Jag blev ganska förvânad när jag läste det intressanta inlägget Pippi ber om ursäkt hos Annelie. Tydligen förväntas barn inte förstâ att det finns olika vanor i olika länder, och när man översätter barnböcker anpassar man dem efter landet de ska läsas i. Pâ swahili blir Bullerbybarnen glada över regnperioden istället för över vârens ankomst. I Finland utspelar sig Mio min Mio i Helsingfors och i Danmark blir det istället Köpenhamn.
Konstigt... jag tyckte alltid att berättelserna var mer spännade ju längre bort i frân de var. Min fantasi flög över blâa berg och vidsträckta öknar, âkte ubât med kapten Nemo och besökte Alaska i Skriet frân Vildmarken. Till och med historierna ut bibeln var spännande - de var frân en annan tid och ett annat land. Hur spännande hade det varit om Moses hade blivit övergiven i Kävlingeân?
Men jag förstâr att det är mer krävande att läsa litteratur frân andra länder. Jag tycker t.om. att jag hajar till när jag läser svenska böcker nu, efter mânga âr i Spanien. Pippi är nästan lite för oförskämd. Arbetsmiljön pâ Liza Marklunds tidningsredaktion är fruktansvärt hârd och hatisk. Hur det kan se ut när man läser Mankell med "spanska ögon" har jag skrivit om här.
Men det värsta var nog i somras, när jag kom pâ idén att sitta i Smâlands djupa skogar och läsa Raskens. Hjälp, vilka lössläppta fruntimmer!! Bondöttrar som festade runt med drängarna! Frânskilda och änkor som bodde själva och fick barn med än den ene, än den andre! Gick det verklligen till sâ pâ 1800-talet? Jag gjorde nästan korstecken (bara nästan!) och skakade pâ huvudet.
Här i Spanien fick fästfolk ofta bara prata med varandra genom fönstrens galler... eller i sällskap av flickans släktingar. Om nâgon trots allt râkade bli med barn, gifte man sig snabbt som blixten eller sâ skrevs den nyfödde in som yngsta barnet i flickans syskonskara, även om föräldrarna var över femtio. De fâ som hade "fader okänd" fick efternamnet Expósito. Snacka om att vara stämplad för livet!
Jag föredrar trots allt Nergârds-Anna dâ...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
17 comments:
Väldigt intressant inlägg. Jag hade ingen aning om det. Håller helt med att det känns fel att göra om böcker så mycket i översättningen. Vi som växte upp på 70-talet såg ju massor av barnprogram och hur man levde i andra länder och hur glada barnen blev att regnperioden var slut. Det tyckte jag var jättespännande när ja var liten. För precis som du skriver hur spännande hade det varit o Moses hade övergivits i Fyrisån
Jag kan inte förstå att finska och danska barn skulle reagera nämnvärt på att historien utspelar sig i Stockholm. Eller ja den lilla del i början innan han kommer till Fader Konungen på Gröna ängars ö.
Jag har läst några svenska författare på spanska bl.a Hennig Mankell och det är ganska kul fast det kan ännas lite märkligt också.
Just det. Pâ 70-talets barnprogram var fulla av barn som sâlde lamor pâ marknader i Peru eller bar vatten pâ huvudet i Afrika. Inte sâ svârt att förstâ, tycker jag.
Det där hade jag ingen aning om heller! Blir mkt förvånand över att Mio min Mio utspelar sig i Finlands resp. Danmarks huvudstäder. Låter faktiskt helt fel i mina öron. Underligt.
therese och anna: Ja minns också de barnprogrammen (inklipp i) där man fick se hur kvinnorna från bambubyn kom i karavan bärandes vattenkrukor på huvudet. Det andra känner jag inte till direkt. Var bodde den danske eller finske Emil?
Kul Mankellinlägg!!!
Lössläppta fruntimmer är väl härligt!?
Annika - Det var nytt för mig ocksâ. Faktum är att jag har en spansk översättning av Mio min Mio, och den utspelar sig i Stockholm, inte i Madrid.
Helena T - Just det, allt hänger ihop och det blir inte samma sak om ändrar en bit.
Per - Välkommen tillbaka i bloggvärlden, förresten. Jag tillhör skaran som fick rysningar av Storpotäten och den dammiga pannkakan. Jag föredrog bambubyar, faktiskt.
Niklas - ;-)
En liten kommentar till Mankellinlägget: intressant att se att du-tilltalet översatts olika till olika språk! Jag har läst Mankells böcker på tyska, och där används "du" bara mellan (nära) kollegor, familj och vänner. När Wallander förhör vittnen eller pratar med andra personer han inte känner, då använder han "Sie" (d.v.s. Ni). Trevlig blogg för övrigt. :)
Det var märkligt. Kan bara instämmma med alla som redan kommenterat här och påpekat att en del av tjusningen med att läsa böcker från andra länder är just alla de ting som skiljer karaktärernas liv och vardag från det svenska.
En av mina favoritböcker när jag var liten var en sagobok med sagor från fem olika kontinenter och vackra teckningar till. Känns väldigt främmande och konstig att man skall "göra om" detaljer bara för att anpassa boken efter landet den blir utgiven i.
Kul inlagg, Anna! Visste faktiskt inte att oversatta svenska barnbocker var sa "anpassade"! Sjalv har jag last Selma Lagerlofs "Kejsarn av Portugallien" pa italienska, men maste saga att jag tyckte att den holl sig forvanansvart nara originalet.
Jag läser förstås inte så mycket barnböcker (dels för att jag förstås inte är barn längre, men framför allt för att jag inte umgås med några barn och därför aldrig "ges möjligheten"), men något som ofta slår mig är att det är trist att läsa översättningar. Är något skrivet på engelska (tyvärr det enda språk jag talar flytande) anstränger jag mig gärna lite extra för att hitta orginalet istället för att läsa översättningar. Det är så mycket nyanser i språket som försvinner, för att inte tala om att det egentligen inte är författarens verk man läser, utan på många sätt översättarens... Å andra sidan är det också ett hantverk; båda mina föräldrar har gjort åtskilliga översättningar från estniska till svenska och det är inget lätt arbete.
Min tanke när jag själv en dag eventuellt skaffar barn, är att försöka läsa engelska barnböcker (om de är bra ;), för att å ena sidan gå direkt till källan, men å andra sidan passa på att utnyttja tillfället att lära barnen engelska så tidigt som möjligt.
Förresten, talar din son svenska?
Elisabeth - Tack! I den spanska översättningen av Villospâr duar man alla, men översättarna förklarar nedanför texten att det är "sed i Sverige att dua även äldre" Annars hade det nästan verkat stötande för en spanjor.
Nadia - Ja, jag tycker ocksâ sâ. Kommer du ihâg vad boken hette, förresten?
karin - hej ;-) Jag gillar ocksâ "trogna" översättningar, men det mâste vara ett väldigt svârt jobb.
Linda - Ja, att översätta utan att nâgot gâr förlorat är väldigt svârt. Det handlar ju inte bara om "tomma" ord, utan om en hel kultur. Andra vanor, kanske ett annat sätt att tänka och känna osv.
För det mesta har man ju inget annat val än att läsa en översättning.
Min son pratar svenska, men enklare konversation, inga lânga utläggningar. Jag brukar läsa de svenska böckerna pâ svenska och de spanska pâ spanska.
Jätteintressant det här. Jag har hört förut att i Afrika blir barnen i Bullerbyn blir glada över regnperioden istället för vårens ankomst. Och jag undrar varför man inte kan behålla det som det är?! Då lär man sig ju lite om resten av världen och det är ju jättespännande. Det blir lite tråkigt när det blir omgjort...
Hm... jag försökte kommentera igår men min kommentar verkar inte finnas med.
Kul i alla fall att du skrev vidare på temat! Jag börjar fundera på hur mycket friheter översättare till svenska tar sig i barnböcker.
Jag minns när jag läste Alex Haleys "Roots" för länge sedan. Jag råkade ha den både på svenska och engelska, men i den svenska översättningen saknades långa avsnitt. Då känner man sig lurad!
Jag letade också gram vår spanska version av "Mio min mio" och såg att den utspelade sig i Estocolmo!
Barajagjohanna - Jag tycker ocksâ att man kan behâlla det som det är och förklara istället.
Annelie - Va? Fattas det avsnitt ur Rötter? Vad konstigt, varför kan man undra. Om det inte stâr att det är en nerkortad version.
Du undrar hur spännande det skulle vara om man hade hittat Moses i Kävlingeån. Ja, då kan jag säga att jag åtminstone skulle funnit Kävlingeån mycket spännande :) Men det kanske hade inneburit att Öresund hade öppnat sig och han hade tagit med sig alla skåningar till Danmark... Hm! Intressant idé!
Hahaha - vill ni bli av med skâningarna?
Host host! Vad menar du med det? Umdrar jag som är skånetös! Nej, jag tänkte på hur det kunde varit om jag bott i Danmark. Men jag är osäker på om mina skånska rötter sträcker sig ända till Moses...
Post a Comment