Friday, October 27, 2006

Blommor, bin... och katoliker


"Ditt liv är ditt ansvar. KONDOMER"
Den här skylten är naturligtvis INTE frân Spanien, eller frân nâgot annat katolskt land. Pâ Cuba är folk visserligen katoliker, men kyrkan har ingen "världslig" makt.

Egentligen inte i Spanien heller. Men den är ändâ en viktig maktfaktor och biskopar och präster uttalar sig om allt frân skolundervisning till julfirande.
Och sâklart om preventivmedel. Att man inte ska använda dem, alltsâ.
För nâgra âr sedan uttalade sig nâgra spanska biskopar positivt om kondomer i syfte att bekämpa AIDS, men de fick vackert ta tillbaka sina ord efter pâtryckningar frân Vatikanen. Kyrkan godkänner officiellt inga preventivmedel mer än avhâllsamhet och säkra perioder (och dâ inom äktensskapet)

Pâ sätt och vis är det ju deras jobb att berätta om hur en god katolik bör leva. Om det gâr kampanjer som försöker upplysa ungdomar om hur och varför kondomer används, mâste kyrkans företrädare pâminna om att man ju faktiskt kan leva i celibat ocksâ.

Det som förvânar mig är att sâ mânga rättar sig efter dem. Inte sâ att föräldrarna pâ nâgot vis kräver att ungdomarna ska leva i avhâllsamhet - men det mâste âtminstone SE UT som om de gör det. Att pojk- eller flickvännen skulle sova över är otänkbart, även om bâda är 25 âr. Man bor inte ihop innan man gifter sig. Som jag berättade om i inlägget Giftermâl i Andalusien, är det en mindre katastrof att bli med barn om man inte är gift, och man brukar snabba pâ bröllopet istället för att vänta till barnet är fött. Att vara skild är inte heller sâ bra i en katoliks ögon, och är man en gâng gift i kyrkan, kan man inte skilja sig och gifta sig där igen. Enda möjligheten är att fâ äktenskapet anullerat, dvs det blir ogiltigförklarat pâ olika grunder.

Inte heller pratas det särskilt öppet om preventivmedel. Efter AIDS intâg pâ âttiotalet (Spanien har höga siffror pga antalet heroinmissbrukare) har myndigheterna försökt med olika kampanjer, främst riktade till ungdomar. Pâ nittiotalet fick en slogan stor genomslagskraft: Pontelo, ponselo (ta pâ dig den, ta pâ honom den), där man inte nämnde kondomer, men hade en liten miniatyrbild pâ en längst ner i annonsen, Den blev ändâ blev offer för en agressiv motkampanj frân kyrkans sida. Den senaste TV-reklamen har ocksâ hamnat i blâsväder, eftersom man nämner att de skyddar mot olika könssjukdomar OCH oönskade graviditeter... och det kan man ju inte likställa pâ nâgot vis.

I alla fall, det râder ingen brist pâ kondomer i det här landet, och man kan köpa dem i affärer och i automater lite överallt. Bara inte grannarna ser, alltsâ....

10 comments:

Anonymous said...

u Jag har faktiskt aldrig träffat en spanjor (eller latinamerikan) som på allvar tror på gud. Men man låter kyrkan hålla på för att t.ex kunna berätta om döden för barnen, det känns bäst så. Tycker att svenskar brukar läsa too much i latinska länders ""katolisism". Antalet troende är nog inte mycket högre än i Sverige, med alla frikyrkliga. Känner fler människor som går i kyrkan här i Stockholm än jag någonsin gjorde under alla mina år i "katolska" länder.

Anna Malaga said...

Men vem har sagt nâgot om Gud? ;-)
Kyrkan är ju en helt annan sak....
Att tro eller inte är ju nâgot väldigt personligt, som kanske dessutom varierar under livet. Men visst känner jag spanjorer som verkligen tror. Svenskar ocksâ, men jag har ingen aning om i vilket land det är vanligare.
Däremot ser jag en väldigt skillnad pâ kyrkans betydelse.
Här ÄR det viktigt att vara katolik och att rätta sig efter reglerna, även om man själv inte tror. Ta bara religionsundervisningen, där man ka välja mellan religionsorientering/etisk undervisning, som är ganska lik vâr religionskunskap och den katolska undervisningen, där man ber böner frân tre ârs âlder. Det stora majoriteten väljer den senare. Kyrkans âsikter genomsyrar hela samhÄllet pâ ett annat sätt, även om privatpersoner sâklart lever precis som de vill.

Anonymous said...

Tänkte faktiskt skriva något liknande som du redan kommenterat själv, Anna. Det är en stor skillnad på kyrka och att tro. Det är också en stor skillnad på kyrka och kyrka, både inom länder och mellan länder. I Sverige var ju t.ex. inte förra ärkebiskopen K-G Hammar så populär bland många som redan tillhörde kyrkan och hade en bestämd uppfattning om vad den skulle stå för, medan han med sin liberala inställning och modet att erkänna att tro också handlar om tvivel lockade mängder med människor som ställt sig utanför kyrkan, tillbaka till den. Eftersom jag pluggar religionsvetenskap och har gjort under flera år, har jag förstås en ganska akademisk syn på både institutioner och trosföreställningar. Många av dem jag möter i mina studier är troende, men många inte. Det uppstår väldigt intressanta och befriande diskussioner av att våga mötas och utmana varandra, men också att försöka förstå varandras perspektiv.
Jag tycker därför det är sorgligt med institutioner som vägrar vara öppna för förändringar och historiens "utveckling". Preventivmedel är både viktigt och nödvändigt när man lever på det sätt som vi gör idag, och att en kyrka då försöker propagera för en tillbakagång i tiden där avhållsamhet och äktenskap var det enda rätta, en tid vi med ganska stor säkerhet inte kommer att gå tillbaka till, är sorgligt. Kyrkan har ju både makt och möjlighet att förändra saker. Synd att kraften inte läggs på vad som VERKLIGEN behövs. Som att bekämpa AIDS t ex...

Anonymous said...

Jag har ju som sagt levt på Irland där man verkligen upplever kyrkans makt över sina undersåtar på högst påtagliga vis. Bortredigerade sidor i brittiska veckotidningar med info om abortkliniker etc. Obehagligt. Å andra sidan verkar irländarna ha en väldigt pragmatisk inställning till barn utom äktenskapet eftersom ungdomar NATURLIGTVIS har sex... Tidigare togs det oäkta barnet bara upp isyskonskaran som en sladdis, mer eller mindre öppet - så är/var det kanske i Spanien och Italien också? Hur ser abortlagstiftningen ut i Spanien? Är den nationell eller något för regionerna? Skulle du säga att vissa delar, t.ex. Katalonien som ju gör ett rätt progressivt intryck otramente, är mer liberala på den här punkten?

Anna Malaga said...

Linda - tack för ditt perspektiv, jag hâller verkligen med om allt du säger. Jag kände inte till ärkebiskopen, det fâr jag nog leta reda pâ lite om...

Cruella - abort är lagligt i Spanien (tror att den lagen är för hela nationen), men bara under vissa förutsättningar. De flesta hamnar under "fara för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa", t.ex tjejer i yngre tonâren. Men aborter är ocksâ bra exempel pâ tankesättet här. En bekant till mig var tvungen att göra abort pâ ett mycket skadat foster, som inte hade överlevt. Hon berättade bara för de närmaste vännerna, och bad dem att "officiellt" säga att hon hade fâtt missfall.
Intressant om Irland. Hur ser lagen ut där, förresten? Det var hände här ocksâ förr att man skrev unga tjejers barn pâ föräldrarna. Här har ungdomar sâklart ocksâ sex, men problemet är lite var de ska vara nâgonstans. Hotell är populärt, men det blir lite dyrt i längden. Playan är ett alternativ under sommarhalvâret.

Anonymous said...

På tal om abort, läste på text-tv idag att man har godkänt hårdare lagar mot abort i Nicaragua. Det är förbjudet oavsett hur barnet har kommit till, våldtäkt etc. Det spelar ingen roll! Det innebär ju bara att de illegala aborterna ökar och fler kvinnor kommer att mista livet hos oseriösa "häxdoktorer".

Anna Malaga said...

Puman - Jag ryser verkligen när jag tänker pâ under vilka förhâllanden de där ingreppen utförs... hemskt!

Anonymous said...

Intressant hur religionen fungerar på ett yttre plan som ett rättesnöre, men individuellt agerar man annorlunda (av självbevarelsedrift troligtvis).

Blancaflor said...

Hmmm...jag har träffat väldigt fa spanjor som INTE är troende.

Anna Malaga said...

Ja, det där är ju ganska knepigt. Tro är ju nâgot väldigt personligt, och den stora majoriteten är ju praktiserande katoliker. Men en del av dem är inte sâ säkra pâ sin tro som det kanske verkar. Men, som jag skrev, visst finns det mânga troende spanjorer