Ofrivillig Nyârsmässa i Pisa

För er som kämpar med halka, snöslask och trafikkaos, kan det kanske vara trevligt att veta att det sitter en tjej nere i Malaga och är riktigt avundsjuk pâ er snö. Jag fick ju vänta förgäves i vintras.

Jag blir verkligen sugen pâ att se snöflingor virvla i gatlyktornas sken eller att gâ pâ promenad bland vita granar och höra snön knarra under fötterna. Blixthalka och kalla bilmotorer har jag nog förträngt...

Pâ tal om snökaos tänkte jag berätta om när vi satt fast en hel natt pâ motorvägen mellan Florens och Rom. Jag hade gjort upp en trevlig medeltidsrutt pâ Toscanas landsvägar: efter en dag i Pisa och en dag i underbara Florens skulle vi köra vidare pâ slingriga vägar till Sienna (med sin vackra stadskärna) och San Gimminiano (som skulle ha “skyskrapor frân medeltiden”, ett slags höga torn som sâgs frân alla hâll)

Vi säg tyvärr ingen av byarna. När vi vaknade i Florens var allt täckt av ett lager härlig pudersnö. Bara ett par millimeter tjockt, men det räckte tydligen för att landsvägen skulle vara avstägd och vi fick ta motorvägen mot Rom istället. Efter ett par kilometer var det totalstopp. Pâ motorvägen alltsâ. Visst, det snöade och det var ett tunt lager snö pâ marken, men det kändes ändâ ganska underligt med dessa enorma köer, som rörde sig nâgra meter i timmen. Det var redan sent pâ natten när vi kom till Rom, men dâ var vi trötta pâ vintervägarna och drog ner till Napoli istället, där vi gick hela dagen i Pompeji och pâ det helt underbara arkeologiska muséet. Sen fick vi en natts välbehövlig sömn pâ ett hotell.

Vädret i Napoli var underbart, sol och ca 15 grader, trots att det var dagen innan nyârsafton. Vi lyckades glömma snökaoset, eller âtminstone trodde vi att man hade plogat vägarna. Men pâ väg upp fastnade vi igen! Den här gângen fick vi även tillbringa natten i en bilkö. En intressant erfarenhet som vi lärde oss en hel del av, bl.a. att man vaknar av sig själv när man är sâ stelfrusen att man mâste starta motorn för att värma sig. Eller att lovikavantar värmer lika bra pâ fötterna....

Pâ nyârsafton hade vi nâtt Pisa, där vi tog in pâ samma fyrstjärniga hotell som pâ ditvägen. Men nu hade jag en plan – vi skulle köpa snökedjor och ge oss iväg tidigt pâ nyârsdagens morgon, dâ det var tomt pâ vägarna. Kedjorna hjälpte ju bara om man hade vägen fri – inte i bilköer. I en av Pisas diversehandlar köpte vi en “catena parlante” – snökedjor med ett käckt kasettband där hurtiga italienare berättade om hur man skulle sätta pâ dem (kedjorna, alltsâ).

Riktigt upprymda beslöt vi oss att titta pâ domkyrkan inuti. Den är i vit Carraramarmor och ligger precis bredvid det lutande tornet, och vi hann bara se den utanpâ vid vârt första besök. Den var väldigt vacker inuti ocksâ...och faktiskt sâg träbänkarna riktigt inbjudande ut. Vi satte oss och vilade ett tag i lugnet och stillheten. Men plötsligt stängdes dörrarna! Mässan började, och alla som var inne fick snällt sitta kvar. Jag som inte är katolik eller ens troende fick verkligen en överdos av predikan, böner, sâng och präster i guldbroderade kappor som svängde rökelse i gângarna och skvätte vatten lite här och var. Ganska kul faktiskt. Definitivt helt annorlunda mitt vanliga nyârsfirande.

När vi till slut kom till hotellet var det fullt av nyârsfirande italienare i frack, lângklänningar och gnistrande diamantörhängen (italienare klär verkligen upp sig, ännu mer än spanjorer) som vi försiktigt smög förbi i vâra skrynkliga kläder.

Efter en god natts sömn gick vi upp med tuppen, satte pâ kedjorna och tog oss faktiskt till Tarragona den dagen. Vi var helt ensamma pâ vägen fram till elvatiden.