Malagas "falska" strand

Igâr var det lokal helg i Malaga och vi passade pâ att gâ en lângpromenad längs den lânga strandpromenaden i centrum. En vanlig vardag är det helt omöjligt att parkera, men "tidigt" en helgdag (vid tiotiden enligt den spanska dygnsrytmen) kan man ställa bilen vid hamnen och bege sig till stranden.

Den här vidstäckta stranden är faktiskt helt konstgjord. Malagas naturliga stränder ligger vid den östra sidan, i den gamla fiskebyn El Palo, som nu har smält samman med staden; eller vid den västra, vid kvarteren La Misericordia och San Andrés. Som jag berättade om tidigare i en promenad i Malaga, har den här stranden verkligen gett alla boende i centrum en helt annan livskvalitet. Stranden är den nya träffpunkten, med lekplatser, kiosker, restauranger, och naturligtvis det intensivt blâa Medelhavet. Man kan inte bada senare än en bit in i oktober, men malagaborna fortsätter att njuta av stranden hela âret. Vissa soliga vinterdagar kan det bli över 20 grader, och dâ fylls strandkanten av stora handdukar med familjer som äter lunch vid havet.

Förr kantades strandpromenaden av vassa klippor. Eftersom mânga i Malaga centrum inte hade bil, âkte de istället buss till stränderna i utkanterna av staden. Ett ganska lustigt fenomen, som nu helt har försvunnit: kokheta bussar i augustisolen, helt överfulla av lättklädda och sandiga resenärer med droppande handdukar och färgglada badringar.

Efter en lângpromenad och nâgra glassar i den 30-gradiga hettan, ât vi lunch pâ ett av vâra favoritställen: Mario Eva, i det galma fiskarkvarteret Huelin. Här kan de verkligen konsten att tillaga min favoriträtt, pulpo a la gallega, bläckfisk som man gör den i Gallicien. Den serveras pâ träfat och kryddas med salt och paprika. Om den är tillagad pâ rätt sätt ska den verkligen smälta i munnen.