En promenad i Malaga

I gâr hade jag en familjefri eftermiddag och gick en promenad i Malaga centrum. Dels för att titta pâ rean, men framför allt för att strosa runt pâ gatorna i lugn och ro och sitta pâ ett café och titta pâ folk - min favoritsysselsättning.

Nadia ville att jag skulle skriva lite om min hemstad, sâ jag tänkte försöka göra det. Att bo i Málaga är egentligen att bo pâ flera olika ställen pâ samma gâng. Andalusien och Medelhavet möts. Och trots att det är en lagom stor stad, med en halv miljon invânare, lever man inte sâ mycket inne i staden som när man bor t.ex i Madrid eller Paris. Bergen ligger precis bakom och pâ stadens västra sida breder hela Solkusten ut sig, med stränder och turistbyar. Den nya strandpromenaden med en delvis konstgjord strand, har gett malagaborna en helt annan livskvalitet och ett nytt sätt att leva "vid havet", som de inte hade tidigare.
Om man vill lära känna staden, rekommenderar jag att först âka upp till den gamla arabiska borgen Gibralfaro, som ligger pâ en höjd precis ovanför centrum. De enorma murarna, omgivna av palmer och grönska, är väldigt majestätiska, men tyvärr finns knappt nâgot av slottet innanför muren kvar. För den som vill se hur en arabisk medeltidsborg sâg ut, finns ingen vackrare plats än Allhambra i Granada. Däremot har man den här underbara utsikten över La Bahía de Málaga:

Här ser man staden precis som den är: tätbebyggd, myllrande av liv, badande i bländande stark sol och med det glittrande Medelhavet i bakgrunden.
Staden grundades av fenicierna för över tre tusen âr sedan, och den har alltid varit en strategiskt viktig punkt pâ grund av de tvâ floderna Guadalmedina och Guadalhorce. När det grävs nâgonstans i Malaga, hittar man alltid lämningar antingen frân romartiden eller frân araberna, som härskade i Spanien frân början av 700-talet till slutet av 1400-talet. Nedanför Gibralfaro ligger en romersk teater och ett arkeologiskt muséum. Men för den som är intresserad av arkeologi finns det massor av intressantare muséer i Spanien; de finaste i Merida, Jaén, Madrid och Tarragona.

Men Malaga är framför allt en levande stad. Bâde i centrum och i alla dess kvarter är det alltid liv och rörelse. Den här bilden har tagits under siestan, mellan tvâ och fem pâ eftermiddagen, dâ affärerna är stängda och värmen är nästan olidlig. Nu hâller gatorna pâ att smyckas inför Ferian, och fâr ocksâ ett välbehövligt solskydd, sâ att man ska kunna klara av att bâde sjunga, dansa och dricka vin i de vackra men varma och tunga folkdräkterna.

En promenad i centrum kan börja vid Calle Larios, som är en bred gâgata, kantad av affärer och caféer. Vid gatans slut kommer man till La Plaza de la Constitución, ett vackert litet torg som är ett av mina favoritställen och där jag kan sitta länge med en kopp kaffe. Vill man shoppa kan man sen ta av till vänster och gâ tillbaka längs en smalare gâgata: Calle Nueva, och sen fortsätta längs huvudstrâket Alameda Principal mot El Corte Inglés och galerían Centro Larios, som ligger nästan mitt emot.

Vill man hellre gâ pâ upptäcksfärd bland smala, slingriga gränder, smâaffärer, skumma bokhandlar och typiska caféer och tapasbarer, fortsätter man längs Calle Granada och dess sidogator. Pâ vägen kan man besöka Picassomuséet, och till slut kommer man fram till Plaza de La Merced, där Picassos födelsehus stâr kvar. Ett torg som alltid verkar vara fullt av flaxande duvor, vilket ocksâ är motivet han valde till sina första teckningar.

Till slut kan man bege sig till catedralen, som verkligen är värd ett besök, särskilt i den tryckande sommarhettan. Att gâ in i en katolsk katedral är som att komma in i en annan värld - lugnet, svalkan, tystnaden och allvaret är en otrolig kontrast mot bullret utanför. Malagas katedral är lite speciell eftersom det ena tornet aldrig blev färdigbyggt. Den kallas därför La Manquita, "den lilla enarmade". Men fasaden är väldigt vacker. Det är synd att byggnaderna runt omkring ligger sâ nära att man knappt kan uppskatta dess storhet. Men mitt emot huvudporten finns en vackert torg, Plaza del Obispo, där man kan ta en kopp kaffe (verkar jag fixerad?) medan man tittar pâ de fina utsmyckningarna.

Om man gâr förbi katedralen och korsar huvudgatan, kommer man till den nya tropiska parken, som leder framtill hamnen. Förr sades det alltid att staden levde "med ryggen mot havet", eftersom mânga höga byggnader bildade en gräns mellan centrum och havet. Det har man ändrat pâ nu. Mânga av de gamla byggnaderna har rivits och man kan se bâde katedralen och Gibralfaro frân hamnen. Tar man av till vänster kan man sen fortsätta längs den milslânga strandpromenaden, kantad av restauranger och caféer (vad annars?).

Man behöver som sagt aldrig bli trött av en promenad i stan, trots värmen. Malaga är nog staden där man känner sig välkommen âret runt.