Häromdagen var jag pâ träff i en lekpark med tvâ andra svenska mammor. Vi satt och pratade medan barnen lekte och ett av samtalsämnena var den stora risken för att râka ut för inbrott i Spanien. Den ena, som bor i ett villomrâde i Madrid, hade haft inbrott pâ undervâningen medan de sov pâ övervâningen. Kusligt!
Där jag bor nu, är inte risken sâ stor. Dels är omrâdet inte sâ attraktivt, dels övervakar grannarna gatan som hökar, natt och dag.
När jag boddde i ett turistomrâde fick jag däremot pâhälsning tvâ gânger av “mänskliga flugor”, dvs fasadklättrande tjuvar. Ingen ser dem, och de blir bara upptäckta när de trillar ner och bryter benen sâ svârt att de inte kan ta sig iväg. De är extremt lätta, oftast drogmissbrukare, ljudlösa och inte vâldsamma. Om de stöter pâ vakna ägare eller hundar, ger de sig iväg, oftast utan att ha blivit upptäckta. Mânga är specialister pâ patios; trânga och höga innergârdar som ibland finns mitt i höghusen.
första gângen lâg jag och sov i sovrummet medan tjuvarna letade igenom min handväska i hallen. Nästa gâng var ingen hemma, sâ de hade mer tid pâ sig och stal kameran, bandspelaren och alla guldsmycken. Jag bodde pâ fjärde vâningen.
Känslan av att ha haft sâdana här tjuvar hemma är obehaglig och irriterande, men trots allt inte sâ skrämmande. Spanska tjuvar är sällan vâldsamma eller beväpnade. Mycket värre är de proffesionella ligorna frân Östeuropa som härjar i de rika omrâdena vid Barcelona och Valencia.
När jag jobbade som sekreterare pâ ett larmföretag, lärde jag mig en hel del om inbrottstjuvarnas knep. Min dröm om ett vackert litet hus pâ en höjd ute pâ landet, kändes plötsligt inte sâ lockande längre....
När jag ser alla villor och sommarstugor i Sverige blir jag verkligen förvânad över hur oskyddade de är. Om nâgon vill göra inbrott klockan tre pâ natten, är det nästan bara att gâ in och ta för sig. Att ha en liten lampa tänd eller att grannen tar hand om posten känns inte riktigt tillräckligt.
Här har alla villor pansarglas eller galler för fönsterna, precis som första och andra vâningen pâ höghus. Trist, men nödvändigt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Det är just sådanan saker som jag uppskattar med Sverige. Jag behöver inte oroa mig för några andra flugor än husflugor. I Oxford var jag aldrig orolig på college, men man var tvungen att alltid låsa dörren och stänga alla fönster för annars kunde man bli av med sådant som låg framme. När vi bodde i lägenhet var det betydligt mer osäkert eftersom man fick sk oväntat besök närsom på dygnet.
Maken kom på några killar som försökte sno min cykel mitt på ljusa dagen, och kunde inte gripa in då det alltid finns risk för att man blir knivstucken. Tjuvarna i UK är inga "gentlemen" direkt.
När vi bodde i Sevilla så hade vi inbrott samtidigt som min sambo låg och sov i lägenheten. Kusligt! Dom tog min mobiltelefon med laddaren och allt. Vi polisanmälde (för att få pengar tillbaka). En dag kom en kommisarie med en väska och skulle göra en undersökning. Han hade förstoringsglas i väskan och skulle ta fingeravtryck -Sherlock!
Visst är det trist!
Man blir ganska nojig ocksâ. Vaknar av att man tror att man hör steg vid tretiden pâ morgonen...
70tals Per: Vilken metodisk kommisarie, hehe. Han verkade i alla fall gilla sitt yrke.
för ett litet tag sedan fick en bekants familj inbrott i madrid. mamman var på övervåningen, 10-åriga sonen på nedervåningen. Efter ett tag undrade hon varför pojken var så tyst och gick ned och kollade.
Då hade nån varit inne och vänt, bundit och tejpat igen munnen på den stackars grabben. fan så läskigt. Grabben verkar dock ha tagit det med ett stort lugn. Och inget blev stulet. sjukt.
Ulrika - ja, det verkar bli vanligare med inbrott mitt pâ ljusa dagen, eftersom larmet inte är pâ dâ.
Vilken tur att killen tog det lugnt.
Post a Comment