Friday, September 22, 2006

Höst utan vemod

Nu är hösten här... men det märks inte sâ mycket. Solen strâlar frân en blâ himmel och det är 27 grader varmt.
Däremot har alla sommargäster gett sig av och barnen har börjat i skolan.

Vâr skolstart är nog senast i hela Europa. Den 15:e september (eller närmaste vardag) börjar man varje âr. Sonen är sex âr och började i ettan, i en helt ny skola där han inte känner nâgon i klassen. Som tur var gâr bästisen i paralellklassen och vi har haft turen att fâ en glad och trevlig fröken, sâ allt verkar ha gâtt bra. Han var glad och nöjd i sina nya kläder och en tuff skolväska med nya idolen Rayo McQueen (som antagligen heter nâgot annat egentligen) och sâg väldigt stor ut. Vi föräldrar stod och tittade pâ treâringarna som började i första klassen i Educación Infantil: smâ parvlar som höll varandra i handen och sâg bâde förväntansfulla och lite rädda ut. En och annan târ trillade ner för de runda smâ kinderna. Var vâra barn verkligen smâ när de började skolan??
Pâ andra sidan skolgârden stod skränande, finniga tolvâringar och pucklade pâ varandra. Ska vâra smâ änglar bli stora??


Liten blir stor

Sâ här ârs i Sverige brukade jag alltid fâ en känsla av vemod.... Visst är hösten mysig i början, men efter ett tag blir man trött av de râkalla morgnarna och de mörka kvällarna. Vintern i Skâne är dessutom ganska trist: färgskalan gâr frân lersvarta âkrar till grâmulna skyar, med nakna spretiga träd emellan.

Här är hösten som en lättnad, äntligen kan man vara ute mer och njuta av det härliga klimatet. Det är svârt att fâ en höstdepression vid Medelhavet!

5 comments:

Anonymous said...

Än så länge är hösten riktigt fin här i Sverige, iaf i Sörmland. Solen skiner och det mesta är grönt fortfarande. Till helgen ska det bli över 20 grader varmt. So far so good! Men mörkret kommer och jag bävar. Imorgon är dag och natt lika långa och sedan går det bara utför... Jag tror att jag packar mina pinaler och flyttar till Andalusien. ;)

Anonymous said...

Jag måste då erkänna att jag älskar svensk höst och tycker att det är den bästa tiden på året :)
Att pusla i löv i Trollskogen strax utanför Lund, eller ta långpromenader längs Tyktorpsvägen på Lidingö, är faktiskt svårslaget :D
Regn och blask däremot, fy för den lede! Men det har jag alltid kopplat samman mer med dåliga svenska vintrar, än höstar.

Anonymous said...

PULSA skulle det förstås stå, inte pusla :P

Anna Malaga said...

Puman - svenska, ja vad är det :-)
En av anledningarna till att jag började blogga var faktiskt att jag ville träna mig pâ att tänka pâ svenska igen.
Jag träffar bara svenskar 3-4 gânger om âret: när jag är i Sverige eller när nâgon kommer pâ besök. Sen blir det kanske en gâng i veckan per telefon.
Jag och sonen pratar lite svenska varje dag, när vi är ensamma.
Vad skönt med fint höstväder.

Linda - Ja, trollskogen är mysig! Jag älskar sensommar och tidig höst. Det är november-april jag inte är sâ förtjust i...fast det kallas kanske vinter i resten av Sverige :-)

popsan said...

Jag brukar säga att man inte märker att åren går om man inte har barn...
Jag märker på barnen att åren går...dom blir större...fast jag tycker att tiden står stilla...

Och på tal om höstdepp... lustigt har inte tänkt på det sedan jag flyttade till Grekland...här finns det ingen höst direkt...