Jag är definitivt inte den som brukar lägga mig i hur unga eller gamla folk är när de skaffar barn. Men Carmen Bousadas, frân Puerto de Santa María i Cádiz, fâr mig att kippa efter andan. Världens äldsta mamma: 67 âr, ensamstâende och har precis fött tvillingar, sina första barn. Hjälp, vad har hänt? Efter att ha läst en intervju i El Mundo´s söndagsbilaga och sett en annan intervju live i ett av de skvallerprogram som är sâ populära i Spanien, känner jag mig inte precis lugnad. Sâ här gick det till:
Carmen, ogift, hade aldrig varit intresserad av barn. Enligt byborna pratade hon aldrig med nâgon av barnen i byn. De senaste âren hade hon ägnat ât att sköta om sin gamla och sjuka mamma. När mamman dog sâlde hon huset och âkte till en klinik i USA för att fâ en fertilitetsbehandling och bli artificiellt inseminerad. De "biologiska föräldrarna" hade hon valt ut per katalog: en blond italienare och en söt brunhârig tjej. Efter behandlingen lyckades hon bli gravid och födde tvillingar i december, efter en högriskgraviditet med komplikationer som slutade med kejsarsnitt i förtid och barnen i kuvös.
Just nu verkar det inte gâ nâgon nöd pâ barnen. Carmen har dessutom gjort en del exklusiva intervjuer, nâgot som är väldigt bra betalt i Spanien. Men barnen har alltsâ ingen pappa, inga mor- eller farföräldrar och en mamma som kommer att vara 80 när de är tretton. I intervjun gjorde hon uttalanden som: "när de börjar vilja gâ omkring, sätter jag dem i gâstolar" och "nu ska jag försöka hitta en pappa till mina barn, han fâr gärna vara lite yngre.."
Jag börjar undra när man egentligen kan räknas som förälder. När man mixtrar ihop ett nytt liv, och sedan bär pâ det i sju mânader? Eller när man mixtrar ihop ett liv och hyr en surrogatmamma som föder dem? (Är det inte det Sharon Stone har gjort, förresten, jag hänger inte riktigt med i kändislivet..?) Det som gör en till förälder dâ, är att man faktiskt har betalat kalaset. Carmen berättar att hon ljög om sin âlder och lurade läkarna - pâ just den kliniken var den övre âldersgränsen 55 âr (Lagen sätter ingen gräns alls, bara en undre gräns pâ 18 âr) Journalister börjar nu ifrâgasätta om det inte kan ligga en muthärva eller identitetsförfälskning bakom: hur är det möjligt att man tar emot en pacient utan att be om id-handlingar?
Det här diskuteras väldigt mycket i Spanien just nu. Själv säger jag som Sokrates: " Solo sé que no sé nada" . Men jag hoppas att debatten leder nâgonstans.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
10 comments:
Jag som nästan känner mig för gammal för ett till barn. Jag är ju 32 år yngre än Carmen....
Män kan ju få barn långt upp åldrarna ett exempel är Julio Iglesias den äldre som blev pappa vid 90.
Det är ju inte bara det biologiska som gör en til förälder. Adoptivföräldrar är ju precis likamycket föräldrar som dom som själva tillverkat och fött fram ett barn. Fast för adoption finns ju en övre åldersgräns.
På tal om skvallerprogrammen (som en skavllertidning i TVformat) som är så populära i Spanien har det längre förvånat mig att dom nte finns i Sverige än. Svenskarna verkar ha lika stort intresse av kändislivet som spanjorerna.
Så går det då man enbart tänker på sig själv och sina stora behov, än på barnen som inte kommer ha mycket glädje av sin gamla mor, om hon inte lyckas bli 120 år och vara glasklar i knoppen och annors frisk i kroppen in i det sista...
Therese - Du är ju bara barnet ;-)
Nej, det är ju inte bara det biologiska som gör en till förälder, men som det ser ut nu kan man frâga sig VAD som gör en till förälder egentligen.
Skvallerprogrammen är verkligen stora här.
I i Sydafrika - Ja, man kan frâga sig hur hon har tänkt.
Ett svårt tema som jag inte tror har något svar. Det går inte att lagstifta om vem som ska få bli förälder. Och jag tror att de allra, allra flesta skaffar barn av egoistiska skäl. Det tycker jag är helt naturligt. Det finns många biologiska föräldrar som har betydligt fler och värre brister än åldern. Bara det att någon så fruktansvärt gärna vill ha barn ser jag som ett gott tecken, då kan man inte bli en förfärligt dålig förälder. Sedan finns det ju extremfall, jag tycker kanske inte att det låter som den här kvinnan har ett helt sunt tankesätt. Men vem är jag att döma?
Förlåt mig nu för mitt burdusa sätt, vädjar jag.
Undrar om amningen kommer igång som den skall...?
Intressant debatt tycker jag, hur många regarerar nämnvärt när en 67 årig man blir pappa egentligen?Men å andra sidan har ju naturen sett till att många män kan bli pappor vid denna ålder, men att kvinnor inte kan det naturligt. Vilken "religion" ska/bör vi följa?naturen eller tekniken?Och vår går denna gräns i andra sammanhang?
Jag håller med Carin att det är helt naturligt att skaffa barn av egoistiska skäl, vilka andra skäl finns det egentligen?Så på ett sätt förstår jag Carmen, men samtidigt tror jag att det finns en mening med att följa det som naturen har tänkt ut åt oss.
Jag tror inte att hon åkte själv till kliniken i Usa utan det är säkert nån spansk läkare bakom med som ville följa detta ur experimentsynpunkt. Jag tror inte ett dugg på att hon gjorde detta för att bli känd eller rik som hon fått kritik för, utan hon ville säkert väldigt gärna ha ett barn och lät denna längtan ta över förnuftet lite väl mkt kanske.
förresten Niklas, det är inte helt totalt omöjligt att amning skulle kunna fungera faktiskt, tro det eller ej.För det första finns det adoptivföräldrar som fått igång amning utan att ens fött sitt barn då alltså och sedan finns det mormödrar som ammar sina barnbarn (dock har ju de ammat engång i tiden). Tror väl inte att det är så möjligt dock att Carmen skulle kunna amma sina tvillingar, men men man ska aldrig säga aldrig...:)
Carin - Jag vill inte heller döma, men däremot ifrâgasätta. Om det finns en âldersgräns för adoption, skulle det kunna finnas en för IVF ocksâ, av samma orsaker.
Visst är vi egoistiska i beslutet att skaffa barn (som i sâ mânga andra beslut), men de flesta har ändâ en hel del huvudbry för att försöka göra det bästa för barnen. Manga utlandsföräldrar har lite dâligt samvete för att deras föräldrar är sâ lângt bort, t.ex.
Niklas - Ja, maten är ju viktigast ;-) Nej, amningen kom inte igâng, men egetligen hade det inte varit sâ förvânande om det hade gâtt. Lyckas man göra en 67 ârig kvinna fertil, kan man nog lyckas med det mesta...
Emma - Ja, debatten är intressant. Att man har mer överseende med papporna beror nog pâ att fruarna är yngre. Det hade nog blivit ett lika stort rabalder om en ensamstâende 67-ârig man hade gjort samma sak som Carmen (pâ annat vis).
Nej, jag tror inte heller att hon gjorde det för att bli känd, det finns enklare sätt. Däremot kan det ha varit för att hon kände sig ensam efter mammans död.
Oj. Jag fyller 26 år nästa gång och känner mig inte mer redo för barn än då jag var 10 år yngre (d.v.s. inte det lilla minsta). Har ö.h.t. svårt att tänka mig som förälder, även de kommande 10 åren. Men om jag någon gång vill ha barn hoppas jag verkligen att det är innan jag passerar 65-årsstrecket. Herregud, innan 40-årsstrecket!
Anna: Ha ha ha!
Ok, så Carmen lyckades inte fylla barmen...
Post a Comment