Svenska turister i Spanien har en del lustiga vanor, som att ha shorts mitt i vintern. Har man balkong måste man också tvunget sitta på den och äta lunch och titta ut över palmerna - även i den stekheta augustisolen eller i kall januariblåst.
Jag känner att jag också har en del lustigheter för mig i Smålansskogarna. För mig är det mysigt att gå upp tidigt på morgonen och läsa tidningarna på verandan, med regnet skvalande från taket. Jag ler glatt med kaffekoppen i handen när grannen går ut med hunden i blåställ. Han undrar nog vad det är för fel på mig.
Som vanligt hinner jag reta upp mig ordentligt på en del artiklar i lokaltidningen. Förra veckan var det en stort artikel om en pappa som berättade om hur han med hjälp från sjukhuset i Kalmar hade lyckats få sina barn att ha en sundare livsstil. För två år sedan vägde sonen 55 kilo, sju år gammal. Men han ville gärna ha mer hjälp: det skulle bli billigare för kommunen att "köpa in ridlektioner eller badmintontimmar" istället för att ta hand om överviktiga barn, menade han.
Visst har han en poäng, men han glömde visst sitt ansvar som förälder. Investera själv i dina barn, för tusan! Att lägga 30 kilos övervikt på en sjuåring har knappast varit gratis. Antingen kan man skriva upp barnen på någon aktivitet eller själv röra på häcken och spela badminton med dem.
En annan gång var det någon som tyckte att man borde få någon typ av resebidrag om man var arbetslös, för det var ju synd om barnen som inte hade något att berätta när de kom tillbaka efter sommarlovet. Är det synd om barn som "bara" har tältat, grillat korv, gjort cykelutflykter och badat under sommaren? Eller är föräldrarna så fantasilösa att de inte kommer på något alls att göra? Jag hade hellre använt pengarna till barn som det verkligen är synd om.
I övrigt har jag tack vare SvD lyckats fatta vad det är den nuvarande regeringen vill göra med svensk sjukvård. Men det får jag ta i morgon.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Det är grannen som har blåställ, inte hunden...
Oj, nu blev jag också förvånad. Resebidrag till arbetslösa? Visst, det är trist för dem som inte har råd att resa, för resa är kul, men de som inte vill resa då, då ska de få något annat bidrag, eller? Och ska man ge resebidrag till arbetslösa bör man ge resebidrag till låginkomsttagare också. Exempelvis JAG har länge haft mindre inkomst än många arbetslösa.
Det handlar verkligen om prioriteringar och jag kan bli så arg på människor som klagar över saker som de själva faktiskt kan göra något åt. Att de måste betala bilförsäkring exempelvis. Det vet man när man köper bilen, och tycker man att det är förfärligt dyrt att ha bil, så går det bra att cykla eller åka kollektivt.
Gosh. Jag gillade ditt inlägg, för det gjorde mig arg... :)
Johanna - Jag har lugnat ner mig nu...;-) Men jag kan inte riktigt låta bli att reta mig på just det sättet att tänka. Eller inte tänka, snarare...
Du har så rätt!
Min mamma är skolsköterska och får höra saker som "vi har inte råd att köpa frukt till barnen" av föräldrar med överviktiga barn. Ja, för läsk och chips är så mycket billigare än frukt??
Prioriteringar! Jag har aldrig haft bil och går 35 minuter till jobbet varje dag (ok, jag hade väl haft råd med bil om jag hade prioriterat det, men jag tycker det är bättre att lägga de pengarna på annat). Och som sagt så behöver man ju inte åka utomlands eller överhuvudtaget någonstans för att hitta på roliga saker under sommaren med sina barn - utflykter till parker, sjöar eller vad man nu har i sin närmiljö... Men det är ju tråkigt om Sverige har blivit ett sådant statussamhälle att man MÅSTE åka utomlands för att vara någon (i skolan iaf, barn vill ju vara som alla andra).
Petra - Kan inte annat än att hålla med. Vad kostar en påse äpplen och en påse päron. Samma rabalder blir det när man ska ta med sig frukt till skolan - sånt ska skolan stå för, sägs det.
Och visst, det ska den kanske, men har man inte råd att ge sina egna barn mat i Sverige?
Post a Comment