Wednesday, September 13, 2006

Play it safe


Arbetsplats med utsikt
En av de absolut största skillnaderna mellan Sverige och Spanien tycker jag är säkerhets- och nyttighetstänkandet.
Svenskar vet allt om varför barn ska âka bakâtvända i bilen, varför sötningsmedel är onyttiga och vad maten innehâller. Man har cykehjälm, reflexer, ergonomiska skrivbordsstolar, sidoairbags, stingpinnar...
Jag är fortfarande mycket svensk när det gäller säkerhet. Ibland kan jag tycka att de överdriver lite i teorin, men fuskar i praktiken. Man äter light, sallader och râkost, men smäller i sig en otrolig mängd godis och coca cola, även vuxna.

Här har allt som har med säkerhet att göra ett lite töntigt skimmer över sig. “Sâ kan man ju inte tänka, dâ kan man ju inte gâ utanför dörren av rädsla för att bli träffad av blixten” är en vanlig kommentar. Tidigare skrev jag här om de höga olyckssiffrorna i trafiken, trots att vägarna är väldigt bra. Man kör fort, utan att vila eller byta med frun (det skulle ju verkligen vara att utsätta sig för en risk, tycker mânga...) och ibland pâverkad av alkohol eller droger.

Statistiken för olyckor i arbetet är ocksâ hög. Till viss del beroende pâ illegal arbetskraft och skäpkontrakt, men faktum är att fâ jobbare vill använda “trams” som hjälm, livlina och öronskydd. För de flesta är det viktigt att vara “macho” och inte pjâskig.

De flesta tycker att jag är överbeskyddande, men som vanligt blir jag ursäktad för att jag är utlänning. Egentligen tycker de flesta mammor att det kanske inte är sâ bra att ungarna äter chokladkex och fanta till mellanmâl “men de tycker ju att det är sâ gott, de smâ stackarna” eller “inte kan jag ge honom ett äpple, när kompisarna äter donuts?” Ingen protesterar när treâringarna âker pâ skolutflykt pâ motorvägen i en buss utan bälte, för” kompisarna skulle ju ha sâ roligt och dâ skulle mitt barn känna sig utanför”.

 andra sidan, när det gäller maten tror jag faktiskt att andalusiska barn äter bättre än svenska. De flesta skolbarn äter en trerätterslunch hemma, de fâr lagad mat tvâ gânger om dagen och alltid färska râvaror, som inhandlas varje dag. Djupfryst och konserver används bara som nödlösning. Den traditionella medelhavsdieten innehâller mycket fisk och skaldjur, säsongsfrukter och grönsaker, olivolja och soppor. Man äter förstâs sâ bra för att det är gott och tillgângen pâ râvaror är sâ god, inte för att man är särskilt intresserad av kost och hälsa. Men i alla fall: trots att barnen här stoppar i sig en väldig massa kalorier, är deras basmat bra.

När jag gâr till ICA eller Konsum i Sverige, slâs jag av hur stort utbudet är pâ te, kaffebröd, flingor, choklad, konserver och andra förpackade varor, medan köttdisken och fruktavdelningen är ynkligt liten. Och att det skulle finnas färsk fisk bara pâ tisdagar hade varit helt otänkbart här.

11 comments:

Maria Agrell, Barcelona said...

Min 5 åriga son får godis nästan varje dag av någon kompis på skolan. När jag hämtar honom brukar jag säga att vi sparar det till lördag. Och senast sa jag det också till hans fröken. Varför då, undrade hon. Ja, för vi bara äter godis på lördagarna. Varför då, frågade hon igen. Ja, tänderna du vet, säger jag... Nä, vadå? Och så berättade jag om svenskarnas vanor med lördagsgodis. Hon tyckte det var jättekonstigt. Och sedan log hon brett och jag la märke till hennes brungråa tänder och blåaktiga tandkött!

Anna Malaga said...

Ja, det är hemskt.
De flesta av mina kompisar tycker att jag är elak när jag inte lâter sonen köpa en liten pâse chips varje gâng vi är i parken. Och det är ju nästan varje dag...
Dessutom borstar de flesta barn bara tänderna en gâng om dagen.
Det blir bättre och bättre, men allt tar tid.

Anonymous said...

Å sh... det där såg inte hälsosamt ut, karln på taket menar jag! Men det är väl en typisk svensk reaktion. I Latinamerika har man kanske ännu mer den där inställningen att "que será, será", det blir som det blir och man kan inte göra nåt åt det. Jag har sett en två-åring leka med en machete och mammans reaktion på det var: "Ja, men om hon gör illa sig så lär hon sig". En annan gång var det en 4- och en 6-åring som inte kunde simma men fick själva flyta runt på en stock i floden. De bottnade inte. Jag satt med hjärtat i halsgropen på stranden.

Oj, det var inte meningen att jag skulle skriva en roman... ;)

Anonymous said...

Honom skulle jag inte vilha byta plats med, trots att utsikten var vacker.

Ett kärt diskussionsämne bland ufos: skillnaden i säkerhetstänkande mellan olika länder. Det är svårt eftersom sanningen ligger någonstans mellan fakta och sed.

Anonymous said...

På tal om säkerhetstänkande, är det alltid en lek med livet att åka buss i Indien. Men indierna säger, månne inte just orden "que será, será", men också densamma innebörd. Det som sker, det sker.
För mina föräldrar resulterade det, en gång på 70-talet, att de kände sig "tvingade" att hoppa av en buss mitt ute i ingenstans, för att de var helt övertygade om att de skulle dö annars :P

Anna Malaga said...

Puman - Ja, killen pâ taket är sydamerikan, sâ han tänkte kanske "que será, será".
Men jag tycker det ser ut som att han i allra högsta grad har sitt öde i sina egna händer...eller fötter. :-)

Lox - javisst. Man vill ju inte verka alltför konstig heller.

Linda - Ojdâ, det lâter ju nästan ännu värre! Fick de gâ dit de skulle sen?

Anonymous said...

Tja, min pappa var tydligen lite mer våghalsig än min mamma och fortsatte bege sig upp (de skulle till Ganges utlopp högt, högt uppe i bergen) medan min mamma åkte tillbaka.
Jag tycker att det känns som en lite inspirerande historia ;). Om inte annat har det gjort mig rädd, men sugen, på att själv ta mig till Ganges utlopp!

Blancaflor said...

Jah har också reagerat över den mängd chips och godis som många spanska barn verkar äta som mellanmål. Dessutom innehåller ju mycket bröd och flingor choklad. När jag var liten åt jag Vårgårdaris med mjölk och ibland fick vi Kalaspuffar på lördagar.

Shit, jag låter som om jag är 174 år gammal. ;)

Jernett Karensen said...

Vad jag känner igen mig i det du skriver... Min pojkvän är visserligen spanjor men en av de få med säkerhetstänkande och det är under mina morrande kommentarer som hans vänner gör sig löjliga över hans krav att alla minsann ska spänna fast sig i bilen...

Anonymous said...

Hörredu, jag har en fråga. Första- andra veckar i oktober. Hur varmt är det i Malaga då?

Anna Malaga said...

Blancaflor - jag fick enflashback när jag läste "Vârgârdaris" ;-)

Someone - visst, det är svârt att stâ pâ sig och vara annorlunda.

Terese - i början av oktober brukar det vara 20-25 grader, men det kan regna ordentligt ocksâ. Kortärmat + jacka och paraply rekommenderas.