Det finns hopp om de unga generationerna! Viljan att förändra spanjorernas dâliga vanor till det bättre finns i alla fall - det âterstâr bara att se hur resultatet blir.När jag kom hit blev jag minst sagt chockad över hur de andra ungdomarnas tänder sâg ut. Nästan alla som var i tjugoârsâldern i början av 90-talet hade missfärgade (ibland svarta) och lagade tänder. Mânga hade ocksâ dragit ut sâ mânga tänder att de hade tuggsvârigheter.
Nu har man dragit igâng tandborstningskampanjer och alla barn fâr regelbunden tandläkarundersökning frân sex âr (mjölktänderna är fortfarande inte viktiga). Min sons klass fick besök av en tandläkare i skolan i förra veckan. Han undersökte barnen, berättade om tandhygien och delade ut en roligt litet pack med tandborste, tankräm och spegel i en liten necessär. Gulligt!
Att överbrygga spanjorernas tandläkarskräck är ett jättejobb. Inte sâ konstigt med tanke pâ att de flesta brukade lâta sina tänder bli sâ förstörda att det var försent att rädda dem när de väl sökte hjälp... och dâ fick de dem utdragna.
Ett annat omrâde där vi ligger hopplöst efter är miljövârd och sopsortering. Men det gâr framât där ocksâ. För nâgra âr sedan slängde folk batterier i soporna och alla barn hade skinksmörgâsen inlindad i aluminiumfolie. De senaste âren har man börjat sortera soporna och det finns papperskorgar överallt. Nu gäller det bara att fâ folk att försöka förstâ att man inte kan ta med sig soporna hem frân utflykten pâ landet ocksâ.
Det nya ekologitänkandet har ocksâ nâtt skolorna. I höstas anordnades en stor teckningstävlig med tema ekologi och naturvârd. Teckningarna ställdes ut och de finaste fick en liten medalj. Min son fick hämta den här under mycket högtidliga former och han är väldigt stolt (mamma ocksâ):
8 comments:
Det där med att införa miljötänket i vardagslivet är en lång process så det lär inte gå i en handvändning. Men det är bra att det kommer. Nånstans måste man ju börja. Vi i Sverige har kommit lite längre, men det finns mycket kvar att göra. Det känns som att prylsamhället har ett ordentligt försprång. Då menar jag att man t.ex. ska skaffa sig en ny mobil varje år (eller oftare? jag kan inte sånt där) med de senaste finesserna osv.
Ooops, glömde... GRATTIS till medaljen! :)
Ja numer finns ju "glasbomber" för flaskor och kontainer för papper, tidningar. Dessa används dock mest av utlänningar, vad jag sett.
Flyttade från Spanien för 2 år sen, men då hade de fortfarande inte börjat med återvinning av pet flaskor och burkar. Hur är det nu?
Puman - Ja, det gâr sakta med säkert framât. Och än sâ länge klarar vi oss med gamla mobiler, jag har bara köpt en ny efter att ha tvättat den gamla i tvättmaskinen ;-)
Anna B - välkommen till min blogg! Vad jag vet är det bara batterier, kläder, glas och papper som âtervinns, inte petflaskor.
Här funkar en annan sorts återvinning, lite mer direkt sådan... Det man inte längre vill ha ställer man bara ut på gatan så kan den som vill plocka med sej det hem.... Det gäller allt ifrån kläder till möbler till petflaskor (som diskas och så fyller bönderna dom med leban, en sorts yoghurt som dricks till couscous, och säljer inne i stan på fredagarna), osv.... Batterier slängs tyvärr i soporna. Jag ska nog göra iordning en burk här hemma där jag samlar mina gamla batterier och så tar jag med mej burken när jag åker över gränsen.
Sophämtningen funkar rätt dåligt i min stad. Kommunen sätter upp en massa papperskorgar över hela stan men bara någon vecka senare är dom stulna eller trasiga. Det tar tid att förändra folks mentalitet!
Fast det var inte så bra i Sverige förr heller. Vi som växte upp på 70-talet gick i Mulleskola och fick hela naturtänket, kretsloppet, osv. Men jag kommer ihåg att jag ofta såg vuxna som slängde sopor där dom gick och stod och att mina kompisar och jag brukade plocka upp skräpet efter dom vuxna. Och nu är det jätteskräpigt i Sverige igen. Kanske dags för en ny omgång Mullebarn? Och så kunde dom skicka Mulle på export. Han skulle verkligen behövas här i Marocko!
oj, jag haller inte alls med... har endast bott med spanjorer under mina nastan 2 ar har i barcelona och alla har de varit valdigt miljomedvetna. ofta har det varit jag som har varit miljobven. tycker det ar enklare att sortera soporna har an i sverige eftersom avfallskontainarna finns direkt utanfor dorren pa gatan. men det kanske ar annorlunda i resten av spanien. nar jag bodde i alicante har jag for mig att jag inte sag sa mycket miljotankande...
/johanna i barcelona
Nejma - hahaha, sâdan där direktâtervinning har vi ocksâ! Gamla soffor, spjälsängar och bokhyllor fâr nya ägare pâ tre röda sekunder ;-) Fast myndigheterna sköter det här med sophantering bra nu - det är de boende som är lite slarviga.
Johanna - välkommen hit! Katalanerna är nog lite ordentligare. Jag hÂller med dig om att det är närmare till soptunnurna här, och dessutom töms de oftare. Jag mâste nog skriva ett inlägg om det ocksâ...
Min tandläkare i Sverige berättar att svenskarnas tandhygien håller på att bli sämre igen. Framförallt för att den information som gravida kvinnor och mammor på BVC fick på sjuttio-talet om vikten av att inte småäta har försvunnit. Därmed småäts det mer och barnen dricker mer juice och tänderna blir lidande
Post a Comment