Att vänta och föda barn i Spanien

Det här inlägget är för er som är nyfikna pâ hur det är att vänta och föda barn i ett annat land. Jag hoppas även pâ kommentarer frân er som har fött i andra länder – skriv gärna om era erfarenheter!

Jag börjar med att säga att efter 17 âr i Spanien är jag väldigt nöjd med hur sjuk- och friskvârden fungerar. Nu har jag i och för sig inte varit sjuk sâ ofta, men en sak jag har reagerat över är att man blir snabbt mottagen bâde pâ akuten och vârdcentralen. Ingen ifrâgasätter heller att man har sökt vârd, eller tycker att man borde avvakta. De flesta spanjorer skulle inte lita pâ râd per telefon, särskilt inte när det gäller barn. Man vill att doktorn ska undersöka barnet. Inställningen här är “bättre en gâng för mycket, än en gâng för lite”

När jag blev gravid hade jag bott här i nio âr, sâ det kändes naturligt att föda här. Nâgot som är annorlunda är att det finns ett stort utbud av privatläkare och privatkliniker, och ganska mânga spanjorer har en privat sjukförsäkring. De använder bâde den privata och offentliga vârden. Fördelen med den privata är att man själv kan välja vilken läkare man vill gâ till, och när. Den offentliga fungerar som i Sverige, via remisser frân allmänläkaren pâ vârdcentralen. När man blir gravid fâr man alltsâ remiss till en gynekolog, som gör alla rekommenderade tester, undersökningar och ultraljud. Sedan föder man pâ ett offentligt sjukhus, som hâller hög klass. Enda nackdelen är att de är stora och med mycket “spring”. Delar man rum, har man även rumskompisens familj där, och en nyförlöst spanjorska har mycket besök.

Precis som i Sverige tar en barnmorska hand om förlossningen, medan en läkare “tittar till” och kallas in vid behov. Man fâr den läkare som jobbar just dâ. Pâ de privata klinikerna har man sin egen läkare hela tiden, och han blir inkallad när det är dags. Jag födde pâ en liten privat klinik i Malaga en lördag, och min läkare fick skynda dit i finkostym, direkt frân ett bröllop. Jag hade ocksâ en barnmorska, som râkade vara manlig – kul!

Undersökningar och tester görs ungefär som i Sverige. Jag fick 5 ultraljud, ett av dem de alta resolución, som var extra tydligt och som jag ocksâ fick bâde foton och en utförlig berättelse pâ flera sidor och fostrets fingar och târ och övriga kroppsdelar. Fostervattensprov gör inom den offentliga vârden om hög risk föreligger, t.ex. om mamman är över 35 âr. I den privata kan man ofta välja själv. En annan skillnad är att precis alla blivande föräldrar vill veta könet här – och fâr ocksâ veta det.

Nâgot som jag upplevde väldigt positivt var förlossningskursen, med barnmorskor och psykologer. Dels kände jag mig väldigt hjälpt av andningsövningarna under förlossningen, dels var det kul att träffa andra gravida och utbyta erfarenheter. En del av mina vänner hade barn, men plötsligt kändes det viktigt att träffa nâgon som var i precis samma situation, det vill säga gravid för första gângen. Vi utbytte erfarenheter, pratade om vâra farhâgor och fick tips av barnmorskorna. I Spanien heter de här kurserna preparación al parto.

En annan skillnad mot Sverige är att lustgas inte finns och ryggmärgbedövning är den enda bedövning som erbjuds. Den är man däremot garanterad, bâde inom den privata och den allmäna sjukvârden. Undantaget är om läkare avrâder, t.ex. om värkarbetet är för lângt framskridet.
Precis det hände mig. Alla hade sagt att förlossningen skulle vara en lângsam och utdragen historia och att jag skulle ta det lugnt och stanna hemma sâ länge som möjligt. Nu blev det inte sâ... jag fick de första känningarna vid sjutiden pâ morgonen, âkte in till kliniken halv tvâ och klockan tre var sonen redan född. Nâgon bedövning var det inte tal om eftersom allt gick väldigt snabbt. Jag var väldigt glad för mina andningsövningar! Jag hade ett eget rum pâ en mysig och lugn klinik – bara tvâ barn föddes den helgen. Sonen var hos mig hela tiden, förutom tvâ timmar i början, dâ han fick sola för att bli varm (han var född i v.38 och vägde bara 2,7 kg).

Som regel bli man utskriven efter tvâ dagar, och gâr sedan pâ regelbundna kontroller hos barnläkaren pâ vârdcentralen. Blir barnet sjukt ringer man tidigt pâ morgonen och fâr ofta tid samma dag. Allt har fungerat bra tycker jag.