I hela centrum finns det gott om restauranger och tapasbarer. Bâde i Granada och Almería har man traditionen att ge kunden en gratis tapa när den beställer en dryck. Ibland är det bara en liten skâl oliver, men det kan ocksâ bli ett litet grillspett eller en minihamburgare. I Motril blev jag serverad en liten tallrik callos, (grisöron i stark sâs), när jag beställde en öl.
Araberna grundade staden pâ 900-talet och kallade den Al-mariyat, havets spegel, vilket verkligen är ett träffande namn. Kvar som minne frân den tiden, ligger den stora och majestätiska borgen pâ en kulle ovanför gyttret av hus och gränder. Den dominerar stadsbilden och är i omfâng den största arabiska byggnaden i Spanien.
Eftersom bergen är sâ karga och ogästvänliga, söker sig naturälskarna istället till havet. Stränderna här har underbart vacker natur, med branta klippor och glasklart vatten. De flesta är svârtillgängliga och lämpar sig nästan bäst för att ta sig dit med bât. Det finns bra smâbâtshamnar i Almerimar, Aguadulce och Roquetas de Mar, där man kan hyra bâde motor- och segelbâtar. En bit öster om Almería ligger en nationalpark som innefattar bâde strand, klippor och hav - Cabo de Gata. Ett bra ställe för dykning, men bâde snorkelfiske och annat fiske är förbjudet. Även att sätta upp tält (det kan jag garantera eftersom jag gjorde det och fick böter) Om man inte vill segla, kan man ändâ besöka hamnarna. De är vackra och har bra restauranger och ett mysigt nattliv.
En lite längre bit norrut ligger ett ensligt omrâde som kallas el desierto de Tabernas, och som är förvillande likt scenariot i en västernfilm. Klippiga berg som badar i ett rödaktigt ljus, torra, taggiga buskar och dammiga vägar utan slut. Man gâr nästan och tittar efter skallerormar, eller tror att Clint Eastwood ska dyka upp bakom närmsta kulle. Faktum är att mânga av hans filmer, plus ett stort antal spagettivästerns spelades in just här, i en by som byggdes upp mitt i öknen med träkâkar, fängelse och saloon – Mini Hollywood. Man kan fortfarande besöka byn, och de har till och med en liten show med hästar, banditer och en “äkta” hängning. Det är inte som High Chapparal, utan mer verklighetstroget. Kaktusarna och de ödsliga bergen gör att man känner sig som i en sömnig gammal by i Arizona.
I La Calahorra var jag och besökte en helt övergiven gruvby, där man kunde köpa ett hus för ca 300 kr. När man hittade koppar i gruvan, byggdes byn snabbt upp, med gator, radhus och gatbelysning. Av flera orsaker stängdes den sedan och där fanns inga alternativa näringsgrenar. Innevânarna i La Calahorra hade som förhoppning att sälja nâgon av husen till pensionerade utlänningar eller turister, för att de inte skulle förfalla helt. Tyvärr fastnade vi inte för nâgon av bostäderna. Den isande vinden och det steniga landskapet föll mig inte riktigt i smaken.
Nästa stora by heter Guadix, och där kan man besöka en by där alla bor i grottor - el pueblo troglodita. Den ligger mellan Guadix och den lilla byn Purullena och har blivit en riktig turistattraktion. Mânga av grottornas ägare har börjat hyra ut rum i sina grottor och en del har gjort riktigt mysiga smâ hotell. Vad jag har hört blir det fort dammigt inomhus, och det lär inte vara lämpat för folk med klaustrofobi. Däremot kan man köpa fin keramik i bâde Purullena och Guadix, de har massor av smâ affärer med stort utbud och hyfsade priser.
I nästa etapp fortsätter vi till Granada.
6 comments:
Återigen: Tack Anna för din guidning! Alltid lika intressant att läsa. :-)
Grisöron *eek*! Åt du det? Hur smakar det? Tänker inte testa men är lite nyfiken...
Tack Lox!
Puman - Klart jag äter callos!! Det kan även innehâlla delar av grisens skinn, tarmar och svans. Hoppas inte Therese läser detta, hehe...
Jag håller med Therese, när det gäller grisöron! URK! ;D
Anna: jag vill bara säga att dte är jätteroligt att läsa din Andalusienguide! Blir toksugen på att resa dit igen och stanna länge... Vi åkte runt en del medan jag bodde i Sevilla, men vi åkte mest åt andra hållet, mot Portugal plus neråt till kusten och över till Marocko.
Fortsätt med guidningen! :)
Hej igen, Trulsa, kul att du hänger med.
Portugal är fint, och det är ju sâ lätt att ta sig dit frân Sevilla. Tyvärr är det helt bortglömt av Spanjorerna.
Post a Comment