Pâ Thereses blogg blir det ofta livliga diskussioner om kost, köttätande och vegetarisk diet. Nu är sk. skräpmat ocksâ pâ tapeten bland kommentarerna, och det tycker jag är en viktig diskussion.
Här i Spanien börjar man allt mer gâ ifrân den traditionella medelhavsdieten, som är en av värdens nyttigaste. Dels pâ grund av att den är sâ balanserad och använder mer olivolja än animaliskt fett i matlagningen, men ocksâ för att vârt klimat gör att vi har tillgâng till färska frukter och grönsaker hela âret. Färsk fisk och skaldjur är ocksâ "vardagsmat" här.
Men bekvämlighet, tidsbrist och barnens nyfikenhet gör färdiglagade pizzor och annan färdigmat populär. Den säljs ofta i roliga paketer och med käcka namn som boguis och liknande. Barnen vänjer sig vid att alltid köpa ett paket chips när de är ute pâ promenad, och en fabriksproducerad chokladbulle med transfetter och konserveringsmedel är ett vanligt mellanmâl. Fortfarande köps mycket grönsaker och frukt, och hemmafruarna tar god tid pâ sig när de väljer bland säsongsfrukterna. I Sverige är inte utbudet sâ stort i de vanliga affärerna, tycker jag, men däremot finns ett nytt intresse för ekologiska odlingar.
För mig finns inget bättre än naturlig mat. Min man försöker alltid köpa frukt och grönsaker i byarna, när han ändâ är ute och jobbar. Skillnaden i smak och kvalitet är otrolig. I fiskdisken köper jag alltid uppfiskad fisk, inte frân odlingar där de blir uppfödda pâ pellets och i en stressig miljö. Det godaste jag hade ätit pâ länge var en älgstek i julas, av en älg frân de smâländska skogarna.
Men för butikernas inköpare är priset viktigast - därför att det är det för oss konsumenter. Allt är massproducerat och billigt, och sâ fâr vi pengar över till alla andra varor vi vill konsumera. Dagens tomater, t.ex. innehâller bara hälften sâ mycket vitaminer som tomaterna pâ fyrtiotalet. Köttet är mycket sämre.
Man kan frâga sig varför ingen vill köpa den billigaste mobilen eller den billigaste soffan, men alla är pâ jakt efter den billigaste kyckligen?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
18 comments:
Intressant det här. Att det är så stor skillnad i smak på kött alltså? En uppfiskad fisk eller en odlad fisk, hur är skillnaden? Jag är verkligen nyfiken, för jag har ingen aning om det där. Jag minns inte hur länge jag har varit vegetarian, men det är 6-7 år i alla fall, och innan det åt jag bara fisk och kött från mataffären. Aldrig vilt. För 6-7 år sedan bodde jag även hos föräldrarna, så jag har faktiskt aldrig tillagat kött ordentligt på egen hand. Har inte en aning hur man gör, vilket faktiskt känns lite... kul. Haha. Just fisk är något som jag eventuellt skulle kunna börja äta, dels för att det är nyttigt men också för att allt blir så mycket enklare när man är bortbjuden eller är på restauranger. Men jag har svårt för att börja äta det, jättesvårt. Just nu känner jag inte heller att jag behöver, men skaffar jag barn någon gång måste jag verkligen tänka på vad jag får i mig... I alla fall, det är ju väldigt svårt där jag bor att få tag i uppfiskad fisk, i princip omöjligt skulle jag gissa på. Eller vad vet jag, jag tittar ju inte så mycket efter det. Du kanske inte har så stor koll, men fisken i fiskdiskarna i Sveriges mataffärer, de är väl säkert uppodlade på ett eller annat sätt... eller...?
Jag fick också känslan av att spanjorerna åt ganska mycket skräpmat. Om man kikade i andras kundvagnar på snabbköpet var det mycket färdiglagat, chips , kakor , cola cao, pizzor mm. Samtidigt är den traditionella spanska kosten med mycket grönt , fisk och olivolja men ganska lite kött och mjölkprodukter den mat dom flesta ändå äter mest av.
Jag läste förresten i EL Pais eller El Mundo att Madrid ska efter Tokyo vara den huvudstad i världen där innevånarna äter mest fisk. Lite märkligt med tanke på att Madrid ligger så långt från havet.
Som jag skrev i svaret på kommentaren på min blogg så tycker jag absolut inte att kött och fisk är skräpmat. Inte om det är naturligt och bra tillagat. Jag har alltid tyckt det varit helt självklart att mina barn ska äta allt och inte jag ska pracka på dom min vegetarianism. För mig är det inte någon "tro" eller "ideologi" att vara vegetarian. Jag försöker inte omvända andra (möjligen Niklas då ;))och har alltid levt och ätit med köttätare utan problem.
Precis som Johanna har jag inte heller tillagat kött eller fisk på egen hand... lite kul.
Måste nog också fråga hur stor smakskillnad det är på en uppfiskad fisk eller en odlad. Kan man direkt känna det?
Jag förstår ju att det måste vara en viss skillnad på en gris som fötts upp fritt och slaktats vid en gårdslakt eller ett småskaligt slakteri än en som fötts upp i "grisfabrik" under stressiga former och på onaturlig kost.
Men hur mycket känns det sen på själva köttet.
Oj det blev långt det här...Måste säga att jag verklien saknar spanska grönsaker. Dom smakar så mycket mer än dom svensk. I synnerhet saknar jag oliver och tomater
Italien har ju ocksa rykte om sig att vara ett fantastiskt matland, men faktum ar att snabbmat och liknande borjar bli vanligt aven har. McDonalds t ex finns numera i nastan alla storre stader i norra Italien. I takt med att utvecklingen gar framat, stressen okar et c verkar det som att vi ater allt samre. Faktum ar att aven i Italien borjar t ex overvikten bland barn oka; mycket beroende pa alla onyttiga mellanmal som ges at barnen; typ sotsaker med mycket socker i, men aven laskedrycker.
Att man "är vad man äter" gäller ju även djuren. Det märks mer pâ köttkvaliteten (visst kött förlorar t.ex en massa vatten och "skrumpnar ihop" när man steker det), men även pâ smaken. Vilt smakar ju lite "skog" om man säger sâ... dessutom kan man vara säker pâ att vilt äter naturlig, vegetabilisk föda, inte malda fârhjärnor som bl.a. orsakade spridningen av galna kosjukan.
I fiskdisken kan man frâga var fisken kommer ifrân. Uppodlad fisk har ofta sjukdomar, som de behandlas för.
När det gäller frukt och grönsaker är det större skillnad i smak. Mânga tomater är stora och fina, men tomma och träiga inuti. Frukt som kommer frân Kina eller Sydamerika är ofta behandlade sâ att de ska hâlla längre, och har en massa bekämpningsmedel i skalen, som inte gâr att tvätta bort. Och skalen är ju oftast den nyttigaste delen av frukten.
Therese - det är ju efterfrâgan som bestämmer tillgângen. Om madridborna vill köpa fisk, ser handlarna till att transportera den dit ocksâ. Och ja, man ser allt mer chips osv här, men basmaten är bra. Övervikt bland barn har börjat bli ett stort problem här.
Tänk att det ska vara sâ knepigt att äta bra ;-)
karin - ja, det verkar som om utvecklingen gâr ât samma hâll i vâra bâda länder.
By the way, Anna Malaga:
Jag skulle tycka det vore roligt att veta lite mer om hur det ser ut i Spanien nu nar ni har Zapatero. Har i Italien ar vi glada over att ha blivit av med Berlusconi och haller tummarna for att den nya regeringen kan forsoka fa landet pa fotter igen. Kanske kan du tipsa om nagra lankar? Fast inte pa spanska :-)
Jo det är klart att vill Madridborna köpa fisk ser handlarna till att frakta dit fisk. Det lustiga är väl att vanan att äta mycket fisk blivit så spridd i en stad så långt från havet. Fast det är klart inte många Madridbor kommer u från Madrid och dom som gör det har oftast föräldar från någon annn del av Spanien
Haha, att det smakar skog får mig att tänka att det smakar typ barr och mossa. :)
Mycket bra inlägg, Anna!
Jag har ingen aning om varför alla är beredda att göra kompromisser beträffande matkvalitén. Kanske beror detta på att bägge makar nuförtiden förvärvsarbetar i större utsträckning, varför mindre tid kan läggas på matlagning.
En annan faktor är kanske - åtminstone i vissa länder - att mat inte i särdeles stor utsträckning är förknippat med status.
- Här vill jag först inflika att om något är förknippat med status, så brukar de som har råd inte vara sena med att visa att de har råd med detta.
Förr i tiden hade maten en större statusinnebörd (jmf synen på vitt och grovt bröd - där bara mer välbeställda åt ljust bröd. Jodå, jag vet att mörkt bröd är bättre, men det kanske man inte visste då).
Eftersom statusen beträffande mat avtagit i och med folkhemssverige, bryr sig folk mindre om vad de stoppar i sig.
Men statustänkandet är på återtåg; processad mat visavi ekologisk.
Givetvis är det trisst att mat skall vara en statusfråga, dock.
Bra skrivet. Det verkar som att folk är mer intresserade av att hänga med i prylracet än av att få kvalitet på det som egentligen är viktigt här i livet. Det kan också delvis bero på att många inte känner till dessa kvalitetsskillnader.
karin - hmmm, länkar pâ annat sprâk? Jag fâr leta lite dâ. Jag tycker att det har gjorts en hel del och att bytet har varit positivt. Men â andra sidan tyckte jag det vid förra regeringsbytet ocksâ, dâ socialisterna med Felipe Gonzalez fick gâ och högern kom till makten. De gjorde en massa bra de första âren, men sen spârade det ut i vissa frâgor. Den politiska debatten är f.ö otroligt infekterad här sedan attentatet... Men i alla fall har vi inga stora korruptionsskandaler och inga underjordiska dödspatruller som mördar ETA-medlemmar. Det gâr framât.... Jag har varit här sâ länge att jag har blivit trött pâ hela den politiska scenen. Â andra sidan kan jag bli förvânad över vilket rabalder det blir i Sverige för smâsaker och politikerna där är ovanligt blâögda, tycker jag.
Therese - det har du rätt i - mânga frân Andalusien bl.a.
Johanna - ja, lite ât det hâllet faktiskt ;-) Naturliga kryddor. Man brukar ofta marinera vilt ocksâ, dâ blir det ju ännu godare.
Niklas - Kan bara hâlla med om vartenda ord. Du verkar ha vaknat upp ur medvetslösheten trots allt ;-) Du har rätt om vitt bröd - i "Raskens", t.ex. blev ungarna retade för att deras bröd var mörkt. De lite rikare barnen hade vitt bröd, gjort av bara vete.
Cliff - Ja, maten är viktig och ibland glömmer vi det. Den kommer liksom sist pâ listan.
Kul att du länkar!
jag tror att en stor del av problemet är att spanjorerna i regel är ganska obildade när det gäller just nyttig mat, "att äta rätt" osv. Vi svenskar fullkomligt översköljs av information om detta i tv, tidningar andra medier. Dessutom tror jag att vi svenskar inte är lika traditionsbundna som spanjorerna är och därav är det lättare att påverka oss. Se bara på hur utvecklingen har sett ut i Sverige. För fem år sedan var det ingen som tänkte tanken men numera äter i stort sett alla jag känner fullkornspasta och skulle aldrig drömma om att köpa vit pasta. I spanien är fullkorn ett ganska okänt begrepp. kan förresten tipsa dig om ett jättebra program på tv. Jag kom hem från spanien igår och såg att cuatro ska börja visa "soy lo que como" imorgon kväll. Det är från början ett engelskt program men har gått som svensk version i nästan två år i sverige. Jätteintressant där man får lära sig vad man bör äta och vad som är direkt sakdligt för en och varför. Kl. elva tror jag att det börjar!
Mia - ah, vad bra! Det kan verkligen en del föräldrar behöva titta pâ!
Ja, det är verkligen sorgligt att statusprylarna går före folks hälsa. Mycket bra skrivet! Jag har med intresse tittat på ett program om hur Jamie Oliver försöker införa nyttiga matvanor i engelska skolan. Det som gör mig mest chockad är egentligen inte barnen för de har ju vant sig vid att få chips och cola till lunch, men att föräldrarna är de värsta bromsklossarna. Det trodde jag inte. Jag är inte duktig på att laga mat, men många av de här föräldrarna kunde knappt koka the-vatten. De tyckte att det var enklast att servera barnen skräpmat som de var vana vid. Inte undra på att barn blir som de blir.
Ja, för dâ "fâr de nâgot i sig". Det är ett vanligt argument här: "han äter bara chokladkex till frukost, men han ÄTER ju nâgot i alla fall."
Men innan skräpmaten kom ât väl barnen ocksâ, eller?
En del av mammorna i skolan där J.O. lagade mat, gav ungarna hamburgare och chips över muren.
Visst, de svalt ju inte ihjäl utan åt när de var hungriga. Jag satt och bara gapade i soffan och kunde inte tro att det var sant (när mammorna kom med maten). Hur dum får man vara?
Post a Comment