Om det är nâgot Spanien är känt för, förutom tjurfäktningar, flamenco och sangría, sâ mâste det väl vara siestan? Dormir la siesta, dvs sova eller vila efter lunchen, är egentligen inte sâ vanligt att man gör, även om det förekommer mer än i Sverige. Men bakom siestan och den delade arbetsdagen gömmer sig en hel livsstil, som nu är "i fara" eftersom regeringen mer och mer vill övergâ till europeiska arbetstider.
Spanjorens dygnsrytm, som ni kanske märker av min dag nedan, är helt annorlunda än svenskens: Man vaknar sent, och ger sig iväg till jobbet eller skolan efter en snabb kopp kaffe eller en kopp chokladmjölk. Ett par timmar senare äter man frukost i skolan eller pâ en cafetería nedanför kontoret. Det finns ett café i nästan varje gathörn och de brukar vara helt fulla vid elvatiden.
Vid tvâtiden stänger alla kontor, skolor och butiker och man beger sig hem eller till en restaurang för att äta lunch. Det är inte en halvtimmes födointag pâ en plastbricka - spanjoren vill ha minst tvâ timmar pâ sig att äta: förrätt, varmrätt, efterrätt och kaffe. Gärna ett glas vin eller öl till maten, och framför allt tid att äta och konversera i lugn takt. Är man hemma, brukar man se pâ TV efterât, (de har lättsamma program efter lunch) eller leka med barnen och hjälpa dem med läxorna.
Mellan fyra och fem är man tillbaka pâ jobbet igen, jobbar tre timmar och slutar vid âttatiden. Hem igen för att äta middag, eller kanske äter man ute med arbetskamratena och tar en drink efterât medan man pratar skit om chefen och diskuterar allt möjligt.
Vad är fördelen? Antagligen är det bättre för hälsan, bâde den fysiska och den psykiska. Man äter bättre, stressar mindre och repekterar kroppens naturliga behov av arbete och vila, istället för att jobba âtta timmar i sträck, med en snabb lunchpaus i mitten. Man slipper skol- och jobbmatsalar, med vitaminlösa potatisar och industriellt lagad mat som varit uppvärmd i flera timmar.
Haken? Naturligtvis att det här systemet är uppbyggt kring den traditionella hemmafrun, som nu är pâ väg att försvinna. Mânga väljer att vara hemma nâgra âr medan barnen är smâ, men sen gâr de tillbaka till arbetslivet och fâr stora svârigheter att fâ tiderna att gâ ihop. Den gammaldags frun, som har en trerätterslunch pâ bordet till hela familjen klockan tvâ, är en utdöende generation.
Synd pâ sätt och vis, för det är otroligt bekvämt och maten är ju alltid hemlagad och gjord pâ färska râvaror: kött, fisk, frukt och grönsaker, som väljs ut pâ förmiddagen av frun, under livligt diskuterande med biträdet. Inga storpack med köttfärs, djupfrysta ärtor eller konserverad böngryta.
Men vem vill ha ett livstidsjobb som hemmafru i dagens samhälle? Väldigt fâ vill nog vara beroende av sin partner, när skiljsmässorna ökar, bostadspriserna är skyhöga och det blir allt svârare att leva pâ en lön.
Som förälder är det svârt att fâ pusslet att gâ ihop. Att bâda skulle jobba till âtta pâ kvällen är ju helt omöjligt. Mânga fâr hjälp av den äldre generationen, som hämtar pâ dagis, lagar mat och passar barn pâ eftermiddagarna. Andra har barnflickor, som det finns ett stort utbud av.
Jag har jobbat delad dag pâ kontor 9-14 och 17-20, när min son var mindre och dâ var min man hemma med sonen pâ eftermiddagarna. Trots det var det jobbigt, mest pâ grund av trafiken när man skulle fram och tillbaka. Vi har ju fyra rusningstider istället för tvâ.
Nu hâller regeringen pâ med en plan "de conciliación laboral" för att förändra hela det här systemet. I Madrid och andra större städer är det ganska vanligt med "europeisk arbetstid", som det kallas, men här i Andalusien är siestan djupt rotad. För mig är en "intensiv" arbetsdag det enda alternativet till halvtid eller att fortsätta vara hemma, sâ jag hoppas att fler kontor nappar pâ förslaget.
 andra sidan är Spanien mer familjevänligt när det gäller att vara hemma nâgra âr, för dem som vill det. Skattetrycket är lägre, det finns skattelättnader för den arbetande föräldern, och man kan vara tjänstledig frân sitt jobb upp till tre âr utan att förlora sin plats.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Håller med om att siestan är mycket mer djupt rotad i Andalusien än här i Madrid. Men fortfarande håller dom flesta affärer stängt mellan 14-17 här, fast inte alls i samma utsträckning som i Sevilla och Cadiz.
Angående det sista du skrev så har jag en känsla av att en svensk arbetsgivare är mer negtiv till att anställa någon som kanske har varit hemma 5-10 år när barnen var små. En spansk arbetsgivare skulle inte bry sig om det. Men det är som sagt bara en känsla jag har , jag vet egentligen inte. Men det finns definitivt en mer negativ syn på dom i Sverige som är hemma många år med sina barn. Alla barn "ska" ju gå på dagis
Visst är det sâ, vi fâr se hur det ser ut om 5-10 âr.
Ja i Sverige "ska" det ofta vara pâ det ena eller det andra sättet. Och helst utredas ordentligt först ;-). Det finns nog fördelar och nackdelar med allt.
"Dormir la siesta", gud vad jag älskar när jag förstår spanska ord tack vare franskan. :D Dormir heter ju samma sak på franska.
Jag tycker att det låter omständigt att åka hem från jobbet och sedan tillbaka, och att jobba så sent som till åtta på kvällen! Samtidigt tycker jag att Spaniens tider lockar lite. Kvällarna verkar vara händelserika. Och allt att man träffas över generationer, rent allmänt äter man mer på restaurang och går ut och träffar folk...
Det måste vara tufft att vara en yrkesarbetande kvinna och hinna med både hus och hem utöver arbetet. Här i Sverige slipper många i alla fall att laga lunch också. Det räcker gott och väl med middagsbestyren och allt annat. Hur hinner de med? Jag förstår inte det! När sover de egentligen, kan man undra. De (folk som jag känner) är uppe till midnatt (minst) och vaknar jättetidigt (mellan 5 och 6) för att gå till jobbet. Jag skulle vara helt slutkörd efter ett par månader!
Barajagjohanna - Du har en poäng, det blir mer liv och rörelse pâ kvällarna. En del är emot de nya tiderna och undrar om vi ska bli lika "mesiga" som Nordeuropeerna, hehe...
En spansk tjej i din âlder har ett helt annat liv. Hon bor hemma och behöver bara bry sig om att plugga och kanske jobba lite extra. Mamman bäddar hennes säng och lagar hennes mat. Sâklart har hon fast pojkvän, och de lägger undan en del av lönen till en lägenhet där de ska bo när de gifter sig. Och ja, de är ute varje fredag och lördag ;-)
Puman - Mânga har städhjälp och barnflickor. Men i Madrid är bostäderna sâ hutlöst dyra att mânga inte har râd med det, och en del bor lângt frân föräldrarna.
Sen gör ju kvinnorna huvudarbetet i hemmen och skulle aldig heller prioritera bort en del städning. I Spanien kan man inte gâ med ostrukna kläder. t.ex och hemmet ska vara skinande blankt (mitt är INTE det ;-))
Jo, det är tydliga skillnader mellan "unga vuxna" i nordeuropa och sydeuropa. Det märktes jättetydligt när jag pluggade i Paris och det är ganska intrressant.... Vi kom från Sverige, England, Japan, Spanien, Italien, Tyskland och massor av fler ställen... Särskilt de från England och Spanien som jag pratade med mest var alldeles förvånade över att vi svenskar betalade kursen SJÄLV, eller tog studielån - att inte våra föräldrar betalade! Och jag blev nästan förolämpad om någon antog att mina föräldrar betalat åt mig. Herregud, det här har jag såklart sparat ihop själv! Och det här med att bo hemma... det gjorde ju de flesta. Det verkar ju vara så, man bor hos föräldrarna när man pluggar. Jag skulle ha väldigt svårt för det. Jag vill ha mitt eget liv, har väldigt svårt att se mig hemma hos mamma och pappa... (flyttade därifrån för drygt fem år sedan) Men det är klart, jag skulle ju leva lite bättre på min lilla inkomst genom att betala lite hos mamma och pappa och slippa andra utgifter som telefonräkning, bredband, hemförsäkring och så vidare. Fast jag lever hellre lite snålare och har mitt eget ställe, faktiskt.
Men det är himla intressant med dessa skillnader.
Nadia - det är jobbigt, men OK om man kommer hem och lunchen är färdig. Om man själv ska köpa den, laga den och diska efterât blir det VÄLDIGT jobbigt.
Post a Comment