Thursday, February 01, 2007

Religionsundervisning

Ett ganska knepigt och hett omstritt ämne här. Ska barnen ha religionsundervisning i skolan, och ska den i sâ fall räknas som "riktigt" ämne i betyget?

Problemet är att det inte är orientering om och kring alla religioner, som i Sverige. Här är det undervisning i den katolska läran - gud finns och punkt slut. Den börjar redan vid tre ârs âlder, och barnen blir inte bara undervisade i bibelkunskap (vilket jag inte hade haft nâgot emot) utan fâr ocksâ göra korstecknet och be fader vâr.

Man kan välja bort religionen och istället studera ett alternativ, oftast etik. När min son gick i escuela infantil, frân 3 till 5 âr, fanns inget alternativ pâ den skolan och han och tvâ andra elever fick dâ istället byta klass under religionstimmen. Helt OK, men det kan bli ganska trâkigt när det bara är EN elev i klassen som inte studerar religion. Det är dessutom ganska vanligt att det händer, eftersom den övervägande majoriteten väljer religion till sina barn.

Nu i den riktiga skolan studerar han etik, vilket är jättebra. De pratar bland annat om jämlikhet, respekt, utanförskap osv. Synd att inte alla elever fâr studera det, särskilt som skolan ser ut pâ mânga ställen idag.

Problemet är ju att han inte fâr nâgon undervisning i olika religioner. Jag är inte troende, men har pliktskyldigast tagit med honom till byns kyrka nâgra gânger och berättat lite om Jesus liv och om varför han är viktig. Lite löst har jag ocksâ pratat om att inte alla tror samma sak och att i olika länder har man olika religioner.

Vâr religionsundervisning var bra pâ sätt och vis. Men som vanligt när jag tänker pâ vad vi lärde oss i skolan (jag gick med -68orna), förundrar jag mig över vilken otrolig massa fakta vi var tvungna att lära oss, och hur lite det pratades om sambandet och nyttan av att veta det. Vi lärde oss utantill en stor mängd ârtal, syrornas formler, Polens floder, namn pâ kungar, förkortningar och nummer pâ grundämnen, att amylas bryter ner fett (eller var det kolhydrater?) och dessutom en lâng rad gudar inom hinduismen. När det finns sâ mycket annat viktigt att lära sig...

11 comments:

Anonymous said...

I Frankrike valde vi katolsk skola till barnen. Jag har lite svårt för all religion, men den kommunala skolan (som är helt befriad från religion) i vårt område var så dålig att t o m rektorn där avrådde oss. Jag tyckte också att religionsundervisningen var bra när vi gick i skolan (samma generation som du), men när jag sade det till en muslimsk vän började hon skratta och sa, du ANAR inte hur KRISTET det är.

Anna Malaga said...

Där har du en viktig poäng. Jag tror att Frankrike förresten är det enda land där man verkligen har lyckats skilja kyrka och samhälle. Är det inte förbjudet att bära synliga religiösa symboler i offentliga skolor? Dvs inte bara slöja, utan ocksâ kors?

Den svenska skolan pâ 70-talet var säkert "smygkristen" pâ mânga vis: skolavslutningar i kyrkan, psalmer osv. Och som jag skrev, ibland tyckte jag att man inte fick nâgon riktig kunskap om grundsynen och värderingarna i andra religioner, det blev mest ett uppradande av gudar eller lustiga regler.

Förresten - brukar de felsta franska elever komfirmera sig?

Anonymous said...

Den religionsundervisningen jag fick i svenska skolan var bra. Sâ det beror nog mycket pâ hur läraren lägger upp undervisningen.

Jag bor i frankrike och här är den kommunala skolan "laic", alltsâ sekulär. Tycker generellt att religionsundervisningen borde införas pâ schemat sâ att dagens elever âtminstonde har ett litet hum vad andra människor tror pâ. Religionen är ju intimt kopplad till historia, kultur och politik och som har styrt människors livsval och öden i tusentals âr.
Men skolan fâr aldrig bli som den var förut här i landet, där alla barnen gick i samma skola, men judar, protestanter och katoliker i olika klasser.

Dosiss

Anonymous said...

Bra uppslag till inlägg! Jag vet faktiskt inte. Äldsta dottern går i konfirmationsundervisning nu med sina kamrater eftersom de ska konfirmeras i år (10 år), première communion. Men det är ju som sagt genom den katolska skolan. Men hon är så cool tycker jag, lär sig saker om Gud och Jesus, funderar mycket, men verkar bara bli starkare i sig själv. Ingen böjelse åt att bli katolik :-)
Och jo, visst är det förbjudet med synliga religiösa symboler i den franska kommunala skolan. Och jag håller med om att det är riktigt bra och konsekvent. Även om det finns många andra invandrar/fransmän diskussioner. Så blir det aldrig "nu kan vi inte ha avslutning i kyrkan längre för då utesluter vi lille X" Det är helt lika för alla. Religionen är ens privata val. Sen tycker jag att fransmän är väldigt religiösa. Men det kanske man också blir om det måste vara ett aktivt privat val.
Jag ska kolla statistik och försöka skriva ett inlägg om konfirmation.

Anna Malaga said...

Dossis - Det är precis det jag menar. Kultur, religion, politik.. allt hänger ihop och eleverna missar ju en viktig bit om de inte läser religion. Vi föräldrar kan ju fylla i, men det är inte mitt favoritomrâde, om man säger sâ. Jag berättar hellre om rymden eller om roliga djur ;-)

Tolken - Tack för det, det ska bli intressant att läsa. Här konfirmeras sâ gott som alla barn.

Nejma said...

Jag skulle vilja ha religion till mina barn, men på barnens skola har dom bytt ut religion/etik mot klassisk arabiska. Tyvärr råder inte religionsfrihet här, så om man vill att barnen ska ha någon annan religion än den muslimska måste undervisningen ske privat och om barnets pappa är muslim måste han skriva på ett papper där han godkänner att barnet får undervisning i en annan religion. Min man har ännu inte skrivit på det pappret men när han kommer i sommar ska jag skicka honom till kyrkan så han pratar med den syster som har hand om undervisningen. Här går den inte ut på att göra katoliker av barnen utan mer på att ge dom undervisning i vad som är gemensamt i dom tre religionerna. Det är fint tycker jag. Barnen följer med mej när jag går till kyrkan så lite lär dom sej ändå, även om det blir mer indirekt.

Linda said...

Jag har läst religionsvetenskap på universitetet sedan hösten 2003 och hade länge siktet inställt på att doktorera och fortsätta forska. Att studera religion tillhör m.a.o. min vardag, och jag har varit intresserad av det sedan jag var mycket ung.
Jag håller därför med dig om reflektionen kring "vilken otrolig massa fakta vi var tvungna att lära oss, och hur lite det pratades om sambandet och nyttan av att veta det". Det är sorgligt att det inte ges mer utrymme! För pratar man bara om "renodlade" fakta är det lätt att de kan tyckas meningslösa och tomma. Jag har många vänner som idag, i vuxen ålder, tycker att det är meningslöst att vara allmänbildad, utbilda sig o.s.v., för "jag har ju ändå ingen användning av all den där faktan".
För att återgå till religion; för mig har intresset alltid funnits och det har alltid varit naturligt för mig att jag skulle ta minst en magisterexamen på universitetsnivå. Men det är också först när jag befann mig på universitetsnivå som jag verkligen började förstå NYTTAN av det, då jag började förstå religioner, deras funktioner, påverkan o.s.v. (för att inte tala om allt annat, alla andra ämnen, som vi läser).
TÄNK istället om man kunde fågna upp människor TIDIGARE? Vilken enorm skillnad det antagligen skulle göra med en annan typ av skolsystem...

Linda said...

Kanske ska påpeka att jag menade religion som ett ÄMNE BLAND ANDRA; inte religion som i trosövertygande och inte som det enda ämnet som är viktigt att förstå nyttan av ;)

Anonymous said...

jag hade turen att på gymnasiet få en väldigt bra och engagerad lärare som jag hade i historia, religion och filosofi. naturligtvis var vi tvungna att lära oss en del fakta och memorera några årtal men den största delen av lektionstiden gick åt till att diskutera, analysera och jämföra. vi pratade mycket om etik och moral och vi fick en bra, grundläggande kunskap och framför allt förståelse om många olika livsåskådningar. Jag tycker det är så synd i spanien att ämnet religion direkt ska innebära kristendom utan någon direkt ifrågasättning. att få lov att ifrågasätta samhället och allt som hör till tycker jag är ngt som borde finnas i skolan från första början.

Anna Malaga said...

Linda - Jag hâller verkligen med dig. Kan det inte vara kul att lära sig mer om den värld vi lever i? Alltid när man pratar om att skolan borde vara roligare och intressantare, tror mânga att man menar nâgot flummigt, där eleverna tittar pâ film och tuggar tuggummi.
Det är ju precis tvärt om - att förstâ det roliga (och nyttiga)i att lära sig nâgot.

Mia - precis sâ skulle jag vilja ha det, vilket tur ni hade ;-)
Ja, det är synd att det inte gâr att ifrâgasätta den katolska läran. Fast etiken är väldigt bra, kanske de tar upp olika religioner ocksâ lite längre fram.

Anna Malaga said...

En annan sak som är intressant är att man ofta använder uttrycket "krista värderingar" för att beskriva egenskaper som värderas högt i alla samhällen och religioner; trohet, ärlighet, generositet och respekt för familjen, t.ex.