem och vad fick ni för resultat?
Svenska skriftsprâket är väldigt komplicerat.
När det gäller danska, kan det vara svârt att förstâ i tal, eftersom de "grötar ihop" orden och tappar ändelser. Men det är precis lika svârt för danskarna att förstâ oss, eftersom mânga ord är helt annorlunda. Danskarna är mycket bättre pâ att lägga in svanska ord i sina meningar om de kan dem - svenskarna gör sällan samma sak.
Post a Comment