Sunday, January 28, 2007

Pulpo och Calamar

Pulpo (Octopus eller Âttaarmad bläckfisk)

I lördags var vi och ât pâ en fiskerestaurang, och jag kom att tänka pâ att jag hade tänkt skriva om skillnaden mellan tvâ bläckfiskarter. Jag har fiskat bâda, med snorkel och harpun, men slutade för drygt tio âr sedan, eftersom fisket i vâr del av Medelhavet är hârt överexploaterat, bâde av yrkes- och hobbyfiskare.

Pulpo - den âttaarmade bläckfisken är ett intressant djur, med en intelligens som kan jämföras med en hunds. Den har ett stort äggformat huvud och lânga slingriga armar, som den använder bl.a till att fânga eller dra fram sina byten ur deras gömställen, öppna snäckskal, simma och att kämpa mot sina fiender. Större delen av dagen tillbringar de i sina gömställen, ofta i smâ grottor eller bland stora stenbumlingar. När man fiskar pulpo, är smâ rev pâ havsbottnen det bästa stället att leta. Ofta är de svâra att upptäcka, men en ledtrâd kan vara en "skräphög" av tomma snäckskal runt en liten grotta.

Den vanligaste storleken är frân 10 cm till ca 1 meter lânga, men man kan träffa pâ exemplar större än en själv. Man mâste vara försiktig och inte vara ensam om man vill fânga en sâ stor bläckfisk - de är väldigt starka och försvarar sig genom att hâlla fast och försöka dränka sin motstândare. Pâ de riktigt stora djupen finns jättebläckfisken, som är kaskelotens favoritdiet. Mânga av dessa valar har djupa märken efter bläckfiskens armar, efter hârda strider pâ djupet.

Den âttaarmade bläckfiskens intelligens har testats i laboratorium. Den kan ta sig ut ur svâra labyrinter, öppna dörrar med dörrhandtag och öppna burkar med skruvlock för att fâ tag pâ en krabba. Jag sâg själv en liten bläckfisk "fundera ut" en flyktplan. Den var sâ liten att jag inte hade skjutit den, utan stoppade bara in den i nätet. När jag senare gick längs stranden, sâg jag att den observerade mig väldigt uppmärksamt frân sitt nätfängelse. När jag tittade bort ett ögonblick, stack den blixtsnabbt ut en av armarna genom ett litet hâl, sög sig fast i en av grodfötterna (som jag bar under armen), drog sig ut genom hâlet, släppte taget och lät sig falla ner i sanden och satte sedan full fart mot vattenbrynet. Gissa om jag blev överraskad!

Calamar (Calmar eller Tioarmad bläckfisk)

Den tioarmade bläckfisken har däremot mycket mindre armar. Huvudet är lângt och smalt, med ett lângsmalt "skallben". Den ligger ofta gömd i sanden i väntan pâ sitt byte och har en ganska rolig egenskap - den byter färg efter humöret. Den kan blixtsnabbt bli röd, grâ eller nästan genomskinlig.
(Vegetarianer kan sluta läsa här)
När man tillagar en tioarmad bläckfisk, mâste man först ta bort skallbenet och en vass tand som sitter mellan arnarna. Man kan sedan grilla den hel med vitlök, persilja och lite olja (calamar a la plancha) eller fylla den med nâgot (calamar relleno). Den allra vanligaste rätten är nog när kroppen skärs i ringar, rullas i mjöl och steks pâ hög värme, för att sedan ätas med citron och lite majonäs (anillas de calamar).
En väldigt god rätt med pulpo är "pulpo a la gallega" bläckfiskbitar med smör, salt och sött paprikapulver, som alltid serveras pâ träfat och ska vara riktigt mjuk i konsistensen. En annan vanlig rätt är "ensalada de pulpo", med smâ bitar av armarna blandade med hackade grönsaker, eller helt enkelt "pulpo frito", där bitarna rullas i mjöl och steks. När man själv fiskar en pulpo, mâste man lägga den i frysen i ett tag, sâ att muskelfibrerna bryts och den blir mjuk.

4 comments:

Pumita said...

Läste hela texten. Visst är jag modig! ;) Nej men, jag kan äta bläckfisk, det är helt OK. Synd bara att den så ofta är seg, när man beställer på restaurang.

Anna Malaga said...

Modigt! Jag undrear om fler av vâra vänner är lika modiga...;-)
Just bläckfisk är viktig att laga till sâ att den blir mjuk. Och den mâste tydligen frysas först.

Nadia said...

Jag tycker bläckfiskar ser lite läskiga ut, speciellt den åttaarmade. Dessutom måste jag hålla med Pumans dotter om att de tyvärr är sega och inte särskilt apptitliga.

Anna Malaga said...

Âttaarmade bläckfiskar ser väldigt läskiga ut, särskilt med de där stora, rörliga ögonen... Men de ska alltsâ inte vara sega om de tas om hand pâ rätt sätt.