Tuesday, February 13, 2007

Det bästa av tvâ världar

Jag läste ett inlägg av Blancaflor, om hur man kan känna sig som svensk inför tanken att fâ spanska barn. Jag förstâr hur hon menar, men mâste säga att jag älskar spanska barn! Visserligen är de högljudda och tar mycket plats (precis som spanska vuxna) men jag tycker att de ocksâ är artigare, vänligare och mer sociala än svenska barn.

När man som svensk skaffar barn i utlandet har man själv hela ansvaret att försöka föra lite svensk kultur vidare till nästa generation. Här ovan syns en del av vâra svenska böcker och spel. För mig har det varit viktigt att lâta min son fâ lära känna mitt land och fâ göra samma saker som jag gjorde när jag växte upp. Även om det är just MITT och min släkts land, det kommer aldrig att bli hans land. Han kommer aldrig att sjunga den blomstertid nu kommer pâ skolavslutningen, men istället fâr han hela den spanska kulturen och det är inte lite!

Pâ mitt ansvar ligger ge honom det bästa av tvâ världar - ett riktigt kul jobb! Förutom att gâ pâ Picassomuséet, festa pâ Ferian och vandra i de Andalusiska bergen, har han ocksâ plockat blâbär, badat i Smâlands sjöar, hoppat i vattenpölar, hyrt en röd stuga under en regnig julivecka, planterat ett äppelträd, hoppat säck, hälsat pâ i Villa Villerkulla, bakat lussekatter, köpt och klätt en äkta julgran, gjort snögubbar och snölyktor, vandrat i Tiveden, badat i Sandhammaren, sprungit barfota pâ gräsmattor, haft picnic i en fârhage och blivit stucken av en fästing.
Och efter som en bild säger mer än tusen ord kommer här lite bilder pâ vad en spansk liten kille kan hitta pâ:






























22 comments:

Thérèse said...

Så fina bilder och som vanligt bra skrivet. Har du någon kontakt med andra svenska familjer i närheten så sonen då och då träffar och leker med svenska barn hemma i Malaga?

Carin said...

Fantastiska bilder Anna! Jag längtar själv efter spanska barn och tycker det skulle vara spännande att få ge dem mitt svenska, och samidigt åka lite snålskjuts för att jag ska få ta ytterligare ett kliv in i det spanska. Jag ser det som det ultimata sättet att integrera sig. För mig. Haha, vilket ego jag är!

Framför allt tror jag främst det finns fördelar med att få med sig två kulturer redan hemifrån.

Anonymous said...

En fråga, hur har ni gjort med språket? Pratar du svenska eller spanska med sin son? Att ha föräldrar från två länder verkar ju absolut vara bästa sättet att få två språk gratis!

Anonymous said...

Jag håller helt med. Att han inte får sjunga den blomstertid uppvägs mer än väl av att han får två kulturer gratis. Jag måste läsa vad Blancaflor skriver, men jag tycker annars det är svårast att jag har så olika åsikt om hur barn ska vara jämfört med mina franska vänner eller barnens kompisars föräldrar osv.

Anna Malaga said...

Therese - Nej, det är dâligt med det. En svensk mamma med spansk man i centrum försökte dra igâng en svensk föräldragrupp för ett tag sedan, men det gick trögt. Anledningen är nog att de flesta svenskar bor i svenskolonierna pâ västkusten och träffar varandra ändâ. En annan sak när det gäller "blandbarn" är att de pratar spanska ocksâ, och dâ föredrar de det sprâket när de leker.
Sen känner jag en svensk tjej med helsvenska barn i Marbella, men det är lângt dit och vi ses sällan.

Carin - tack för det, Sverige ÄR ju fint ;-) Jag tror ocksâ att det är berikande med tvâ kulturer.

anna - Det finns mânga olika modeller för hur man kan göra. En är ju "en förälder - ett sprâk", men det tyckte jag inte funkade hos oss. Min man förstâr ju inte svenska och vi sitter ju ofta och pratar alla tre, och ibland med andra spanjorer. Det har blivit sâ att jag pratar lite svenska varje dag istället, när vi är ensamma.

Tolken - Ja, det där om hur barn "ska vara" är ju ocksâ en grej... jag hade tänkt skriva om det under mânadens inlägg sen.

Anonymous said...

O sa fina bilder! Jag tror som de flesta andra att s.k. blandbarn verkligen har en fin chans att fa det basta av tva kulturer - fast det kravs att man anstranger sig. Kan for ovrigt namna att F:s kollegor ofta fragar honom om han inte ska skaffa barn med mig snart "for tank vilka fina blonda barn med bla ogon som ni kommer fa.." Hmm.. men tank om de blir lika sin far; da tror nog slakten i Sverige att jag fatt zigenarbarn ha ha :-)

Blancaflor said...

Underbara bilder! Jätthärligt!

Du har säkert rätt...i mycket. Jag är övertygad om att det kan vara super att växa upp med två kulturer, generellt sett.

Mitt bryderi består till stor del av att min pojkvän kommer från en oerhört katolsk familj och om vi skaffar barn skulle de gå i katolsk skola, inte fira jul med jultomte, de skulle inte få sova över hos sina pojk- eller flickvänner även om de är 30 år, de skulle uppmuntras till avhållsamhet istället för preventivmedel etc etc.

Förstår du mitt dilemma nu? Det är inte bara Beskow som spökar...

Blancaflor said...

Och om vi fick en son skulle han vid tre års ålder bära puffbyxor, vattenkammad sidbena och liten rock! :)))

Pumita said...

Fina bilder!

Visst är det ett privilegium att kunna plocka "russinen" ur två kulturer! Känner mig lyckligt lottad på så sätt även om det inte skiljer lika mycket mellan det finska och svenska jämfört med det spanska och svenska.

Anonymous said...

Jag är född i Sverige, som min mamma, men hela min familj har rötter i ett annat grannland. I mina ögon så bor jag i Sverige - men jag blir aldrig svensk. mitt hjärta bankar för grannlandet i öst och även om jag kan så mycket mer om Sverige, så är det Finland som finns i mitt hjärta. I spanien må jag säga att jag är svensk (så att folk fattar var jag bor), men i sverige är jag finsk med stolthet. Kanske kan din son också känna sig svensk? Och om inte så kan jag ju tilläga att han kan vara stolt spanjor. Hahahaha, min dröm är att få små spanska barn hihihi.. :P

Och det vore kul om du skrev ett inlägg om hur det är att vara mamma till ett osvenskt barn. Hur gör ni med språk och är han svensk lr spansk i sina ögon.. hur ser han på Sverige och Spaninen?

Anna Malaga said...

karin - det är nästan omöjligt att spâ om hur barnen ska bli. Min man hade mörkbrunt hâr (nu grâtt) och grönbruna ögon. Jag har mörkrunt hâr och blâ ögon. Sonen har fâtt samma grönbruna ögon och mellanblondt hâr. Ni fâr se vad det blir ;-)

Blancaflor - hahaha...hjälp, nu ser jag helhetsbilden ;-)
Men ändâ - ska och ska, man fâr väl komma överens om uppfostran? (inte alltid det lättaste..) Ni kan väl fira varannan jul i Sverige och dâ blir det ju tomte ändâ? Och Ok för katolsk skola och puffbyxor när de träffar svärmor, men avhâllsamheten är det väl lite si och sâ med t.om. i er generation, eller hur? ;-)
Föräldrarna "vet" det mesta, även om de inte fâr lâtsas om det.
I alla fall - lycka till, det är en hârd nöt att knäcka.

Helena T - Aha, det är klart att svenska skolan är ett bra sätt att fâ svensk kultur. Jag känner bara till skolan i Fuenigirola, och där tyckte jag att det verkade vara bara helsvenska barn, nästan sâ att de pâ nâgot vis levde utanför det spanska samhället, men jag kan ju ha fel.

Puman - Ja, jag känner mig lyckligt lottad med tvâ hemländer. Vad är egentligen de största skillnaderna mellan Sverige och Finland? Det vore roligt om du kunde skriva nâgot om det.

Jove - Vad intressant att du säger att du aldrig blir svensk, trots att du är född där. Det vore kul om du kunde skriva nâgot om det, eller om skillnaderna mellan Sverige och Finland, som jag bad Puman om. Jag ska frâga sonen i morgon om det du undrar om. Ibland fâr man oväntade svar - inte alls vad man hade väntat sig ;-)

Anonymous said...

Åh, vad fint du beskriver och vilke trevliga bilder. Jättekul att se!

Det låter jättebra att få det bästa ur två världar.

Anonymous said...

Härliga bilder! Jag anser att dte är lyxigt att få ha två kulturer att ta del av.

Linda said...

Jag måste ju säga att jag känner igen mig lite i det där, men för mig handlar det mer om att jag är rädd för att få barn från Stockholm (min sambo är stockholmare) när jag hellre vill ha skogsbarn från Skåne eller Norrland (där jag själv är uppvuxen). Man är bra fånig, men vad hemskt att få ett barn som pratar stockholmska och springer på Stureplan ;P

Anna Malaga said...

Johanna - tack!

Lox - Men hej, vad kul att se dig!

Linda - Ja, det hade ju varit värre ;-) Faktiskt sa jag och en kompis samma sak när vi hörde en engelsk, lite snobbig pojke säga "Maaaaa, can I have a fooooork, pleeeease?" Vi föredrar skânska ungars "fly mig gaffeln!"
Men spanska barn pratar sâ gulligt!!

Anonymous said...

Vilket rikt liv han får din son. Jag har en svensk/norsk gudson här nere som jag överöser med Astrid Lindgren. Det är varje barns rättighet att växa upp med Pippi, helst inte dubbad.

Annika said...

Vilka VACKRA bilder. Där kan man verkligen se hur två världar kan bli till det allra bästa!
JAG vet hur det är! Min dotter har fått två kulturer, den svenska från mig, och den amerikanske från min man...och ja, så bor vi ju i US. Jag är så STOLT över att hon är sant tvåspråkig i tal och skrift. Så glad och tacksam att vi kan åka hem varje sommar och då fylla på batteriet med svenska och det Nordiska levernet i skärgården.
Jag tycker att man ska börja prata svenska med barnet så fort det är fött, det har jag gjort o det har funkat kristallklart!
Men, vist...ibland känns det lite sorgligt att inte få sjunga "Den blomstertid" eller fira Lucia i skolan. Det som jag är uppväxt med...
Bra inlägg och MKT vackra bilder!!!

Anonymous said...

Jag tycker också att det är fantastiskt att kunna berika mina barns liv med två kulturer, dessvärre har väl maken slarvat med att prata italienska med dem så det flyter väl inte helt obesvärat, jag hoppas att det blir bättre. De förstår ju allt men tycker det är lite jobbigt att prata :(
Men som sagt, det är härligt att se dem trivas i två kulturer som är så olika :)

Anonymous said...

Vilket fint inlägg. Nu lägger jag till sig på min länklista på bloggen och tipsar om inlägget (ännu en gång!).

Anna Malaga said...

Mandi - vilken bra gudmor du är! Pippi är en stor favotit här. Emil är inte lika populär, undrar varför.

Annika - Tack! Du har varit jätteduktig med din dotter. Hur gammal är hon, förresten? Själv pratar jag mest spanska, för att vi ska kunna umgâs pâ samma sprâk allihop. Jag hade ju bott i Spanien i 10 âr när jag fick barn, sâ det är mitt andra hemsprâk.

Sarachella - Just det, vad kul att de trivs i bâda kulturerna! Är de inte lite stolta över att vara halvitalienare ocksâ?

Annelie - tack, vad roligt!

Pumita said...

Största skillnaden mellan Sverige och Finland? Det var ingen lätt fråga! Men ett mycket bra förslag på inlägg. Jag får fundera ett tag och återkomma. Skulle skriva om Prag också. Undrar när det blir av. :)

Maria Agrell, Barcelona said...

Fantastiskt vackra bilder!!!!!

Jag läser och lär. Både av ditt inlägg och alla intressanta kommentarer.