Pumans dotter undrade över fenomenet Julio Iglesias i Spanien. Och jovisst, han är och var populär, men jag undrar om inte "fenomenet" var större bland t.ex. skandinaviska kvinnor födda pâ 50-60 talet... Kanske var det den eviga solbrännan och det bländande vita leendet som de föll för?
Smörsângare var nog ett typiskt 70-tals fenomen, men Julio och andra spanska smörsângare som Camilo Sesto gör fortfarande skivor. Julio är mest respekterad här för att vara Spaniens mest internationella sângare, och de är stolta över hans framgângar. Men han har nog aldrig varit "störst", âtminstone inte i Andalusien. Här är flamenco och annan spansk musik stor, bâde hos yngre och äldre. La canción española, coplas, bulerías osv är det de äldre helst lyssnar pâ, men även femtonâringar sjunger till Rocío Jurado och Isabel Pantoja. Hos de yngsta är olika flamenco-pop fusioner och salsa populärast, även om de lyssnar pâ allt frân ren sevillana (flamenco som man kan pardansa till) till amerikanska popgrupper. Allra populärast just nu är Shakira, tror jag.
Andra som ofta spelas är Paulina Rubio, David Bisbal och Enrique Iglesias (son till Julio).
Julio Iglesias har nu mest blivit en stilikon. Man köper knappt hans skivor längre, men läser gärna om hans fem smâ söta barn (0-8 âr) eller tittar pâ bilder frân hans fantastiska hus i Punta Cana, i Ojén utanför Malaga eller i Miami.
Hos mig är han ingen favorit; att höra honom prata är nâgot av det värsta jag vet. Här är en av mina favoriter: Navajita Plateá frân Cádiz och Alba Molina, dotter till Lole och Manuel. Den lât jag gillar bäst är Frío sin tí, men den hittade jag inte pâ You Tube, sâ det fâr bli Noches de Bohemia. En annan stor favorit är Joaquin Sabina, för hans briljanta texter. Jag âterkommer med texterna en annan dag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Det var intressant det där med skandinaviska kvinnor. Jag har aldrig tänkt i de banorna men det kanske ligger nånting i det. Vet inte, är inte så insatt.
Kul att du skrev lite om din egen musiksmak. Själv lyssnar jag gärna på (när det gäller spansk musik) Jarabe de Palo, Manu Chao, Alejandro Sanz, La Oreja de van Gogh, Bacilos, Ella baila sola, Los Alhama, Manuel el Chachi, Luz osv. blandat med andra ord.
Joaquín Sabina är lysande textförfattare!
Nej, jag är inte heller sâ insatt, men i Sverige var han liksom urtypen för spansk charmör med pepsodentleende. Här är han och hans exfru och äldre barn mer urtypen för "pijo", även om man gillar hans musik. Själv är jag totalt allergisk mot hans vita, smala mockasiner, handen pâ bröstet och det ansträngda skrattet.
Sabinas texter är helt underbara, tycker jag. Sâ träffande, cyniskt och klarsynt om livet, döden, kärleken och Madrids baksidor. Och samtidigt sâ poetiskt. Jag har mânga favoriter, men "Así soy yo sin ti" är väldigt speciell.
Och just det - La Oreja de Van Gogh är ju jättestora. Ella baila sola och Jarabe de palo gillar jag ocksâ.
Sabina.... Det finns nog ingen som skriver bättre texter än Sabina. Han har varit min favorit sedan "Princesa" kom ut och är det fortfarande.
Amaral gillar jag också. Och Manolo García & El Último är andra favoriter, som fortfarande är suveräna. "Aviones plateados" får jag fortfarande gåshud av.
Nejma - Kan bara hâlla med. Amaral gillar jag ocksâ.
Post a Comment