Wednesday, October 04, 2006

Andalusien runt Etapp 7 - Córdoba

Vi befinner oss nu i staden som var Al Andalus huvudstad under arabväldets glansdagar. Den erövrades av araberna âr 711 och fem âr senare utsâgs en emir, som lydde under Damaskus, men härskade sâ gott som självständigt i Andalusien. Staden byggdes ut, den stora moskén började byggas och Córdoba blev ett blomstrande kulturellt, religiöst och ekonomiskt centrum.

Dess verkliga storhetstid började pâ 900-talet när Abderraman III förklarade sig oberoende av Damaskus och blev självutnämd kalif. Cordoba blev den största staden i Europa, med en miljon invânare, 300.000 bostäder, 80.000 affärer, 1.600 moskéer och hundratals allmäna badhus. Abderramans son Alhakem II lyckades skapa ett bibiotek med 400.000 volymer, vid den tiden det största i världen.


En resa i tiden till Córdobas glansdagar kan börja i moskén, La Mezquita, som ligger i centrum, precis vid floden.. Den började byggas redan pâ 700 talet och fick sin slutliga utformning tvâhundra âr senare. Man passerar först genom ett stort patio med apelsinträd och en stor dricksvattenbassäng, aljibe. När man gâr genom ingângen känns det som att komma in i en annan värld. Det är skumt och svalt, men man drar verkligen efter andan vid synen av den ändlösa “skogen” av glänsande marmorpelare och stâtliga valv i effektfulla färgkombinationer

Moskén är enorm, totalt 24.000 kvadratmeter, där man andaktsfullt kan vandra runt. Den finast utsmyckade delen är El Mihrab, där koranen förvarades, och som är täckt av mosaik och dekorerad med verser ur koranen i rent guld.
Efter besöket i Moskén, kan man gâ över bron till det gamla fängelsetornet La Torre de Calahorra. Inuti finns ett litet, men mycket sevärt museum, där man kan lära sig mer om arabernas alla sinnrika uppfinningar inom jorbruk, bevattning, ingenjörskonst, arkitektur osv. Muséet är interaktivt, sâ det är riktigt roligt att gâ omkring bland de olika montrarna. Det innehâller ocksâ en miniatyr av moskén, sâ som den sâg ut och användes pâ 900-talet, och en utställning om de tre kulturerna som levde sida vid sida i det medeltida Córdoba: den kristna, den arabiska och den judiska.

Vid sidan av moskén ligger El Alcázar de Los Reyes Cristianos, en millitär byggnad i gotisk stil, där Ferdinand och Isabella bodde under nâgra âr. Man kan gâ upp i tornen, besöka de vackra trädgârdarna och salarna med mosaik frân romartiden, som hittades vid en utgrävning i stadens centrum.


Nu är det dags att förvilla sig in bland gränderna i det gamla judiska kvarteret La Judería. Vackra hus och smala gator, som tyvärr är fulla av shoppande turister âret om, men som ändâ inte fâr missas. Man kan passa pâ att titta in i den gamla synagogan, som har ett oansenligt yttre, men är mycket vacker inuti. Cordobas äldre hus är kända för sina välskötta patios, smâ innergârdar i mitten av husen. Det är tradition att ha pations väggarna fyllda av smâ blomkrukor, som vattnas med speciella vattenkannor pâ lânga stänger. Det är stor konkurrens om vem som har den vackraste gârden, särskilt under festligheten Las Cruces de Mayo, när de smyckas med kors av blommor.
Min favoritrestaurang i kvarteret heter Pepe de la Judería. En riktigt gedigen retaurang med ett mycket kreativt kök, där traditionella andalusiska rätter fâr en personlig prägel. Atmosfären bidrar ocksâ till att höja aptiten. Väggarna är täckta av keramik och prydnadstallrikar, och har man tur kan man fâ en liten tallrik med sig hem. Pepe är väldigt välbesökt, sâ det gäller att vara där i tid (vid ettiden) för att fâ ett bra bord. Men när bottenvâningen är full, blir man visad upp för slingriga trappor, där man kan fâ äta i smâ rum med bara ett eller tvâ bord i varje. Inredningen är dock lika fin och maten lika god..

8 km väster om staden ligger det stâtliga palatset Medina Azahara, som byggdes av Abderraman till favorithustruns ära. Det ligger vackert beläget pâ en höjd och ska ha varit som ett slott ur tusen och en natt, byggt i marmor, elfenben och ebenholts och dekorerat med ädelstenar. Det var kalifens privata bostad, men 12.000 personer kunde övernatta där. Bara 70 âr efter dess invigning blev palatset erövrat och raserat av berebererna och sten för sten i de magnifika byggnaderna plockades ut för att användas som byggnadsmaterial Idag finns bara ruiner kvar, men det är en speciell känsla att vandra runt bland dem och lâta fantasin flyga.
Ytterligare en liten bit västerut ligger byn Almodóvar de Río, som är känd för att ha en av de vackraste borgerna i Spanien. Den ligger mycket stâtligt pâ en otroligt brant kulle, men det kan vara värt att köra upp för att besöka borgen och se pâ utsikten över den vidsträckra slätten och staden längre bort.

Córdoba med omnejd har ett ganska extremt klimat. Det kan snöa pâ vintern och somrarna är olidligt varma. Bästa tiden för ett besök är vâr och höst.


Nästa etapp fortsätter västerut mot Sevilla.

4 comments:

Thérèse said...

Median Azahara ska man absolut inte missa om man ändå är i Cordoba. Jag tyckte man lätt kunde se framför sig hur palatset och dess innevånare måste ha sett ut när man gick runt bland ruinerna. Så är ju utsikten över det vackra landskapet fantastisk.
Cordoba och Mezquitan är också hur fint som helst även om jag håller med om att dom gamla judiska kvarteren har lite väl många turister och turistshopar

Anonymous said...

Det jag kommer ihåg från Cordoba är moskén förstås och de judiska kvarteren (många turister var det!) och att det var nästan olidligt varmt, 39 grader i slutet av maj. På två dagar hinner man inte så mycket så jag har fått lite "påfyllning" här. Tack för det!

Ataharis said...

Åh, Sevilla! Jag ser fram emot det. :) Uppskattar varenda del i din serie, och känner ressuget stegras! Måste, måste åka till Andalusien snart.

Skulle vilja ta med mig "min" spanjor, han är ju från Galicien och har aldrig varit i Andalusien och det skulle vara roligt att visa honom det. "Mitt" Spanien liksom. Han är väldigt fascinerad av den turkiska byggnadskonsten, och när jag varit där har jag fått vibbar från just det moriska inflytandet i Andalusien, så jag tror (hoppas) att han skulle uppskatta det. Om jag nu får med honom dit och han inte stannar i Turkiet. *suck*

Tack hur som helst för din serie!

Anna Malaga said...

Therese och Puman - ni har sâ rätt ;-)

Trulsa - det är klart att du mâste komma ner med din gallego. Gallicien ár jättefint, men helt annorlunda Andalusien.